En allians i uppluckring?

Om socialdemokratin nu genomgår en kris så har den i alla fall en fördel jämfört med allianspartier i samma situation. Bara det faktum att man innehar regeringstaburetter kan förta lite av självinsikten, lite av förnyelsetrycket och därmed pressa tillbaks allt det man måste göra för att överleva. Till den förstnämnda krisen återkommer jag. När det gäller alliansens "övriga partier" har diskussionerna nu kommit igång på allvar. Det gäller både vad "småalliansarna" ska göra och analysen av moderaterna. Dagens DN-ledare sätter fingret på en något nedtystad frågeställning som moderatledaren Reinfeldt säkert inte önskar debatt om: Moderaterna = maktpartiet.

DN skriver
Utan den borgerliga alliansen hade Fredrik Reinfeldt aldrig kunnat bli statsminister och utan stödet från de andra borgerliga partierna hade Moderaterna aldrig sprungit om Socialdemokraterna. Ändå visar M oroande tecken på att utvecklas till ett maktparti – Socialdemokraternas tidigare paradgren – vars främsta idé är att samla makt och ansvar omkring sig. Om trenden håller i sig kommer den borgerliga alliansen förr eller senare att spricka. Det vore inte bra för Sverige.

Om den sista slutsatsen kan man ha olika uppfattningar. På många sätt vore det bra om blockpolitiken luckrades upp, om långsiktighet kunde prägla en del politikområdet och om samarbete för Sveriges bästa hade mer fokus. Inte minst Sverigedemokraternas riksdagsnärvaro kräver det.

I gårdagens Rapportsändning avfärdade förvisso Maud Olofsson andra konstellationer än den nuvarande alliansen. Samtidigt är det en överlevnadsfråga för henne och Kd/Fp att hitta egna profilfrågor. Olofsson, som nu borde vara fullt upptagen med energikrisen, försökte hitta ett profileringsspår med frågan om elevers rätt att betygsätta lärare. Något som nu döms ut av kritiker. I samma parti har lanseringen av "fettskatten" blivit het fråga, något som SvDs ledare i dag förklarar med att partiet nu har letat fram sina företrädare genom att "skrapa på botten av tunnorna". Utöver svårigheterna att profilera sig gentemot moderaterna har centern också en inre förtvining i kampen mellan stad och land och försöken att plantera centerklövet i asfalten kring Stureplan. En inte alltför framgångsrik utvidgning av trädgårsnäringen.

Det andra allianspartiet i kris, KD, har gått igenom en första prövning när ledaren Hägglund ville skrota vårdnadsbidraget. Deras krisgrupp, "framtidsgrupp", har pekat på 22 förklaringar tilll bakslagen som KD har gått igenom. I dagens intervju i SvD är det mer aktuella och, får man väl påstå, populistiska utspel som kommer: hårdare straff för så kallade "terroranhängare". Intervjuns avslutning visar också att partiet inte har skrotat sitt hittills misslyckade projekt att tala om "verklighetens folk" även om begreppet nu saknas. Nu, samma år som väljarna har visat rekordhög tilltro till politik och demokrati, vill Kd fortsätta med sin märkliga strategi att vara "gränspolis" för politiken. Dock inte i frågan om hur mycket sämre ersättningen till sjuka kan få vara, uppenbarligen.

Sverige har nyligen haft val. Det ger viss tid för partier i kris att formera nya laguppställningar och fila på skavanker och ojämnheter i politiken, ja, till och med för att riva ut, renovera och bygga nytt. En fråga som sannerligen inte bara handlar om socialdemokraterna.

Fler som bloggar:
- Anders Löwdin, Johan Hedin,  om fettskatten,
- Helen Törnqvist om centerns liberalism
- Alliansfritt om ironi i politiken
- Johan Westerholm om kampen för liv...
- Röda Berget om brutna löften.
- Annarkia om Olofssons haltande verklighetsförankring.
- Mary Jensen med lärar-betygs-kommentar
- Martin Moberg om ett förslag i papperskorgen.
- Annie Johansson med kloka ord om "tjockskatt"
- Thomas Böhlmark om Kd:s stora utmaningar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, moderaterna, centern, maud olofsson, kristdemokraterna, göran hägglund