Kristdemokratiska kommundagar på förvirrad grund

 

En suddig Göran Hägglund,

Det kanske inte är så knepigt att förstå varför kristdemokraterna tvingas samlas i Norrköping denna helg i tider med ganska uselt väljarstöd. Den som idag lägger upp Svenska dagbladets uppslag med ledaren till vänster och Brännpunkt till höger vet vad jag menar. PJ Anders Linder intervjuar Uppsalas Kd-stjänskott (!) Ebba Bush. Redan där blir budskapet en mix mellan åttiotalets unga moderater och något svagt drag av medmänsklig, kristen etik a la Alf Svensson. Ebba Bush talar spydigt om hur långt det "offentligas ansvar ska sträcka sig". Men vad står det för i sak? Är det bara fler privata företag som verkar med offentlig ersättning som EB önskar? Är det lägre offentliga kostnader och att samhället gör som partivännen Attefall antydde: Drar bort den "våta filt" av välfärd som svenskarna i den bilden nästan sägs lida under?  Ebba Bush tycker att en bra offentlig förskola och äldreomsorg bra men att det lurar in oss i ett läge med mer stat och kollektivism. Jaha, så vad blir slutsatsen?

På tidningens högersida skriver Göran Hägglund ännu en intetsägande text. Den här gången har tal- och artikelskrivaren bytt ut det otydliga "verklighetens folk" mot "relationslinjen". I en första anblick verkar det vara KD:s sätt att lägga kritik mot tokigheter i den egna politiken i en vidare ram, väva in det man är missnöjd med i lite bomull så att Reinfeldt inte ska bli alltför arg. Både Hägglund och Bush har budskapet att det Reinfeldt talar om som en arbetslinje är bra men med en kritisk punkt: Den sjukförsäkring som kristdemokrater applåderade till i riksdagen och som moderat gjorde vågen för har inte blivit helt klockren. För att uttrycka sig mycket milt. Hägglund skriver om det kristdemokratiska uppdraget: 

Jag är övertygad om att vår uppgift som kristdemokrater framöver mycket kommer att handla om att strida för relationernas plats i politiken. Att komplettera arbetslinjen med en fungerande relationslinje. Där människors behov av att känna sig behövda, av att bryta ensamhet och isolering, är minst lika viktigt som att alla ska ha ett lönearbete. Människans värde och behov av samhörighet med andra bestäms inte av statiska krav på 8 timmars arbetsdag, för alla, oavsett livssituation.

Så? Det var inte bra att cancersjuka som tvingades till jobb i stället för att få en rimlig ersättning blev en mörk symbol för regeringens politik. Så långt verkar man förstå. Förvisso gör KD:s Emma Henriksson saken och kritiken något tydligare i sina uttalanden men det räddar inte tydligheten hos partiledaren. Och mitt i det kommer det som verkligen inte behövs i KD: Något av partiledarstrid där Hägglund utmanas och det av den från regeringskansliet utsparkade Mats Odell. Han som var bostadsminister men inte ville vara det med motiveringen att landet inte heller hade något statsråd för lastbilstillverkning. Nu har han nominerats som partiledare av Uppsaladistriktet, där som bekant Ebba Bush verkar men också Ja till livet-grundaren och KD-politikern Mikael Oscarsson som nu uttalade sig i morgon-TV. Den grenen av Kd, den kristna högern, skrev Anders Lindberg om i Aftonbladet i veckan.

Även efterträdaren gör Kd til ett luddigt parti på bostadspolitikens område. Också.
Stefan Attefall som ju talade om den våta filten av välfärd säger sig önska fler hyresrätter. Av skarp politik blir det dock ingen återgång till en riktig bostadspolitik utan en utredning.

Kd behöver sannerligen träffas för att klara ut sin väg framåt. I vilken riktning de nu ska vandra.

Mer att läsa:
- Eget inlägg igår om kristdemokraternas högerfalang.
Bloggar: Alliansfritt, Krassman om fler Kd-snurrar,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, ebba bush, göran hägglund, mats odell,

Begravningsentreprenören tar kommandot i KD

Illustrationen är total, tycker jag. Hon har tidigare jobbat som begravningsentreprenör. Det är Dagens samhälle som i nya numret presenterar kristdemokraternas tillträdande partisekreterare, Acko Ankarberg Johansson. En välkänd kommunpolitikerprofil som nu tar steget in i den nationella politiken och vars första uppdrag måste vara att rädda ett sjunkande skepp och hantera en intern opinion mot partiledaren.

Partiledaren Hägglund som antytt att vårdnadsbidraget borde avskaffas. Samma bidrag menar Acko Ankarberg Johansson kan beskrivas som en succé. Om man inte ser till antalet som använder det.

Kristdemokraterna ska i helgen försöka ordna upp sin strategi för framtiden. Inför den tillställningen skrev Anders Lindberg ett inlägg på Aftonbladets ledare i dagarna där han tar upp den kristna högern.

Den kristna högern är på frammarsch i Kristdemokraterna. Målet är att sopa bort de spår av liberala inslag som finns och bygga ett högerkonservativt parti kring frågor som abortmotstånd och kamp mot homosexuellas rättigheter.

Lindberg berör något intressant. Sverige har sällan sett rörelser i det politiska livet som själva har betecknat sig som någon "kristen höger". Men den som har ett något längre perspektiv på svensk politik vet att partiet under Alf Svenssons ledning var ett parti som nästan hela tiden har talat öppet om att "värna det ofödda barnet" och drivit abortmotståndet. Det var främst de sista åren under Svenssons ledning som man insåg att den positionen satte KD på ett ytterkant och började ändra retoriken. Idag kallas traditionella kristdemokratiska positioner för "kristen höger". Inte alls fel men väl värt att komma ihåg för den som vill bedöma partiet.

Anders Lindberg nämner en kristdemokratisk "fraktion" som "vill bort från den "socialliberala mittfåran". FFFF, ”Frihet, Familj, Flit, Företagssamhet” med bas på nätet. Ett titt på facebook och jag noterar att ett antal för mig välkända kristdemokrater verkar känna lockelsen till just den grenen av partiet. Men kanske valet av lokal för ett evenemang om Röpkes tankar säger en del om partiets problem. Att Timbro får hysa de engagerade förnyarna av KD talar möjligen ett tydligt språk och sätter också fingret på huvudproblemet. Varför ska KD finnas när "orginalet moderaterna" finns? Hur många partier behöver Svenskt näringsliv för att driva sina intressen? Räcker det inte med ett? Just där har också Lindberg en poäng med ledaren. En utveckling mot "kristen höger" ger onekligen en egen profil.

Det senaste och misslyckade försöket att stärka partiets "aktier" var temat "Verklighetens folk". En talskrivare med förmåga att beskriva saken på ett annorlunda sett kallades in. Göran Hägglund började tala om det men ramen om kristdemokraterna som det enda partiet för "vanligt folk" kunde inte fyllas med mer konkreta innehåll än vårdnadsbidrag och allmänt tal om politikens gränser. Något som kraschade mot just verkligheten: när partiet talade om att politiken tog över för mycket slogt samtidigt människor i magen av sämre ersättningar i sjukförsäkringen. Kristdemokraterna satte politikens gräns på ett sätt som blev alltför uppebart hårdfört i just verkligheten för många. Och den nuvarande bostadsministern illusterade gränsen med att tala om "välfärdens våta filt" över Sverige. En filt som hindrade människor. "Händige fixaren" som hjälper gamla i hemmet skulle bort som en konsekvens av KD:s nya inriktning. Fel här också.

Och så bilden ovan. Samma Attefall som talade om den "våta filten" och avskaffande av händige fixaren i kommunerna. Jag tror säkert att Stefan Attefall har ett vällovligt syfte med sina tankar om gudstjänstlokaler. Men det finns något i partiets sätt att agera och kommunicera som bara blir fel. Och på partiets hemsida blir budskapet sannerligen, säger jag er, inte heller klockrent. KD: ett kristet parti med mycket konservativa värderingar, förvisso ibland med en känsla för dom som har det svårt men som inte i praktisk politik har något större att tillföra. Just så verkar det som om väljarna också tycker. Begravningsentreprenören har en del jobb att göra. Det är inte självklart att det uppdraget kan lyckas.

Bloggar:
Johan Westerholm, Martin Moberg, Alliansfritt,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, göran hägglund, kristen höger, timbro,

Camilla Lindberg lämnar folkpartiet och Hägglund har problem

Vid sidan av den kris som socialdemokratin nu försöker hantera sker också annat i andra partier. Aftonbladet berättar att Camilla Lindberg, FRA-motståndaren nr 1 i partiet, lämnar folkpartiet. Hennes skäl som har framförts till Jan Björklund förvånar inte: "Liberalismen är död", menar hon. Tonvikten i partiet har alltför mycket blivit hårdare-tag-linjen och "populismen har tagit över partiet", enligt Lindberg.

Samtidigt börjar det bubbla upp en inneboende ilska i kristdemokraterna. Från en skarp kritik mot hans uttalanden om vårdnadsbidraget har det nu växt till konkreta avgångskrav. KDU:s Ebba Busch menar att det, som Hägglund själv hävdar, inte är något begränsad krets som uttalar kritik. Och i partiet finns "förnyelsetongångar" som möjligen andas problem. "Låt Odell ta över", menar Rolf Åbjörnsson i ett debattinlägg.

Valets eftersvall pågår i fler partier. Men en sak är klar. Som sosse finns ingen anledning i världen att vara skadeglad.

Mer: Exp,
Fler bloggar.
Martin Moberg, Annie Johansson som länkar till Sanna Rayman,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, camilla lindberg, folkpartiet, göran hägglund, kristdemokraterna,

KD och vårdnadsbidraget på väg bort - också i Huddinge?

Igår kommenterade jag turerna inom KD och inte minst den kritik som finns mot partiledaren Hägglund. Hägglund har som bekant insett att det i vårt land finns ett mycket litet stöd för vårdnadsbidraget. I stället för att som KD:s beslut är (mot partistyrelsens vilja) fördubbla beloppet och tvinga kommunerna att införa det, vill Hägglund i och för sig bevara "valfriheten för barnfamiljerna" men hitta "andra konstruktioner". Det upprepade Hägglund så sent som i onsdagens partiledardebatt.

För mig som ledamot i fullmäktige och förskolenämnden i Huddinge är kristdemokraternas interna debatt inte bara intressant i största allmänhet. Den förändring som KD verkar vara på väg mot, kan också öppna för att vi i Huddinge väljer att avskaffa vårdnadsbidraget och i stället använder de pengarna till att förstärka förskolan. Mycket av politiken handlar om att välja och väljar bort och precis som de allra flesta väljare, och nu även kristdemokraternas ledare, menar jag att man får välja bort vårdnadsbidraget. På måndag ställer jag en fråga om detta i fullmäktige. KD:s Kalle Henriksson har invänt i mitt kommentarsfält och menar att man inte kommer att acceptera Hägglunds nya inriktning.

Att min fråga i fullmäktige är berättigad tycker jag bekräftas ännu mer i dag: Huddinge-KD:s egen riksdagsledamot Emma Henriksson kommenterar händelserna klokt i Aftonbladet: 

Det Göran säger är att vi måste vara öppna för att tänka  i nya banor. Vi ruckar inte på målet med vår familjepolitik men vårdnadsbidraget kanske inte är det bästa medlet att nå dit, säger Emma Henriksson  i partistyrelsen.

Vårdnadsbidrag eller inte så sätter nog den nyanställde Expressenmedarbetaren KG Bergström allt på sin spets i sin avslutningskommentar

 en långt viktigare fråga är egentligen om Kristdemokraterna överhuvudtaget behövs. Det torde mer än väl räcka med tre borgerliga partier. Nu när de står närmare varandra än någonsin tidigare.

Det där sista är kristdemokraternas eget problem, en utveckling som kanske stärks av gårdagens opinionsbild som visar att partiet åter börjar sänka sig mot spärren till riksdagen. Det andra, att de pengar som nu går till vårdnadsbidrag i stället kan användas till annat, verkar nu allt fler i KD:s ledning ansluta sig till. Det bådar gott inför det svar jag får på min enkla fråga.

Fler som bloggar om detta.
- Fredric Kjellberg om en rökt partiledare?
- Röda Berget om Guds nåd...
- Kulturbloggen om Kd och Hägglund.
- Martin Moberg om styv kuling..
- Alliansfritt om Kd-bråket..
-
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, vårdnadsbidrag, huddinge, göran hägglund

Uppror mot Hägglund och fråga i Huddinge fullmäktige

Idag skriver Aftonbladet en kort notis om ett fortsatt och kanske uppseglande uppror inom kristdemokraterna. Bakgrunden är Göran Hägglunds tal om att skrota ett av partiets stoltaste reforminitiativ, vårdnadsbidraget. Partiet ville ju fördubbla bidraget från 3 till 6 tusen kronor och dessutom tvinga alla kommuner att införa det, något som möttes av kompakt motstånd av övriga allianspartier. I ljuset av valresultatet skrev Hägglund bland annat i Kristdemokraten:

Som jag ser det är det svårt att politiskt komma vidare för att nå våra mål med vårdnadsbidraget som verktyg. Och som alltid är det angeläget att inte förväxla mål och medel. Vårdnadsbidraget är i dag vårt medel, inte vårt mål. Kan det finnas mer ändamålsenliga medel för att skapa rättvisa, valfrihet och flexibilitet för småbarnsföräldrarna? Jag tror det.

Nu skriver lokala KD-företrädare i Kristdemokraten om behovet av ledningsöversyn. Partistyrelseledamoten från Markaryd, Bengt Germundsson, menar:

Jag anser att en utomstående utvärdering måste göras av partiets ledande funktioner för att vi på bästa sätt ska kunna forma det lag som ska ha framgång i valet 2014. Utan partiet som grund, har ledarskapet inget berättigande.

Även om de interna rösterna verkar vara ilskna och arga på Hägglunds utspel så är det positiva signaler för alla oss som har försökt skrapa ihop resurser till förskolan i stället. I min kommun är budgeten för vårdnadsbidraget utlagd på Förskolenämnden. Vi har en prognos på ca 10 miljoner i underskott, ett underskott som inte möts av tillräckliga resurstillskott av majoriteten. Med Hägglunds signaler i tankarna frågar jag kommunledningen på måndag om man har tagit intryck av den förändrade inriktningen och är beredd att följa i Hägglunds utpekade spår. Det handlar om 2,9 miljoner som i stället för vårdnadsbidrag kan bli viktiga resurser för kvaliteten i förskolan. Men i Kd verkar omprövningen inte vinna popularitetspoäng.

Mer i SvD.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, göran hägglund, vårdnadsbidrag, huddinge

Hägglund amputerar partiets själ och hjärta

Kan förstås inte låta bli att, så här före "familjemiddagen" skriva kort om dagens politiska sensation". Jag skrev i ett inlägg i morse om KD:s "förnyelse": En Hägglund som driver kravet att vårdnadsbidraget ska skrotas? Nej, knappast." Det verkar som jag fick megafel.

Kristdemokraterna ÄR på något sätt vårdnadsbidrag "personifierat". Den tretusenkronorscheck som partiet ville dubbla och göra till kommunalt tvång, förvisso mot Hägglunds och partistyrelsens vilja. Här i Huddinge har "reformen" fått en tydlig illustration när majoriteten har valt att lägga anslaget på 3 miljoner för bidraget till förskolenämnden. Det blir väldigt enkelt att se å ena sidan brister i personaltäthet och stora barngrupper och så den andra sidan med det i och för sig i sammanhanget fjuttiga bidraget.

Överorden som partiet har skallat fram genom åren om nästan "förtryckta" familjer som påtvingas förskola men inte "hemmafrubidrag" har ekat högt. Fram till för fyra år sedan var det "sossesamhällets fel". Nu ska även Hägglund in på det spåret. Den socialdemokratiska reformismen har nått väldigt långt i vårt svenska samhälle. 

Fler som skriver: Alliansfritt, Peter Högberg, Fia Arkelsten om Kd:s idédebatt, liksom Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, göran hägglund, kristdemokraterna, vårdnadsbidrag, familjepolitik

De kristna rötterna blir KD:s räddningsplanka?

Det är inte bara socialdemokratin som behöver eftervalsdebatt. Också i den med knapphet segrande alliansen finns partier som mår bra av lite navelskåderi och eftertanke. Om ett av dessa, kristdemokraterna, skriver SvD i ett repotage i dag. Partiet som har halverat sitt väljarstöd sedan -98 verkar vara inne på en lösning: ett namnbyte eller kanske tillägg till namnet vore kanske ett sätt att göra partiet mer attraktivt? Göran Hägglund andas i och för sig tveksamhet till namnförändring som den bästa eller enda lösningen. Det är nog väldigt klokt. Partiet har mycket större problem än så.

Inför årets val skulle budskapet om "verklighetens folk" ge draghjälp. Det var ett försök att fördjupa samhällssynen men blev egentligen ett övertagande av gamla rester från förr. Den skepsis och försök att skapa motsättningar mellan "vanligt folk" och politik som hela idén byggger på andades arv från min ungdomstids unga moderater. I början var projektet om verklighetens företrädare utan konkretion. När den sedan gjordes blev det om möjligt ännu tydligare att något var fel med hela tanken: i ett sammanhang beskrevs det som att KD nu skulle bli ett parti som ville häva förbudet för restaurangägare att krydda och ombuteljera brännvin efter eget recept. En annan konkretisering var när nuvarande bostadsminister Attefall talade föraktfullt om kommunala "fixartjänster" som hjälper äldre i hemmet var att "lägga välfärdens våta filt över Sverige".

Man kan väl också notera att tidpunkten för kristdemokraternas försök att vinna terräng på politikerförakt var lite feltimad. I årets val, om man tror VALUn, har förtroendet för politiker ökat dramatiskt, med 30 procent sedan 2006.

Spiken i kistan kanske är familjepolitiken, det som är partiets verkliga profilfråga, om än i motsatt riktning mot vad de flesta familjer verkar föredra. Partiet ville tvinga alla kommuner att införa ett fördubblat vårdnadsbidrag på 6000 kronor. Här åkte man på storstryk i förhandlingar inom alliansen.

Namnbyte räcker nog inte. Idén med "verklighetens folk" var både feltimad och i sak lite "tom" och har skjutits i sank av väljarna. Familjepolitiken med utgångspunkt från en tanke om att det är bra med en "hemmamamma" (något som faktiskt är en praktisk följd av partiet politik) väcker få positiva tillrop. Så vad återstår? Johan Westerholm är inne på partiets verkliga grund som en räddningsplanka: att genom ett byte till lämplig pingspastor som partiledare återvända till att bli ett verkligt och ärligt kristet parti. Då lär halveringen fortsätta också nästa val. Minst.

Fler som bloggar: Svensson, Stefan Karlsson, Soledad Henriquez, 
Notis i AB: Expressen.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, eftervalsdebatt, val 2014, kristdemokraterna, göran hägglund,

Hägglund: "Budskapet från regeringen kan bli väldigt hårt"

Det verkar vara KD-ledaren Göran Hägglunds dag i medierna. I alla fall i de som har särskilda partiledarintervjuer. GP:s variant är mest ett personporträtt. Två saker sticker om möjligt ut: dels talar Hägglund om en kontrast till arbetslinjen: "Relationslinjen" som i rubrikform blir att livet är mer än att konsumera. Den andra punkten är att Hägglund ser (de egna byråkratier han har styrt i  fyra år) som hinder för invandrares möjligheter att jobba.

– Invandrare i vår tid blir klienteliserade, hindrade från att arbeta. Vårt samhälles institut­ioner skall ta hand om människorna. De blir fråntagna den handlingskraft som fått dem att orka ta sig till oss.

Expressen har en liknande intervju. Finns inga större nyheter men självklart reagerar jag när landets socialminister får frågan "Driver Anders Borg arbetslinjen för hårt? och svarar:

– Jag tror att budskapet ibland, budskapet från regeringen kan bli väldigt hårt.

Göran Hägglund kan mot bakgrund av politiken riktad mot exempelvis sjuka gå ett steg längre. Det är tyvärr inte bara budskapet som är hårt.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, göran hägglund, val 2010, valet 2010, alliansen,

Hägglunds nej, tack till Pride - som ett eko av det gamla

Den förre S-ledaren Persson fick helt rätt hård kritik när han tackade nej till Pride-festivalen. Idag berättar SvD om kristdemokraternas ledare Göran Hägglund som, som enda partiledare, tackar nej till den stora debatten. Alla andra kommer, även Piratpartiet och Feministiskt initiativ. Enligt Hägglunds pressekreterare beror nej-tacket på ett sommartal som dock ligger dagen efter debatten. KD-ledaren som annars är en föredömlig twittrare verkar ännu inte ha kommentaret just den här nyheten.

I sak är det rent ut sagt dåligt att Hägglund inte vill delta. "Verklighetens folk" borde förstås se det här som en viktig sak att delta i. För Kd och Hägglund betyder ett nej att man får andra skuggor in över nej-tacket än andra. Det blir inte bara en kalenderfråga.

Under lång tid har kristdemokraterna försökt tvätta bort stämpeln som gammelmoralparti, som kristna "nördar" och som i stället för att driva viktiga sakfrågor i samhället driver bibelordspolitik. Den gamla synen på kvinnans plats vid spisen, om så är möjligt med stöd av vårdnadsbidrag, har lyft fram ett paket av värderingar som inte riktigt hör hemma i Sverige år 2010. Dit hör också partiets gamla unkna syn på sexualitet och åå familjebildningar. Ett ja till debatten hade gett Hägglund en chans att markera "modernisering" av KD:s värderingsgods. Det nej som nu lämnas ger ett eko av de gamla bibelgrundade åsikterna som inte riktigt platsar i ett parti som söker stöd för riksdagsmandat 2010.

Mer att läsa:
- Makthavare.se har nyheten
- Ekot också....
- Aftonbladet om ja i Argentina...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, pride, göran hägglund, kristdemokraterna, val 2010, valet 2010, bibeln, hbt

Almedalen, Fredag, Kristdemokraterna, Göran Hägglund

"Twittervännen" och KD-ledaren Göran Hägglund har tillfrisknat och ska tala i kväll här i Almedalen. Efter gårdagens tal av Mona Sahlin har Hägglund förstås dubbla utmaningar: minst: Att retoriskt försöka nå upp till den nya nivån. Och så det mest omöjliga: att kunna berätta om en mer attraktiv politik inför framtiden. Alliansdito eller KD-dito. Oj, vilken utmaning!

I ett par inlägg har jag som uppladdning inför dagen skrivit om Kd. Detta "verklighetens folk" som de gärna kallar sig har svårt med väljartillströmningen och svårt att presentera något som bryter med alliansens storebror och "kannibal", moderaterna, som nu äter på de "småborgerliga". Göran Hägglunds försök att bryta igenom har varit att ta till sig en gammal avdankad retorik från moderaterna som inte passade in i deras "Nya-"kostym. Att tala om politikens gränser och måla en konflikt mellan politik och väljare. I den berättelsen är det förstås vänsterpolitiker som utgör konflikten till väljarna. En och annan tycker kanske att det är förmätet av ett parti med runt fyra procent i väljarstöd att på så sätt döma ut en "vänster" som har uppemot halva väljarstödet.

Vilka besked ser jag då att KD-ledaren ger ikväll?

Jag lyssnar gärna till Göran Hägglunds fortsatta beskrivningar av "verklighetens folk". Inte minst på konkretiseringar. För: i grunden vill ju även hans parti använda politiken som verktyg för att förändra samhället efter deras tro. Okey att vi får acceptera erkännandet att KD inte längre jobbar för att "kristna" Sverige, med all det moralarvegods som ett sådant uppdrag kan innebära för folk. Men om politiken ska bestämma mindre så sägs att "köksborden" ska bestämma mer? Men vad innebär det mer konkret?

Jag läser Peter Johanssons inlägg och vill gärna sno ett par av de frågorna. Sambeskattningen: Kd har beslutat utreda sambeskattning. Kommer Göran Hägglund att driva den frågan i en alliansregering? Och förstås om vårdnadsbidraget som KD nu ska tvinga på alla kommuner och dessutom det dubbla beloppet: Jag är väldigt nyfiken på hur man ser rent idémässigt på det. Förslaget måste som alla reformer ställas mot andra behov och i det här fallet kopplas det naturligt till förskolans resurser. En ökning på ena sidan ger en minskning på andra, eller höjda skatter/omprioriteringar. Vad gör Kd, om man får bestämma?

Tala på, Göran och jag ska lyssna efter svaren.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, göran hägglund, almedalen, val 2010, vårdnadsbidrag, sambeskattning,

Uppladdning inför Almedalen: Göran Hägglunds fortsatta irrfärder

Idag är vi helt överens, DN:s ledarsida och jag. vad betyder egentligen kristdemokraternas tal om ett "verklighetens folk"? En slags politikens gränspoliser som reagerar om beslutsfattandet tar för många steg in i den "privata sfären"? En markering av "Frihetens parti" där jag förstår att KD menar att storebror moderaterna har gått för långt i...vad? Ofrihet?

DN:s exempel är talande:

Samma parti som motarbetat så gott som alla rättigheter för homosexuella har en partiledare som i dag talar om rätten att vara trygg i sin livsföring, ”att slippa bli politiskt övervakad och tillrättalagd, slippa få varje åtbörd illvilligt tolkad och klandrad”.

Det känns som om kampen inom de borgerliga partierna är väl så tuff som mellan blocken, även om det läggs bomullstäcke över familjegrälet genom varumärket alliansen. KD har länge legat farligt nära riksdagsspärren och måste hitta en linje som i alla fall fungerar som flöte ovan ytan. Vi såg förra gången när konceptet med ett folk i verkligheten skulle lanseras att det var stora problem med konkretionen. Om lättnader i alkoholregelverk blev det exempelvis:

förbudet för restaurangägare att krydda och ombuteljera brännvin efter eget recept hävs.

På riktigt, det vill säga i väljarnas medvetande, har KD i alla fall ett starkt varumärke där man är tydligare än andra partier. För KD-väljarna är familjepolitiken en mycket viktig valfråga. Det är har sannolikt partiets stora engagemang för vårdnadsbidrag som avspeglar sig i väljaryttringarna. KD som nu för tiden inte säger sig vilja skrota förskolan, tvärtom. Men samtidigt ska de familjer som väljer hemmet före arbetet och därmed inte anses ha behov av förskola* ska ges en större del av den samlade skatteintäktskakan. Den kaka som parantetiskt riskerar att bli mindre om man samtidigt vill minska skatterna på nationell och lokal nivå. Bidraget att vara hemma är KD:s stora reform. Problemet för partiet är att en totalt dominerande andel av de svenska hushållen själva vill och väljer arbete i kombination med en bra förskola.

KD-ledaren är en lysande partiledare mätt i aktivitet i sociala medier som Twitter. Ett engagerat och ärligt förhållningssätt, inte bara till väljare utan också till politiska meningsmotståndare som undertecknad. Tyvärr för Hägglund verkar det inte göra de politiska irrfärderna tydligare för väljarna.

* man skulle kunna tänka sig att förskolan är viktig för barnens utveckling också, oaktat föräldrarnas jobb eller inte jobb. Det perspektivet verkar inte riktigt ha satt sig i KD.

Mer att läsa:
- Eget inlägg om Kd inför Almedalen...Tidigare om "verklighetens folk 1, 2
- "KD över spärren i dag säger, AB, Exp, DN och SvD
- DN med mer om KDs politiska vägval inför valet
- Krassman gör politisk analys inför almedalsveckan.
- "Brännbergs blandningar" ser tecken på "makeover".

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opinionsläget, kristdemokraterna, göran hägglund, twitter, val 2010, valet 2010, almedalen, vårdnadsbidrag, familj,

Uppladdning inför Almedalen: Göran Hägglund i Aftonbladet

Göran Hägglund, Almedalen 2009. Texten hämtad från KDs budgetförslag 2006

Passande nog inför Almedalsveckan börjar Lena Mellin med partiledarsamtal i Aftonbladet. Dagens "objekt" är kd-ledaren Göran Hägglund. Den av partiledarna ledande personen i sociala medier, inte minst när det gäller twittrandet. Där ska Hägglund ha både uppskattning och visas stor respekt. Inte konstigt att han därför likt jag själv, är medförfattare i Brit Stakstons bok Politik 2.0.

Annars är intervjun med Lena Mellin kort men om man ser punkter att reagera på, ganska fyllig: Besked som ges: "Kd är inte bakåtsträvare. Hägglund tror inte att partiet riskerar att rasa ut ur riksdagen. Han är nöjd med den kömiljard i vården som han faktiskt själv har kritiserat. Hägglund har en synpunkt om ånger: han tycker att "vi" - (alliansen?) kunde ha gjort mer för att tala sjukskrivningar och förtidspensioner. "Men framför allt hur människor stämplades ut på ett sätt som inte var mänskligt." Här tror jag hHägglund menar sådant som gällde före valet 2006. Att han skulle vilja ha pratat ännu mer om de effekter som den egna regeringspolitiken har gett för många tvivlar jag på.

Jag noterar att Hägglund gör en ny variant av politiska konststycken för att försvara det svikna löftet om sänkt bensinskatt som partiet något överraskande lanserade 2006. I intervjun menar nu KD-ledaren att det i sak inte var priset på soppan som var det viktiga utan den allmänna kostnadsbilden för hushållen. Att regeringen därför har sänkt skatter tar han som någon form av ursäkt för att vallöftet övergavs.

Jag läser partiledarintervjun, delvis som en uppladdning inför årets Almedalsvecka. Förra året talade Hägglund om bland annat det då nya temat "Verklighetens folk". Vi får väl se om det återkommer i år. Temat har inte haft det genomslag som partiet möjligen har förväntat. Arvegods från de gamla moderaterna med kritik av det offentliga ansvaret och hyllandet av ett "civilt samhälle" verkar inte ha funnit bördig jord hos potentiella kristdemokratiska väljara. I den mån det nu finns några fler kvar.

Kd:s läge i Svensk väljaropinion,

Läs mer:
- Peter Högberg bloggar också om intervjun
- Kd:s dag är den 9 juli. Almedalsveckan med tal av Göran Hägglund kl 19.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, kristdemokraterna, göran hägglund, almedalen, bensinskatt, verklighetens folk,



Almedalen 2009:

Att lägga "välfärdens våta filt" över Sverige och Huddinge

När ganska teoretiskt prat blir till praktik blir det också lättare att debattera. Jag skrev ett inlägg om Svenska dagbladets ledarsida som tog upp politikens gränser. Bakgrunden är att kristdemokraterna har försökt göra sitt ganska flummiga tal om "verklighetens folk" till praktik. Men vad är det egentligen? När KD:s chefsideolog (?) Stefan Attefall får tala blir det konkret: Hans utgångspunkt är att det i politiken finns minst en negativ sak:

Faran är att det urholkar människornas eget ansvarstagande

När det blir konkret hur detta tvång ska minska blir det konkret: Kommunerna ska slopa sina "fixar-tjänster," tycker kristdemokraterna. Denna reform som likt ett pärlband har införts i landets kommuner har lagt ”välviljans våta filt”. Det som inte bara har varit ett sätt att hjälpa äldre med praktiska saker utan också förebyggande för att förhindra fallskador, något av ev succé för många äldre: det är nu i Kd:s begreppsvärld en form av politiskt förtrycka av landets äldre?

Man funderar om detta kommer att försvinna om kristdemokraterna får mer av makten efter valet. KD-företrädare har ju på många platser i landet talat sig varma för denna service till äldre. Problemet är att de inte representerar den gren i partiet som Stefan Attefall tillhör som ser välfärdsinslag som "fixare" som ett önödigt steg i politiken. En våt filt. Bra att väljarna får besked före valet. Försvinner den servicen i Huddinge kommun, kristdemokrater?

Peter Högberg tar upp kristdemokraternas förslag, Emil Broberg gör detsamma.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant    Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, kristdemokraterna, verklighetens folk, göran hägglund, huddinge, äldreomsorg, frihet, svenska dagbladet, välfärd

Jag förstår inte Göran Hägglund och KD

En grundläggande beståndsdel i kommunikation är att den som talar eller skriver har någon form av trovärdighetsbas. När KD och Göran Hägglund går vidare med att försöka sätta bilden av partiet som ett "verklighetens folk" eller som idag, Köksbordens folk, så blir det närapå löjligt. Det kanske passade när Hägglund mötte flerbarnsfamiljen i Sätila, Marks komun, och propagerade för vårdnadsbidrag. Men att rent generellt försöka ta över frihetlig "MUF-retorik" a la 80-talet känns bara fel. Detsamma gäller den uppdelning som allianspartierna möjligen har kommit överens om. Moderatledaren ska vara "landsfader". De mer skarpa påhoppen på de rödgröna får småpartierna köra. Men mitt inryck är att ledaren för ett parti som knappast klarar spärren till riksdagen i mätningarna spänner musklerna långt över dess egentliga förmåga.

KD har tagit detta ganska svårbegripliga halmstrå som en överlevnadsstrategi. Det gäller att bli av med den bild som partiet förknippas med: som i första partiprogrammet från 1964. Då, Kristen demokratisk samling som oroar sig över ”nästan helt uteblivna samhällsinsatserna inom det etiska och folkmoraliska området”. Och så upplevde jag själv partiet långt in i Alf Svenssons långa ledartid: partiet som kvarlevande kämpare för de kristna budskapens betydelse i politiken och som grund för politiken. En humanistisk ådra i omtanken, i betoning av omsorg och i biståndspolitiken men också "pekpinnepolitiken" där olika slags mänskliga laster skulle mötas och motas med riksdagsbeslut.

Så, åter till dagens "MUF-retorik" från Hägglund:

Så mycket som möjligt av en människas liv ska avgöras vid det egna köksbordet, där den egna verkligheten alltid är utgångspunkten. Och politiker och andra proffstyckare ska respektera de beslut som fattas där.

Det genuint trygga välfärdssamhället är i stället det som hålls upp av miljontals starka hushållsekonomier, där människor har så pass mycket resurser själva att de är självständiga och har råd att vara solidariska. Trygghet i det lilla är trygghet i det stora.

Här lever det som moderaterna försökte sig på: "den lilla och den stora världen". Och någon form av omvänd jämlikhetstanke där det inte handlade om att vi gemensamt försöker skapa goda förutsättningar för alla att lyckas. I stället skulle buffertar skapas för att i någon mån kunna ta hand om de som inte lyckades hänga med. "Ett samhälle som inte har råd att låta människor lyckas har heller inte råd att ta hand om de som misslyckas". Från analysen av samhällsförhållanden som påverkar människors förutsättningar, görs allt till en fråga om individens eget ansvar. Det sista förstås inte alls oviktigt men i den synen ligger hela fokuset där och inget på samhällets brister.

Hägglund, som alltså företräder ett parti som haft stora ambitioner att reglera sådant som enligt Bibeln anses vara "syndigt" prövar nu att göra make-over genom att pålägga de rödgröna liknande fasoner. Om än från motsatt håll.

Lägger man samman deras kvoteringsiver står vi inför en politisering av det svenska samhällslivet som vi inte sett motsvarigheten till sedan tokvänsterns härjningar på sjuttiotalet.

Så skatterna. Det finns i hela borgerlgheten en skarp skillnad mellan retorik och praktik. Även om Reinfeldts allians nu sänker skatter för glatta livet, i ett tempo som gör att att finansieringen saknas, så härskar även här argument från 80-talets ungmoderater. Retorikens början är att "skatter" är ofrihet, att skatter är "politiker som lägger sig i". Så finns också spår av detta i dagens artikel. Samtidigt talar Kd-ledaren om att " behov ska säkerställas" och till och med om hårdare tag mot det offentliga som betalas med skatter men som inte alltid uppfyller medborgarnas (berättigade) krav och önskemål:

De offentliga institutioner som i dag missköter sig eller inte uppfyller sina åtaganden mot den enskilde går mer eller mindre fria från ansvar.Det är en kvalitetsförsämring av djup principiell betydelse och den kommer vi kristdemokrater att angripa. Vi vill återupprätta ansvarskulturen i svensk offentlig sektor.

Så okey. Om det då är skatter som ska stå för detta. Och om det är så att skatter är "mindre frihet". Mindre "köksbord" och mera av "elak stat som lägger sig i": Hur mycket är Kd beredda att inskränka människors "köksbordsfrihet". Är det 10 procent? 25%? Eller kanske 30, 40 eller 50? Min känsla är att man i alla fall har kvar ett visst drag av frihetsinskränkande, om man nu ser skatter på det sättet. Än värre är det väl i så fall att vara borgerlig i kommuner och landsting. För ser man skatter som ofrihet blev 2010 ett verkligt ofrihetens år, utom möjligtvis i S-styrda Sigtuna. Två landsting och 27 kommuner höjer skatten. Ett landsting och två kommuner sänker skatten.(Skatteverket)

Den där rubriken, avslutningsvis. Jag fattar att Hägglund inte har satt den. Men det är lite av huvudbudskapet. Detsamma som min "ungdoms" politiska motståndare i moderaternas ungdomsförbund. Så lät dom då. Vi kan alla debattera politikens rätt att gripa in och begränsningar att "styra människor". Det är sannerligen ingen ny debatt och den är oerhört viktig att alltid föra i en demokrati. Men min känsla är att det är något "off". Min känsla är att medborgarna på många områden tycker att politiken gör för lite, kommer till korta, låter inslag i välfärden förfalla för mycket. Kraven som de flesta kommunala politiker möter handlar om MER politik.

Vid vilken verklighets köksbord sitter Hägglund? Svaret på den frågan förklarar möjligen att hans parti är väldigt nära spärren till den svenska riksdagen i riktning från in till ut.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant     Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, kristdemokraterna, göran hägglund, alf svensson, opinionen, gud,

Hägglund ropar i öde öken i desperat behov av fler väljare

Kristdemokraterna är ett litet parti i närheten av den spärr till riksdagen som avgör om partiet får plats i riksdagen eller inte. I dagens DN hoppar Hägglund på de tre partierna i den rödgröna "framtidsalliansen" som får stöd av ungefär halva svenska väljarkåren. Här använder han det redan misslyckat konceptet att "några procent"-partiet KD skulle vara bäst företrädare för "verklighetens folk".

Föräldraförsäkringen är målet för angreppet. Likt de ungmoderater jag debatterade mot i ungdomen talar Hägglund om något som i Sverige 2010  känns ganska "ute": att reformer i välfärden skulle vara "hot mot enskilda", att politiken ser "medborgarna som statsegendom. Jag tror att Hägglund ska byta ut den där talskrivaren vars koncept inte fungerar i Sverige. Eller ännu bättre: byta politik.

Helene beskriver ganska bra hur det ser ut och varför. Hon betonar bland annat att föräldraförsäkringen, i ett Sverige där socialministern heter Göran Hägglund, redan är kvoterad.

Kristdemokraternas kamp för gamla värderingar om kvinnan som ansvarig för hem och barn har fått sitt lilla avtryck i ett vårdnadsbidrag på tre tusen spänn till den som väljer bort barnets förskoleplats och i stället stannar hemma.

Jag hoppas att Göran Hägglund nästa gång återkommer med en artikel som kanske inspireras av statsrådskollegan Birgitta Ohlssons linje i jämställdhetsfrågan. Läser några kommentarer från reformens införande:

–För det första är det viktigt att upprätthålla en arbetslinje, människor ska jobba mer och inte mindre. Man behöver heller inte vara Marie Curie för att förstå att vårdnadsbidraget är en kvinnofälla.

För det tredje, förklarar Birgitta Ohlsson, är vårdnadsbidraget särskilt negativt för de kvinnor med invandrarbakgrund, som redan står långt från arbetsmarknaden. Det visar erfarenheterna från Norge och Finland

I och för sig har KD-folk, som Stefan Attefall gjort ganska trista angrepp också på fp.

–Det här är snarare ett uttryck för att Birgitta Ohlsson förmenar människor att leva annorlunda än hon själv. Därför jagar hon vårdnadsbidraget, som innebär en ökad möjlighet för föräldrar att välja.

För den som tittar över blockgränserna och studerar hur många Hägglund har på sin sida i den trista ton han tar sig i debatten ser att Hägglund och de kristna är väldigt få. Totalt ensamma, skulle jag säga.

Fler bloggar:
- Röda berget om den borgerliga splittringen...
- Alexandra Einerstam med lite av samma ton som mitt inlägg.
- Lilith Svensson om inte rättvist att kvotera..
- Kent Persson som balanserar mellan partiledningens kvoteringsintresse och viss alliansopinions nej..

- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, verklighetens folk, göran hägglund, kristdemokraterna, föräldraförsäkring, vårdnadsbidrag, val 2010, valet 2010,

Verklighetens folk och det äckligt annorlunda

Kristdemokraterna lär ha haft festlig middag igår, men gissningsvis är det flesta deltagarna ändå pigga och arbeteshungriga. Seminarier ska ge inspiration framåt, där begreppet "val" är genomgående: "skolval"; "äldreval", "vårdval", "familjeval", "jobbval" och så det där jag bloggade om igår: "Boval". Retoriken är en sak. Partiets själ och sakfrågor en annan. DN:s ledarsida skriver om Kd:s märkliga omvandlingsturer i det senare skedet, dvs till det som benämndes verklighetes folk som ville "förbjuda förbuden". Förmodligen en av svensk politiks mest märkliga försök att bli populärare i väljarkåren men som förstås kraschade redan i starten. Budskapet bottnade inte i folkdjupet. Avsändaren var kanske den absolut minst trovärdiga.

Jag har noll på fötterna rent vetenskapligt men min känsla är att Kd under Alf Svenssons ledning gjorde en mer djupgående förändring av paritets retorik än Reinfedlt gjorde med (m). Förr fanns tydligheten att "bibelordet också styrde partiets förslag". Ärlighet att mamma skulle vara hemma med barnen, att dagis var en hemsk grund för socialism, den i och för sig positiva omtankespolitiken men där det alltid handlade om att sätta plåster på sår snarare om att förändra orsakerna till samhällsbrister. Alf Svensson lyckades ändå sätta bilden av ett modernare parti, inte minst med hjälp av den egna karisman.

Kristdemokraterna balanserar på fyraprocentsspärren. Försöket att lansera "Verklighetens folk" som ett nytt budskap med "vänsterdebattörer" som fiende har inte hjälpt. Expressens ledare känner dysterhet när man rapporterar från Jönköping, kanske därför att en fjärdedel av alliansen, i antal partier räknat, är ute på en tomhetens seglats i letande efter färdriktning, i en knappt sjöduglig farkost och med väldigt få passagerare. Expressen ger ytterligare en mörk bild: 

Exakt hur stora problem KD har med kompassen kunde man ana i går när kända partiföreträdare sa de mest obehagliga saker om burka och niqab."Ohygieniskt och äckligt!" sade Annelie Enochson."Att vara maskerad på tunnelbanan, vi vet ju inte vem som finns under den där burkan," sade Ingemar Vänerlöv, som tydligen tror att stockholmare regelmässigt avkräver varandra legitimation i
kollektivtrafiken.Mycket dystert. Och så är det, på det hela taget. Mycket dystert för KD.

I sitt tal i Jönköping menade Hägglund att "Det vore farligt för Sverige om de rödgröna fick makten".
Meningen ger måhända en signal om den roll som Kd har tilldelats i den kommande valrörelsen. Redan i morgon är det partiledardebatt. I riksdagens motsvarande pratade Göran Hägglund om apoteksprivatiseringen. I samband med det blev ett angrepp på de rödgröna att i ett ganska magstarkt angrepp peka på "Nordkorea och Cuba". Men som ofta är väljarna kloka. Den argumentationen gör inte Göran Hägglund större än han är.

- Peter Johansson skriver också, Jerker Nilsson gör detsamma.
- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, göran hägglund, val 2010, valet 2010, alf svensson, alliansen,

Sverige - ett laglöst land?

Under lång tid har de politiska partierna varit eniga om att man måste bli bättre på att redovisa hur man finansierar sina opinionsbildande insatser. Det finns dock ett par undantag som stopppar en sådan "reform" i alla partier. Moderaterna och kristdemokraternas benhårda motstånd. I dag skriver Johannes Åman på DN:s ledarsida om detta.

I jämförelse med USA framstår Sverige som laglöst land. Här kan privatpersoner ge stora gåvor utan att partierna behöver avslöja var de fått pengarna ifrån.

Det är bra att medier och andra med jämna mellanrum stöter på de två partier som väljer att vara hemliga med sina finansiärer. (M och Kd). Vi har sett hur exempelvis Institutet mot mutor har reagerat med krav på lagstiftning, om än med vissa invändningspunkter från mig. Men reaktionerna från de ännu hemliga partierna verkar ha uteblivit. Man undrar vad som döljs bakom tystnaden?

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, mutor, partistöd, val 2010, moderaterna, demokrati, lobbying, täby, institutet mot mutor,

C+ Kd slås ihop - Allians för Sverige segervapen för makten?

Jag såg tidigare i veckan den registrering som har gjorts av Allians för Sverige hos valmyndigheten. Det har gjorts tidigare och är i sig ingen nyhet. Men frågan om ett gemensamt "parti" inför nästa års val verkar bli allt aktuellare. Svenska dagbladets långa kamp kanske äntligen bär frukt. Frågan är hur det påverkar valutgången och inte minst efterföljande styre av Sverige. Ser på Expressen att det nu är en strategi för att behålla makten: Alliansen blir "parti" och som när Alf Svensson (kd) blev riksdagsledmot för Kds som inte kvalificerade sig av egen kraft, ska centern och Kd slås ihop.

Vem bryr sig? Allians för maktskifte hette Reinfeldts första bildning och av strategiska skäl bytte man till det bättre klingande "Allians för Sverige". Men den politiska inriktningen är i dag densamma, möjligen med undantag av en kamp hos småalliansarna att ligga höger om storebror moderaterna.

I vår hälso- och sjukvårdsnämnd har Filippa Reinfeldt under tre år ställt propositionsordningen "den som röstar för alliansens förslag..." Det är väl bra om man nu fixar till det så också dessa beslut blir riktigt riktigt formellt korrekta. :-)

För väljarna minskar möjligen chansen att ge en eller annan signal om sina prioriteringar. Problemet är inte alls så för den som i stället väljer en av tre valsedlar från ett av de tre partierna i den rödgröna samarbetsalliansen.

Fler som bloggar om "nyheten".
- Magnus Andersson,

Fler bloggar hittar du på NetRoots och Politometern.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, allians för sverige, val 2010, valet 2010, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt, moderaterna, centern, centerpartiet, kristdemokraterna, folkpartiet

Synd att Kd förstör egna, goda tankar - och stänger Solhagagården i Vårby

Det finns något positivt i Kristdemokraternas tankar om hur unga brottslingar ska hindras att fastna i brottslighet. Förslagen om en ny rättspolitik har en del tankar som är positiva brytningar med en på förhand misslyckad "hårdare tag"-linje där fler poliser i rollen av brottsjägare har prioriterats.

Att bredda kretsen av personer som involveras när en ung person har begått brott är viktigt. Polisen, och gärna fler, har en oerhört viktig betydelse i det brottsförebyggande arbetet. Goda exempel finns från t.ex. Vårby gård där polisen har förbättrat kontakterna med föräldrar och unga i ett tidigigt skede, bland annat med krav att få träffa föräldrarna när någon ung har begått brott.

Politiskt har det enligt min mening det förebyggande arbetet fått större stöd av alla partier än förr. Det är förstås viktigt. Förr kändes det ofta som att "vänstern" fick försvara fritidsgårdar, nätverksarbete och annat medan de borgerliga talade fler poliser, isolerat. Fredrik Reinfeldt betonade fler fritidsgårdar som viktiga i det förebyggande brottsarbetet när han presenterade budgetsatsningar inför nästa år. Det var en viktig signal att man breddar sin syn på "hårdare tag" och "förebyggande". Man kan bara beklaga att hans alliansvänner i Huddinge inte ser det på samma sätt. Nedläggningen av Solhagagården är tvärt emot det förebyggande insatser som skulle behövas mer av. (folkpartiet har ansvarigt kommunalråd, hela alliansen ansvariga)

Sen är fritidsverksamhet bara en av flera inslag i det som ska förebygga utslagning som ofta leder vidare till brott. Att exempelvis skolan möter de ungas behov av stöd och har resurser till det är en förutsättning för att kunna ge dem en grund för livet. Men också för att "vaccinera" mot en negativ utveckling mot utanförskap som i sin tur slår över i brottshandlingar. Om fördelningen av skolans resurser idag blir omvänt mot behoven saboteras både idéer som Kd:s "domstol", fler fritidsgårdar och annat. Marika beskriver hur snett stödet sker i Stockholm.

Att Kd betonar att de nya "nämnderna" ska vara "domstolsliknande" förstör förslaget. Peter Althin säger till SvD:

– Vi har haft ambitionen att täcka hela fältet, med den kristdemokratiska inriktningen att vi mycket hårt markerar de förebyggande åtgärderna. Det finns tillräckligt med partier som intresserar sig för hårdare straff.

Låt det perspektiven prägla det fortsatta arbetet och ta bort den betoning som i alla fall mediernas bild ger mig, av domstolsliknande förhandlingar med väldigt unga brottslingar. Kanske här ett område som kan ena de båda politiska blocken för långsiktiga insatser?

Bloggar: Morgonsur,

Fler progressiva på NetRoots och alla på Politometern,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, brott, brottslighet, polis, fredrik reinfeldt, kristdemokraterna, peter althin, ungdomsbrott, solhagagården, vårby, vårby gård, skola,

Förskolan för alla barn - bort med vårdnadsbidraget nu

Förskolan utvecklas. Att den har gått från att vara "förvaring/omsorg" av barnen när föräldrarna jobbar till en viktig grund för barnets egen utveckling är en stor reform. Samtidigt innebär det att de gamla resterna av "barnomsorgstänkande" måste bort!! Att barn till föräldralediga eller arbetslösa inte har rätt till samma pedagogiska verksamhet för sin utveckling som andra barn är en sådan rest. Att förskolan är avgiftsbelagd tillhör ett annat restområde.

De finns de som har mer hedenhösinställning till förskolan än andra. Nej, inte i prat förstås. Den kristdemokratiska politiker som går alltför hårt åt förskolan riskerar att förlora väljare. Och självklart: inom KD finns många yngre företrädare som inte har den gamla förankringen i "kvinna sköter hemmet-ideologin", en idé som är ett av upphovet till vårdnadsbidraget.

Vårdnadsbidraget, denna "reform" som knappast någon vill ha, får idag välmotiverad kritik av DN:s ledare. Det är inte någon hett eftertraktad lösning för moderna familjer. Att alliansen ändå har infört enländet får tillskrivas "koalitionskontot", det där som formligen exploderar i överskott eller underskott när varje parti ska ha sin utgiftsökning eller inkomstminskning. Vårdnadsbidraget är kristdemokraternas ideologiska krona internt.

Att det betyder mycket för Kd och Göran Hägglund att barnen är hemma med mamma (just mamma) visade KD-ledarens start på sin kökdsbordsturné. (bloggat här)

Men politik har sina basuppgifter. Till dem hör att klara av att säga "nej " till reformer om man inte har råd. Till dem hör att proritera. Säga att "det här måste komma före det där". Till politik hör också att stå för att man inte gillar förslag, hur populärt det än må vara.

Vårdnadsbidraget är inte popurlärt. Vårdnadsbidraget drar - oavsett vad t.ex. alliansen i min hemkommun säger - undan resurser som kan användas för att ge alla barn en förskoleplats i en förskola som blir allt viktigare för barnets framtida utveckling. Skrota eländet och satsa pengarna på alla barns rätt till förskola. Det är mycket viktigare.


Fler bloggar. Förutom de på NetRoots, så ser jag Johan Westerholm om samma sak, Roger Jönsson, samma budskap. Precis som jag är Kulturbloggen förvånad över att DN faktiskt kritiserar regeringen. Peter Högberg pekar på att DN, som han själv, kritiserar att bidraget går emot arbetslinjen. Kent Persson länkar till artikeln i sina söndagstankar.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, förskola, kristdemokraterna, göran hägglund, verklighetens folk, familj, barn, val 2010, alliansen,