[uppdaterad] Förändringen har gått ganska fort. Från en väljarkår som tidigare har varit en mycket trofast "församling" har svenska väljare börjat byta parti, splittrat sina röster och bestämmer sig allt senare. Klassröstandet minskar även om värderingar spelar stor roll. Fortfarande är "höger-vänster-skalan" den viktigaste faktorn när man bestämmer parti. En sak är klar: Den utvecklingen kommer att fortsätta. Partier kommer framöver inte kunna vara säker på en enda röst på historiska meriter.
Mitt eget parti har förstås som andra mött samma verklighet. Att (S) ändå kan uppvisa ett stöd av väljarna som i valresultat ligger på 35 procent och i mätningar något högre ser en del som "katastrof". Möjligen om man jämför med ambitioner och tidigare resultat. Men jag menar att det är delvis är fel måttstock. Egentligen borde man erkänna att (S) förmåga att i ett helt annat "politiskt landskap" kunna behålla sin unika styrka är just unikt. Kanske till och med ännu mer nu än förr sett till hur väljarkåren resonerar.
Precis som Björn Fries skriver måste förnyelsen av politiken och partiarbetet fortsätta. Precis som han tror jag att Mona Sahlin lägger en bra grund för det med ett modernt ledarskap. Ett ledarskap som inte alltid uppskattas av de som är uppfödda i "gubbväldestider".
Politik handlar om makt. Ofta kopplas det till negativa saker men det är i grunden fel. Förhoppningsvis drivs de flesta att att nå makten därför att man vill få saker gjorda. När man inte har flest röster i en församling blir det "nej" till förslag efter förslag. Den strävan efter makt som ligger i att man vill förändra och förbättra är "god". Vi som någon gång har tillbringat tid i en fullmäktigesal, där vi talat väl om egna förslag som man tycker är viktiga men där de röstats ner gång på gång vet vad jag menar.
Det omvända finns också. Människor som söker makten för dess egen skull, som någon form av självförverkligande. Jag tycker inte att personliga drivkrafter är negativa. Också engagemang i politiken måste precis som i idrotten eller i yrkeslivet ta tillvara medlemmars vilja att komma vidare och att få mer ansvar. Där har (S) mycket mer att göra för att ge det utrymmet och se positivt på det. Ungefär som (S) har gjort i Sumpan. Men när makt söks för egen vinnings skull blir det farligt. När makten förblindas och slår ner på enskildas engagemang förlorar demokratin.
"Pampvälde" handlar verkligen inte bara om manliga "sossar" i nu 65-årsåldern som funnits med i så länge någon kan minnas. Det brukar vara bilden. HAX bloggar om ett annat exempel: en yngre makthavare som råkar vara statsminsiter och det interna spelet inom (m) när FRA-lagen drevs igenom. Där finns inslag av maktspel som känns obehagligt. "Maktens män" som möter engagerade personer, i det fallet Karl Sigfrid, inom det egna partiet med metoder som inte lockar människor att engagera sig. Låt vara att politiskt beslutsfattande inte är någon trevlig samvaro utan gäller hur det samhälle vi alla lever i ska se ut. Men demokratin bygger på männikors engagemang. Det slås lätt sönder av alltför brutalt maktutövande. Frågan är hur länge det håller i ett modernt land som Sverige. Ledare behöver vi. Ledare som brinner för det de tror på behöver vi fler. Men "Pampen" kommer snart att dö ut.
Piratpartiet, ja. Minns du dem? I mätningarna har man "försvunnit" in i övriga partier. Ett parti som brinner så det knakar för en viktig fråga. (eller ett "block" av frågor kanske man ska säga) Blogginlägget av HAX kunde får stora politiska följder om partiet i stället för SD låg i närheten av den där spärren. Trots den medvetna och öppna strategi som partiet har om att "spela ut" partier med varandra för att få störst möjliga inflytande vore det osannolikt att en moderatledd regering efter denna "avrättning" skulle kunna bli aktuella samarbetspartners. Eller?
Jag tror att Piratpartiets läge visar att politik ändå handlar om "vänster- höger-värderingar". När ett parti försöker med "andra dimensioner" får väljarna inte ihop det. Trots att just Pp:s frågor och engagemang handlar om grundläggande fri- och rättigheter och om hur det blir verkligt i en tid när nätet blir en del av vår vardag. Partiet har också bidragit till i alla fall min kunskap om hur nätet kan och nu måste användas för samhällsdebatt och även politisk organisation. För detta förtjänar de mer "credit" än de fått. De ligger på en del områden mycket långt före de mer etablerade partierna, i alla fall med den lokala organisationen. Men läget i opinionen visar möjligen att metoden inte alls är det centrala när väljarna väljer.
Söndag i Sverige, före "superveckan". Då är valrörelsen i gång med full kraft.
Andra krönikor:
- Johan Westerholm med temat "tid"..
- Röda Berget om de riktigt negativa inslagen i politik..
- Peter Högbergs lördagskrönika...
- Jag läste Emma på Opassande...ett inlägg som också inspirerade här. Glömde tyvärr länken först.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, söndagskrönika, socialdemokraterna, moderaterna, fredrik reinfeldt, piratpartiet, val 2010, valet 2010, FRA, integritet, demokrati,
7 kommentarer:
"Jag tror att Piratpartiets läge visar att politik ändå handlar om "vänster- höger-värderingar". När ett parti försöker med "andra dimensioner" får väljarna inte ihop det."
7,1 procent i senaste valet tycker jag snarare tyder på att väljarna får ihop det...
Men ja, tyvärr bryr sig många mer om sina egna plånböcker än medborgerliga och mänskliga rättigheter. Och förresten har du nog rätt; Alliansen är knappast aktuellt som politiska vänner i nuläget (de skulle förstås kunna ändra sig - riva upp FRA-lagen och IPRED, gå ur ACTA om öppenhet inte införs, aldrig införa Datalagringsdirektivet, rent allmänt respektera grundlagen och FN:s deklaration över mänskliga rättigheteri alla sina beslut samt slutligen reformera upphovsrätten och avskaffa patenten - men det verkar extremt osannolikt; MP och V har idag åsikter och röstar betydligt mer som Piratpartiet än Alliansen, och S är i alla fall litet bättre än borgarna i våra frågor).
Vad gäller bloggsfären och piratpartiet så tror jag många tappat en viktig del av opinionsbildandet.
Att synas utanför den egna gruppen.
Likt S-bloggar och alliansbloggar är det ytterst ovanligt att se länkningar till andra än de inom den egna kretsen.
Sedan, var är de i den "fysiska" världen?
Flygbladsutdelningarna under FRA-protesterna, de spontana samlingarna utanför riksdagshuset?
Det sista skälet är nog pengar.
Hela integritetsrörelsen drevs med aktivisternas egna plånböcker och mot oss hade vi partier och myndigheter med mångmiljon, om inte miljarder, i kassorna.
När våra plånböcker sinade så fick "motståndarna" påfyllning av skattemedel.
det är inte lätt att protestera när valet står mellan att åka till Stockholm och visa upp sig och att ha mat månaden ut.
Calandrella: tycker förstås att det är härligt att du ändå skriver att (S) är bättre än borgarna. Hoppas förstås på en ännu tydliga politik framöver. Att PP blev så starka i EU-valet är vare sig tillfällighet eller förvånande. Där fanns det svaga ideologska "strider" (som många väljare upplevde det) och då kunde PP mobilisera för integritetsfrågor. Kanske också lättare att göra det inför EU-val än i svensk inrikespolitik.
Har någonstans skrivit att jag tror det är bra om Pp håller sig som EU-parti och jobbar mer med påtryckningar i rikspolitik och kommunalt. Många av PP:s väljare kommer från ex Mp och v och skulle aldrig drömma om att stödja (m):s politik .Samtidigt har jag ju sett Rick berätta om sina värderingar: dvs att (m) är alldeles för lite liberala...Det verkar finnas en spännvid som inte skadar partiet i integritets frågor men kanske annars...
vet ju att ni har diskuterat det internt också..
Niklas: Hoppas förstås att du uppfattade en positiv underton till PP:s arbete i mitt inlägg. Om inte så...var det tänkt så. När det gäller länkningar så försöker jag länka brett, och har i princip i alla inlägg med någon eller några också utanför "partikretsen". En begränsning är om man länkar till ämnen som är relevanta för det man skriver och inte allmänna tips. Om man som jag skriver ganska mycket inrikespolitisk debatt men inte känner att jag är tillräckligt insatt i PP:s hjärtefrågor (även om jag ser mig som "sympatisör" i vissa delar, så blir det kanske inte lika ofta som till (S)-märkta som ofta skriver om det jag gör...
/p
@Peter Andersson: Jag tror det är viktigt att komma ihåg några saker:
1) Det finns inget exempel på att något parti kommit in i Riksdagen utan att först harvat strax under spärren under några val. Notera att PP bara fick 2/3 procent vid förra valet. Med detta i åtanke så är 2-3% ett kliv framåt och mer realistiskt än att redan i år ta sig in i Riksdagen. Det är en stund till höst så jag tror det är för tidigt att dra några växlar på nuvarande opinion.
2) Det råder ekonomisk kris och de flesta ser om sitt hus med det perspektivet. Plånboken är som bekant ofta belägen i trakterna kring hjärtat på mer sätt än när den förvaras i innerfickan.
3) De som har det riktigt kärvt pga arbetslöshet/sjukdom etc har givetvis mycket svårare att rösta såsom principer och hjärtat önskar. Med Allianzens "starve the beast"-taktik så är det kanske inte så konstigt att "större" värden som demokrati, integritet och mänskliga rättigheter åsidosätts.
Men, men mycket kan hända framöver. Ville bara framföra några ytterligare aspekter på kräftgången i opinionen.
"Piratpartiet, ja. Minns du dem? I mätningarna har man 'försvunnit' in i övriga partier."
Man måste skilja på EU-parlamentsval och riksdagsval. Finns det någon tydlig tillbakagång i riksdagsvalsstödet? Jag tror inte det. Och om partiet ligger på 2-3% idag så är det ju en ganska kraftig ökning från de 0,6% som det fick i förra riksdagsvalet, inte sant?
Tor: hoppas du förstod att mitt syfte inte var att "göra ner" PP. Även om det med stor sannolikhet är totalt olika väljargrupper så skulle jag mycket hellre se att väljarna röstade in pp än Sd. (för böven..inga jämförelser i övrigt alltså!!!)
Kan nog till och med acceptera att en eller annan borgare stöder PP :-)
Sen håller jag med, EU-val o riksdagsval är helt olika val och förutsättningar.
Thomas: tack för kommentarer. Man kan i och för sig ta Ny demokrati 1991 som exempel. Mest upplyft av närvaro i Sveriges television som visade att 17% "kan tänka sig att rösta på..". Annar Miljöpartiet som kom in på "algblomning och sälar", frågor som blossar upp och ligger i tiden. En avlyssningsskandal från FRA:s sida en vecka före valet och PP är inne :-)
Tror att du har rätt om att graden av kris eller "utsatthet" påverkar hur mottaglig man är för argument om sådana värdefrågor du nämner. Men tror inte heller att de i rätt sammanhang kan lyfta.
/pa
Tack för svar Peter!
"Man kan i och för sig ta Ny demokrati 1991 som exempel. Mest upplyft av närvaro i Sveriges television som visade att 17% "kan tänka sig att rösta på.."."
Fast Ny Demokrati är ett dåligt exempel. Mariann Records politiska gren var hyperpopulistiskt och hade dessutom kändisskapet från både Ian & Bert att luta sig mot. Sverige genomlevde också den värsta krisen i modern historia under den tiden så deras svammel om främlingsfientlighet etc låg helt rätt i tiden.
"Annar Miljöpartiet som kom in på "algblomning och sälar", frågor som blossar upp och ligger i tiden."
Miljöpartiet krävde ett antal Riksdagsval innan man faktiskt kom in. När de väl gjorde det så var det för att människor sett bortom "algblomning och sälar".
"En avlyssningsskandal från FRA:s sida en vecka före valet och PP är inne :-)"
Det är kommentarer som de där som ger mig bekräftelse på att Piratpartiet verkligen behövs. Inget illa menat men om din partistyrelse har samma förståelse för Piratpartiet och piratrörelsens styrka så har ni en del att lära om. Det gör också att jag som f.d. sosse inte direkt längtar tillbaka...
Hur som haver, tack för ordet!
Skicka en kommentar