lördag 19 september 2009

Usel timing när skattesänkningar kommer före välfärden

Sällan har väl en reform som man önskat positiva reaktioner på kommit så illa. Även om Per Schlingman börjar skriva med rubriker som "klassklyftor" på Newsmill så är det bara en extrem användning av vänsterretorik för något som i själva verket är en moderat gammal politik som väljarna har dömt ut för länge sen.

Idag har Allians för Sverige / "gammelalliansen" haft valupptakt med, om jag ser rätt, 300 deltagare. Valrörelsen startar med löften till de egna förväntansfulla grupperna. Förväntan är stor, trots att regeringen har misslyckats med jobben och att krisen har Sverige i ett grepp. Även om det inte märks på allt.

Dagen efter att SvT har rapporterat om stora nedskärningar i kommuner och landsting skryter alliansregeringen om det fjärde steget i jobbskatteavdraget som drar undan 10 miljarder. 1,2 miljarder ytterligare går till sänkta skatt för företagen.

Därmed tangeras väl om jag minns rätt 100- miljardersnivån och Reinfeldt kan med stolthet deklarerar att han sänkt skatter i såna nivåer och med en så skev fördelning som företrädaren Bo Lundgren förlorade valet på.

Det verkliga skälet till politiken är förstås enkelt: Mer till de som är moderaternas kärnväljare. Men det är inte retoriken. I stället mumlar Reinfeldt i Ekot om jobb. I Expressen förnekar han i och för sig att han tror på "dynamiska effekter. Men politiken ska, påstår han, ge 150 000 nya jobb där hälften beror på de sänkta skatterna. På sikt, säger han, kommer fler skattesänkningar eftersom "det ger jobb".

I Expressen talar han om "drömmen om den självfinansierade skattesänkningen.
Den är så bra så att den finansierar sig själv, så därför behöver den ju inte finansieras, eller ens anges som att den har någon budgetpåverkan. – Det har vi helt vänt ryggen gentemot och sagt att om en inkomstskattesänkning, på tio, tolv eller femton miljarder, då ska den anges till det i de offentliga finanserna.

Eventuella följande effekter i form av sysselsättning eller annat, ja det får man ta in när det väl visar sig i den reala ekonomin. Det är på det
sättet jag menar att vi inte jobbar med dynamiska effekter.
Hur tankegången slutar är väl skrivet i stjärnorna. Vad vi vet är att regeringens tillskott till välfärden - genom kommuner och landsting nästa år- inte stoppar de försämringar som är på gång. Med de sänkta skatterna, mer än välfärdstillskottet, visar man öppet vad man tycker är viktigast. Och när danskarna sänker marginalskatter placerar det Sverige i topp. Reinfeldt lär få ytterligare eld i baken av detta.

Sanningshalten i den granskningsrapport som de rödgröna presenterade förra veckan bekräftas rejält: Det pladdras om nya moderaterna men politiken är värre än de gamla önskade.

Bloggar om detta:
- Mona for president: "Alliansen pratade om arbete och sänkte skatten lite till"
- Alliansfritt Sverige: "Myten om skattesänkningarna".
- Arbetet: Björn Fridén om hur vi slipper alliansen.
- Roger Jönsson, "fel att sänka skatten nu"
- Åsa Karlsson: "Värdiga?"
- Kent Persson: "Är det ett paradigmskifte vi ser i svensk politik?"
- Robert Noord: "Är makten viktigare än övertygelsen?"

Fler bloggar på Netroots.

Mer att läsa: SvD, Aftonbladet, Expressen, Ekot,
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant hur moderaternas kärnväljare gått från att vara borgare/konservativa till arbetare (eg är borgare också arbetare, men whatever). Vem är då socialdemokraternas kärnväljare? Bidragstagare?

Borgarna gör rätt i att uppmuntra arbete. Vem ska annars betala (genom världens näst högsta skattetryck) alla arbetslösa, sjukpensionnärer, osv? Dessa borde vara tacksamma för jobbskatteavdraget som bidrar till fler arbeten och därmed till mer pengar till de själva på lång sikt.

/Apan

Anonym sa...

En till sak jag glömde. Underskotten hos många kommuner är deras eget fel (till största delen iaf). Deras utgifter har skenat iväg under lång tid, i vissa fall med +50% sen 1998. De kommuner som ökat utgifterna mest år också de som skurit ner mest på välfärd. Värt att tänka på?

Varför ska då staten som faktiskt skött sina finanser skjuta till pengar? Borde inte komunerna (som haft råd med så mycket extra) skära ner på, säg, administrationen? Problemet är inte brist på pengar, utan brist på prioriteringar. Tänk på att Kanada, med 33% skattetryck har lika god social service som sverige med 50% skatt (+ högst avgifter på i princip allt).
Värt att tänka på?

/Apan

Anonym sa...

Du verkar visst tro att morgondagens välfärd bygger på dagen skatt. Lyft blicken och inse att morgondagens välfärd bygger på morgondagens skatt. INTE å dagens. Denna skattesänkning är inte för dagens välfärd. Det är för att öka jobben om något år för att på så sätt blir det fler som betalar in till den framtida välfärden.

Peter Andersson sa...

Man kan knappast kalla borgarnas kärnväljare för "arbetare". Gissar att valet 2006 fick de rödgröna 70 procent och borgarna 26 procent av LO-rösterna. Min högst personliga gissning är att det nästa val blir mycket tydligare än..redan tydligt.

Staten har skött finanserna bra under S-regeringen. Tyvärr riskerar det att raseras när man nu sänker skatter som man inte har pengar till..samtidigt som man drar på med reformer. Det gäller att prioritera om man ska ta ansvar.

Kommunerna, längst ner i "kedjan" får ta allt som ingen annan tar. Om riksdag och regering schabblar med jobbpolitiken får kommunen ta socialbidragskostnader. KOmmunern får ovsett om staten ger pengar eller ej ta ansvar för platser i förskola, skolor inklusive en okontrollerad etableringsrätt av friskolor, osv osv

Jag har börjat bli väldigt noga med att kräva mer konkreta svar när folk säger att kommunerna kan effektivisera. Det förekommer mycket önsketänkande i debatten. "Byråkrati" är ett populärt svar...då undrar jag, med viss erfarenhet, vad det är mer konkret.

Inte ens statsministern kan ju svära på de dynamiska effekter, ett ord han inte vill använda. Men tänket att sänkta skatter ger fler jobb (nu 75000) bygger på det. Problemet är att de sänkta skatterna ska användas för att betala dagens välfärd. Blir det inga skatter in är det svårt med "skattepengar ut" till välfärden.