Tankar efter en partiledardebatt

foto. SvT

[uppdatering]Så är partiledardebatten över och då också "superveckan". En tanke som smyger sig på är om väljarna verkligen har fått ett bra underlag inför valet? Djupare kunskaper om de politiska alternativen för att framöver kunna följa den politiska debatten? Frågorna som debatterades var väl i stort de som man hade förväntat sig. Ett stort undantag och en besvikelse att inte sjukvårdsfrågor fick plats.

Allt började med en ny energipolitisk krutdurk: Maud Olofsson som pressades om att fyra centerpartister är emot alliansens energipolitik. Det där skulle lösas menade centerledaren, utan att gå in närmare på hur. Just här kom en annan företeelse in i debatten. Jan Björklund som på något sätt fått rollen av "dyngspridare", just här med kommentaren att den rödgröna energipolitiken skapar "massarbetslöshet". Mer sådant kommer från fp-ledaren. Reinfeldt ska vara ledare, Olofsson och Hägglunds partier måste upp ur bottenkänningen. Att då ge Björklund uppgiften att slå vilt med batongen mot de rödgröna kanske är naturligt om man önskar en debatt på låg nivå.

Jobben och utanförskapet hade jag förväntat mig få svar på. Den största frågan 2006. Och en helt motsatt utveckling: fler arbetslösa och fler i utanförskap. Reinfeldt talar nu om en ökning av "sysselsättningen" som förstås påverkas av hur många som tillkommit till arbetskraften. Men inget svar om utanförskap och jobb. Här kom skatterna in: att man har sänkt skatter är inget nytt. Att man vill göra det ännu mer inte heller. Att man diskuterar detta utan att ett ögonblick koppla till den välfärd och den trygghet skatterna ska användas till är makalöst. Så döljer man lånefinansierade skattesänkningar.

Att politiken inte fungerar syns i verkligheten. Men när det så småningom vänder blir det som vanligt, gissar jag. Arbetslösheten skylls på "global finanskris". Om läget förbättras beror det på den svenska Reinfeldt-regeringens goda ledarförmåga.

Sjukförsäkringen och de genomförda försämringarna bränner ordentligt i alliansens politiska hantverkarfingrar. I debatten berördes tyvärr inte statsrådet Husmark Pehrssons besked att besparingarna har gjorts för att skrapa ihop pengar till de sänkta skatterna. Mona Sahlin gav tre tydliga besked om bort med stupstock, om resurser för rehabilitering och om att återförsäkra de 50.000 som nu har kastats ut från försäkringen.

Det här kunde ha blivit Reinfeldts problem om . Men allt elände skylldes på försäkringskassans tjänstemän och på tidigare regeringar. Inte en gnutta ansvar var han beredd att ta. Just här gled Reinfeldt in i den oppositionsroll som är så politiskt skamlig. Att vara ansvarig men låtsas som man inte är det. Såna politiker faller väldigt ofta på eget grepp. 

Skolan: Ett av debattens mest anmärkningsvärda uttalanden kom från Jan Björklund. Han fick frågor om de allt färre eleverna som går ut skolan utan att ha klarat sina kärnämnen. Visst kan det tyckas vara rakt och ärligt när Björklund svarar att det kommer att fortsätta bli sämre. Men frågan är om väljarna accepterar att en skolansvarig minister har så låga ambitioner. Det blir ännu värre när Björklund sen återkommer till verktygen: bara betyg, disciplin och läxor. Noll i några bredare utvecklingsidéer om skolan. Där påminde Lasse Ohly om att skolan verkligen inte blir bättre med 1500 uppsagda lärare.

IPRED rivs upp med de rödgröna men inte med alliansen. Jämställdheten ska inte gälla i privata bolag enligt Maud Olofsson och försvarade det med att regeringen inte heller styr Byggnads eller idrottsrörelsen. Jämställdheten var nog annars kvällens stora politiska förfall där allt tal om detta från alliansens sida framstod som noll och intet i ambitioner.

Jag skrev före debatten om att de borgerliga borde ha svårt att kritisera de rödgröna för "skissartad politik". Alliansen har ju arbetsgrupper på egentligen alla politikområden som inte ännu har presenterat förslagen. Antingen är alliansen lika "ofärdiga" som de påstår att de rödgröna är eller så tänker de inte bry sig alls om några arbetsgrupper. Jag uppfattade att läget är ännu rörigare. Reinfeldt verkade kunna se utrymme för skattesänkningar redan nu. Maud Olofsson och Göran Hägglund talade i andra sammanhang om att det först efter sommaren blir tydligt vilket utrymme som finns för reformer. Kanske åter till en av mina käpphästar, alltså: När det gäller "Pengar ut" är det hård prövning. När det gäller "Mindre pengar in" är det tillåtet med helt öppna spjäll.


Mer att läsa:
Svd, DN, Abladet.  Svd  Expressen. 
- Bloggar,exempelvis Martin Moberg som sammanfattar direkt från partipuben, Så också Peter Högberg med flera inlägg, Alliansfritt Sverige som bla uppfattade Reinfeldts nya sifferjonglerande om arbetslösheten, Anna Vikström skriver sina intryck, Nathalie Sundesten Landin bloggar också. och presterar en skarp replik på Björklunds hela argumentation. Läs! Aurora Gullberg om jämställdsdebatten, Fredrik Pettersson med snabbanalys och debattörsomdömen, Peter Johansson på Röda berget ger sin snabbsammanfattning. Johan Westerholm pekar på Reinfeldts påhopp på Försäkringskassan i stället för att ta ansvar själv. "Renodla oppositionsrollen". Robert Noord ger sina debattankar här. Peter Karlberg har inlägg om retoriska experter(?)

Ser att också "andra sidan" har bloggat: Per Ankersjö tycker att ett uttryck "Stridstupp" var bottennapp. Detsamma tycker Mary. Kent har reaktion på de "sena svaren" (se min lite omedvetna replik ovan) Dick Erixons betyg går förstås till alliansen även om slutsatsen blir att "båda lagen" behöver finslipa.

Uppdatering:
Ser till min förvåning att DN:s Henrik Brors ser skatterna som den enda särskiljande frågan mellan de rödgröna och alliansen. Den som läser inlägget ovan inser att jag har en helt annan bedömning.

- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
 Läs även andra bloggares åsikter om politik, partiledardebatt, agenda, superveckan, mona sahlin, val 2010, valet 2010, fredrik reinfeldt,