torsdag 25 februari 2010

Debatten om det hushållsnära breddas

Beröm med reservationer. Så kanske dagens Svd-ledare av Sanna Rayman knan beskrivas. Hon kommenterar en av veckans verkligt heta frågor. Avdrag för hushållsnära tjänster. Som första blogg, strax efter soluppgången i förrgår går morse, skrev jag ett inlägg om det där avdraget som Mikael Damberg uttryckte sig positivt om i TV. I går gick debatten vidare på Brännpunkt, där Damberg skrev tillsammans med Eva Nordmark, SKTF. De skrev bl.a.:
Vi ser tydligt de välfärdspolitiska argumenten för en skattesubvention av hushållsnära tjänster. Istället för att avvecklas bör den nuvarande modellen reformeras så att den får en stark jämställdhets- och fördelningsprofil, där de hushållsnära tjänsterna blir en reell möjlighet även för fler barnfamiljer med normala inkomster.
Med de förändringar som föreslås kan man säga att det handlar om att vrida eller kanske komplettera perspektivet med "välfärd" som lika viktigt som jobben i fallet med de hushållsnära tjänsterna. I dag ser jag att debatten går vidare också i andra S-distrikt. Ekot citerar bland annat Jens Nilsson, Jämtland:

– Reformen är etablerad, det är möjligt att man måste ha det kvar, åtminstone under en övergångstid. Det viktigaste för mig är att man i så fall hittar ett system där man kan styra subventionerna till dem som verkligen behöver hjälp, och att pengarna inte går till dem som har råd att betala själv.
När jag själv försöker pröva frågan så gör jag det verkligen inte objektivt. Jag gör det  förhoppningsvis med både hjärna och hjärta, Min mormor var hembiträde och gick från fattigdom in i de välbeställdas hem för att städa och putsa. Min morfar tillhörde den sista skaran statare på Svedängs gård utanför Strängnäs. Ingen kan med någon rätt peka finger åt mig och påstå att jag inte vet vad klassamhälle innebär. Det vet jag. Både av mina näras erfarenheter och av egna. De klasskillnader som finns vill jag avskaffa - inte fördjupa.

Det utesluter inte att jag kan uppskatta reformer som gör livet lättare för folk. Om vi har råd med reformen, förstås och om det är utformat på rätt sätt. Ska ärligt erkänna att om valet hade varit helt öppet - från noll s.a.s - hade inte detta avdrag varit min favorit. Men det är sjösatt, det finns och är något som ganska många idag uppskattar. Då kan inte debatten föras som om det gäller "ja" eller "nej" till att införa detta.

Frågan är om ett avskaffande, en förändring eller att behålla det som idag ska vara en kommande rödgrön politik.

Idag är "fördelningspolitik" historia. Den nu sittande Reinfeldtledda regeringen har noll intresse av att se fördelningspolitik som viktigt i ett modernt välfärdssamhälle. Till skillnad från den förblindningen tar MD/EN upp just fördelningsperspektivet i artikeln. Den som har läst Marikas inlägg inser att det behövs. Och visst ger Marikas graf en ganska tydlig bild när det gäller utnyttjandet av avdraget. Frågan är väl nu hur det skulle förändras med de förändringar som Damberg lyfter fram? Jag tycker också att man måstet kunna diskutera var fokuset på fördelningspolitiken ska ligga.

Idag diskuteras "hushållsavdraget" i ett Sverige där ambitionerna är NOLL när det gäller fördelningspolitik. Så icke med en ny rödgrön regering. Samtidigt finns det inte hos oss någon ambition att exempelvis plädera för inkomstprövade barnbidrag. Man får stödet därför att man har barn. Det finns inte heller anledning att återgå till inkomstprövade taxor i barnomsorgen. Fördelningspolitiken måste görs aktiv på andra områden i stället. 

Haningeposten bloggar om att diskussionen borde kunna vara konstruktiv. Tycker också att Röda Berget, (Peter Johansson) också betonar det. Även de som talar emot är viktiga inlägg. Peter Högberg berör min egen argumentation sedan länge om detta: Att varje skattekrona ska prövas efter vad den bäst behövs. Här går en total skillnad från de alliansföreträdare som talar för avdraget. Den prövningen existerar inte i borgerlig sinnevärd så länge definitionen är "avdrag".

Jag menar att det jämställdhetsperspektiv som Alexandra tar upp är viktigt. Även om hon använder ett citat där de som pläderar för ett avdrag sägs agera "sinnessjukt. Detta och andra överord i kritiken mot Dambergs utspel borde vi kunna avvara.

Det
är lite skrattretande att se en del reaktioner från våra kamrater på den borgerliga sidan tala om "splittring" som om tystnad vore en efterfrågad sak.  Per Ankersjö skriver om "flip-floppande". Jag minns Reinfeldts all- time- high - flip - flop när hela det moderata samlingspartiets politik och hjärtefrågor slängdes in i skrubben och gjordes om över en natt. (retoriskt, alltså) Att en blivande rödgrön regerings företrädare diskuterar ett avdrag är jämfört med detta ett enkelt rutinärende. Men som bekant kan även ett sådant diskuteras i det oändliga.


Fler som bloggar
Några nyare inlägg.

- Eva-Lena Jansson om fördelningspolitiken i avdraget
- Helén Pettersson om vem som städar hos städerskan
- Rebella som vill att (S) säger fortsatt nej...
- Karin Bergh om en sopgubbe på Östermalm..
- Tingeling som städar själv...
- Kikki Liljeblad om medelklassen...
- Janne Andersson om att tänka först och handla sen.. (dvs..utreda...)
- Erik Laakso om att förändra svart till vitt..och om moraldebatt..
- Anna Ardin om ekonomiska styrmedel..

Några tidigare inlägg:
Jonas Morian | PromeMorian, Mark Klamberg, Andersson på Kungsholmen, MinaModerataKarameller, Seved Monke, HBT-sossen, Rasmus (liberal), Kent Persson (m) blogg, Högbergs tankar, Kent Valdemarssons blogg, Stockholm enligt Ankersjö, | Signerat Kjellberg |, Storstad, HBT-sossen,  Åsa Westlund, Robert Noord , Karin Bergh 


Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?    
 Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

1 kommentar:

Bengt Nilsson, sosse sa...

Jag häpnar när Jens Nilsson säger....
"Det viktigaste för mig är att man i så fall hittar ett system där man kan styra subventionerna till dem som verkligen behöver hjälp"!

Men för f-n vi socialdemokrater tillsammans med facket och Vänsterpartiet har ju en gång byggt upp ett offentligt drivet välfärdssytem med våra skattepengar där välfärdstjänsterna styrs till dem som mest behöver den, för alla lika, oberoende av social status och tjock plånbok!
Privata, vinstdrivande halvmesyrer bidrar bara till att högerns, mänskligt utsorterande skattesubventionssamhälle blir kvar som en överklass-svulst!
Nej vi måste återigen återgå till en ekonomisk omfördelningspolitik där alla inom en politiskt demokratisk, insyn- och ansvarsfull offentligt driven välfärdsverksamhet får samma chans till hjälp efter behov och under trygga ekonomiska förhållanden!