Det känns ganska skönt att läsa Sofias (Bloggvärldsbloggen) inlägg om den påstådda bloggdöden. Det är en bra replik på Expressens slutsats av att två kändisar lagt bloggandet åt sidan. SM lyfter fram några anledningar till att bloggare lägger av, helt eller för en tid. Förändringar i livet, vårkänslor som slår ut inspirationen till ytterligare inlägg och bristande inspiration är något som många "drabbas" av mer eller mindre. Sofias avslutning bådar gott:Att två kändisar lägger ner sina bloggar är alltså inte ett tecken på bloggdöd. Dom är långt ifrån först, och fler kommer att följa. Ändå finns det idag fler bloggar i Sverige än någonsin förr. Det har bara börjat.Jag slutade helt blogga efter ett halvår 2007. Det var framför allt det Sofia beskriver som näthat som gjorde att jag tröttnade. Krocken blev för stor mellan politikens oskrivna regler och nätets ibland förmåga att framkalla sidor hos människan som inte talar till hennes fördel.
Hos politiskt aktiva är tonen ofta hög och argumenten ständigt i luften. Men det finns en grundläggande respekt och ofta vänskap trots olika syn. Något verkar hända när dataskärmen på något sätt är mottagare av orden. Som alltid 95 % goda, ärliga, uppriktiga och till och med trevliga. Och som nästan alltid är det de få procenten. Nästan alltid heter de samma sak: "Anonym".
Visst kan bloggandet diskuteras som en "datagrej". Men det är inte tekniken som är det viktiga. Bloggen är lite av demokratins allra innersta kärna. Den förenar tankefrihet med yttrandefrihet och en radda andra friheter. Jag får säga det jag tycker. Alla kan komma till tals. Att den "nya" värld av åsiktsflöden, debatter och vardagsbeskrivningar som bloggarna tillsammans formar skulle dö vore en demokratisk utarmning. Men jag tror som Mymlan att det blir tvärtom.
Läs mer hos Rolf van den Brink, Loke, Bloggtidningen, Sagor från livbåten,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggar, bloggdöd, netroots
