Utvärdering av vårdval visar himmel eller helvete?

Ser ett inlägg av Raymond Svensson som uppmärksammar mig på något jag har missat i sommarvärmen. Jag såg ju och jag bloggade i dagarna om förslagen från alliansens sjukvårdsgrupp. Hade däremot inte sett att Karolinska folkhälsoakademi har kommit med en ny utvärdering av Vårdval Stockholm som kommenterats både av allians och av Ilija Batljan. Så hur blev vårdvalet då? Himmel eller helvete?

Den som ska döma behöver några basfrågor: Har vårdvalet varit en lösning på hälsoskillnader och skillnader i vårdutbud? Hur stor andel av vårdvalets nyetableringar borde ha kommit ändå, inte minst med tanke på befolkningsökningen? Hur ser indikatorer som stockholmarnas uppfattning om tillgänglighet och bemötande ut under en längre tidsperiod och är eventuella förbättringar just vårdvalets förtjänst? Finns det inslag i vårdvalet som väldigt få kan bli sura över men som ändå ska kritiseras?

Att börja med det som är bra är alltid trevligt. Sådana inslag FINNS i vårdvalet. När jag listade mig på Skytteholms vårdcentral i Solna därför att den ligger 100 meter från jobbet möttes jag inte av en enda konstig fråga eller invändning. Det var självklart att jag skulle få välja. I de regler som har funnits länge har det varit inskrivet. Däremot har kulturen av "myndighet" gjort att människor ändå har mötts av "vårdbyråkratins stopp och belägg" när de önskat väljar förut. Nu har det säkert underlättats. Den valfriheten för patienten råder det inte några delade meningar om mellan partierna.

En annan positiv sak i vårdvalet handlar faktiskt om bestraffning. När den förra rödgröna majoriteten jobbade med vårdutveckling handlade mycket om att styra genom att ge ersättningar om man uppfyller mål, exempelvis för telefontillgänglighet. Alliansens har gått motsatt väg (delvis) och infört vitesbelopp. Nås inte mål eller om man inte rapporterar vårdstatistik, så får man minskad ersättning / straff. Det har funkat och jag är FÖR!

När alliansföreträdarna beskriver det verkar man ta en av de skarpaste kritikpunkterna mot vårdvalets utformning till intäkt för en positiv utveckling. En kärna i kritiken från opposition, profession och patienter har varit att den ensidiga tyngdpunkten på att ge ersättningar till vården eftet besök (hos läkare mest) har gett fler kortare besök. Patienter behandlas och kontrolleras nu för "en åkomma åt gången" och hänvisas till ett nytt besök om man behöver fler "konsultationer". Märkliga brev sänds ut som ex. "Dina provsvar visar helt normala värden....Du är trots det välkommen till oss på ett nytt besök". En vårdcentralschef berättar för mig att man nästan sätter doktorn i receptionen för att ta emot patienter. Då får vårdcentralen en högre ersättning. Om det räcker med sjuksköterskenivå så "remitterar" läkaren patienten till sköterskan.

Landstinget har inte, vad jag har sett, visat det här perspektivet i utvärderingarna. I månadsbokslut från hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning har det ibland funnits skrivningar om befolkningsökningen som en del av förklaringen till besöksökningen. Och ett Stockholms län som 2009 ökade med 38.000 invånare måste rimligen ges fler vårdenheter, på samma sätt som vi bygger förskolor. Det sistnämnda ger föga utrymme för "skryt". Det är en självklarhet att man bygger ut servicen om invånarantalet ökar. När vår sjukvårdsstyrelse nyligen fick en redovisning av vårdvalseffekter skrev jag så här:

Det är, menar Filippa Reinfeldts tjänstemän, andra faktorer som har avgjort var de nya startar: en tidigare "instabil" vårdcentral (dåligt fungerande), nybyggnationer och större arbetsplatser. Det gör att merparten av de nya har startat i delar av länet med redan bra utbud som i innerstaden.

Har vårdvalet då löst de stora skillnader i vårdutbud contra befolkningens hälsoläge som finns? Jag skrev om detta nyligen och svaret är helt tydligt nej. Samtidigt är den viktigaste och mest tragiska förändringen av vårdval Stockholm-konceptet ganska osynlig: De viktiga ambitioner som borde finnas i länet, att omfördela resurser efter sjuklighet hos befolkningen, har helt skrotats. I stället för att tala om hur sjuklighet och ohälsa borde ge en del stadsdelar mer av vårdkakan nöjer sig dagens ledande politiker om det inte finns områden helt utan primärvård!

Eller för att ta ett exempel: om ett nationellt mål är att ha en "familjeläkare" på 1500 invånare så kan samtidigt ett område som Flemingsberg ha sådan hög ohälsa och sjuklighet att det - utifrån forskningen - krävs en täthet på en läkare per 800 eller 900 invånare. Och möjligen också distriktssköterskor och en del specialister, de sistnämnda oftast verksamma i innerstaden. (privata). Det här sättet att möta befolkningsbehov saknas helt i Stockholms modell av vårdval. Däremot har andra, (alliansstyrda) landsting tagit mer hänsyn, som Skåne eller Halland.

Stockholms läns landsting har en vård som glädjande nog uppskattas allt mer av invånarna. Det är en positiv utveckling som har pågått långt, långt före vårdvalets tid. Något jag också tagit upp tidigare.

Utvecklingen, förtroendet för vården
-01, -02, -03, -04, -05-, -06, -07, -08
51 , 51 , 53 , 55 , 59 , 62 , 63 , 66

Utvecklingen, tillgängligheten
-01 -02 -03 -04 -05- -06 -07 -08
70, 70, 71, 73, 76, 78, 79, 81

Alliansen leker med begrepp när de ska beskriva hur vårdvalet har stimulerat vårdetableringar. För egen del noterar jag att länets största kommun efter staden, Huddinge, inte har fått en enda ny vårdcentral. Bara en teoretisk "auktorisation" som aldrig startats. Så ser det ut i en stor del av länets övriga kommuner. Däremot har vårdcentraler förlorat en särskild ersättning utifrån hur området där de verkar ser ut. Vårdvalet har också slagit sönder väl fungerande samarbetet vid tex. familjecentraler i Botkyrka. Det förebyggande arbetet prioriteeras inte när huvudfokus blir att genom många korta, snabba besök få ekonomin att gå runt. Det är i alla fall ett litet helvete till följd av vårdvalet.

Läs mer:
- Helene Sigfridsson om rödgröna ambitioner med hälsoval.
- Raymond Svensson om en möjlig "pudel"
- Bloggen "Filippa och jag" postade om detta före mig...
- Cherine har postat hela rapporten nu, tack och lov. Återkommer om så finns skäl till med reaktioner...
- Hittar också  en ny fp-blogg när jag kollar bloggläget. Jessica Ericsson, Huddinge, om detta.
- HBT-sossen som hellre använder begreppet "vårdslakt". Bakgrunden till begreppet här.
- Per Ankersjö som av outgrundlig anledning lever i föreställningen att alliansen i landstinget "kramar" egen verksamhet. Så är, Per, inte, inte fallet! :-)

och så.. (kan någon berättar fler en del bloggare om det trevliga i att inte bara länka egna partivänner...
- Birgitta Rydberg som bloggar om detta med okritiska ord...
- Catharina Elmsäter Svärd skriver också,
- Kristina Palmgren om vårdgarantier..

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårdval, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, sjukvård, val 2010, valet 2010,