Sjukvårdens svåra val som politiskt blir till enkla garantier

Skrev ett löfte på Twitter i förrgår om att kommentera en bra artikel i DN. Hanne Kjöller skrev ett inlägg som är mycket läsvärt och också något för sjukvårdspolitiker av alla "färger" att fundera över. Hon tar utifrån egna erfarenheter upp hur det kan se ut på en akutmottagning. Dels de svårast sjuka, som behöver all den högspecialiserade akuta vård som finns för att överleva. Men också hur akutmottagningarna besöks av patienter som egentligen behöver egenvård eller kanske en träff med distriktssköterskan på en vårdcentral. Slutsatsen blir:

Den högspecialiserade vården ska stå på tå för allvarligt sjuka, resten har ingenting på sjukhusen att göra. Om man vidgar uppdraget och adderar rättigheter för människor som inte behöver specialistklinikens alla resurser betyder det att allvarligt sjuka får mindre och att skattebetalarna får betala för en onödigt dyr vård. Enligt Stockholms läns landsting är grundersättning för ett läkarbesök inom primärvården 500 kronor, medan snittkostnaden på akuten uppgår till 1 900 kronor....

Medicinskt är en akutgaranti ett ungefär lika angeläget vallöfte som en intensivvårdsgaranti för förkylda.

Det där är för sjukvårdspolitiker i Stockholm inget nytt, oavsett partitillhörighet. Alla majoriteter har försökt att lösa problemet med de lockande, stora, moderna sjukhuset som haft en högre tillgänglighet än de ofta uselt tillgängliga vårdcentralerna. Vill minnas att SÖS hade särskilda bussar ett tag som körde patienter till rätt vårdnivå.

Gårdagens inslag i Rapport om hur exempelvis MS-sjuka tvingas vänta på behandling därför att "vårdgarantiärenden" ibland går före, ger stor anledning för alla ansvariga att fundera över. Eller göra något åt. För den med MS som tvingas vänta för länge kan ett liv i rullstol bli resultatet av att patienter med mindre akuta åkommor fått gått före.

"Garantier" borde förstså inte behövas om målet "köfri vård" kan nås. Problemet är när man ska försöka kombinera "vård efter behov" med en utbudsanpassnining och etableringsfrihet oavsett behov. Hanne Kjöller igen skriver: 

Beräkningar, redovisade i den tvärpolitiska Borgkommissionens rapport ”Vi har råd med framtiden”, indikerar att kommunalskatten skulle behöva höjas från dagens 30 kronor till dryga 50 kronor år 2040.

"..Så i stället för att lova nytt, runt och dyrt borde politikerna prata om vad som ska plockas bort ur det offentliga åtagandet....För vi kommer dit. Hur generösa garantier politikerna än utfäster.

Jag har i några inlägg lyft fram den långtidsutredning från Stockholms läns landsting som man förvisso ska läsa med flera nypor av lämplig krydda men dock allvarligt. Nyckelfrågan är hur vårdens kostnadsgap ska kunna hanteras, där prognosen varnar för ett glapp på mellan 17 och 30 miljarder år 2025. En sak är solklar: Det kommer inte att funka om man lovar både "köfri vård", etableringsfrihet" och desssutom sänkta skatter. Tro mig!


Fler inlägg:
- Alliansfritt Sverige
- OmVård om tidsgränser...
- Eget inlägg om vårdgarantier och hälsoklyftor.
- Tord Oscarsson



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdgaranti, MS, akutgaranti, stockholms läns landsting, Filippa Reinfeldt,