torsdag 29 juli 2010

Dolda män och kvinnor med makt


Stockholms finansborgarråd Sten Nordin är känd av knappt en fjärdedel av de väljare han styr över. Det säger i alla fall en undersökning som gjort av Svenska dagbladet där 100 väljare har fått se bilder på makthavarna. Carin Jämtin var igenkänd av 33 personer. För övriga borgarråd såg det ännu dystrare ut. Ett fåtal visste vem Lotta Edholm var och detsamma med Ewa Samuelsson. Ingen kände igen Ann-Margarethe Livh och, för oss som bloggar en "sorgens uppgift": Sexan på Knufflistan, centerns Per Ankersjö, hamnade i samma trista mörker med noll i kännedom.

Det där är ju huvudstaden. Runt densamma kretsar 25 andra kommuner. Totalt 1.372 ledamöter av olika kommunfullmäktige som förmodligen lever ett ännu mer okänt makthavarliv än de sex i ledningen för huvudstaden. Frågan är om det är ett problem? Anna Gustafsson, SvD, analyserar under rubriken "Dolda makthavare hotar demokratin". Det låter mycket allvarligt.

Professor Gullan Gidlund har en förklaring i artikeln:
–Vi kanske inte har så färgstarka politiker i Stockholm längre. Partierna har väldigt svårt att rekrytera nya personer, och det kan hända att de som sitter nu är ganska tråkiga, och därför inte får uppmärksamheten de behöver
Jag tycker att det brister kraftigt i demokratin när kännedomen om makthavare är så skral. Däremot är det mycket tveksamt om man ska beskriva det som "hot mot demokratin" som ju i grunden bygger på partierna och inte på personer. Som också SvD-artikeln är ett uttryck för, glöms ju en stor del av länet bort. Och i ett läge med bortglömda makthavare och noll i medial bevakning finns förstås risker och det är olyckligt. Men hot är jag nog inte beredd att beskriva det som.

I
diskussionerna om nätverksbaserade väljardialoger (f.d "sociala medier) har jag betonat att politiska företrädare måste använda de kanaler som finns för dialog. Om väljare söker sig till nätet för sina politiska kontakter så måste också de förtroendevalda finnas där. Så är det med de sex borgarråden som redan i dag är mer eller mindre nätaktiva. På samma sätt som ledarna kan också "vanliga ledamöter" ta sin del av ansvaret för att hålla kanalerna öppna gentemot väljarna.

Möjligen är inte "igenkänning" av borgarråd på bild eller inte ett exakt mätetal för hur det står till med demokratin. Går man vidare och ser enskilda ledamöters kontakter inom och utom partier, med idrottsföreningar, grannar, arbetskompisar, kontakter med andra genom skola och förskola, deltagande i det lokala motionsloppet och mycket annat, tror jag att nätet mellan valda och väljare kommer att se mycket bättre ut. Mycket kan göras och mycket ska göras, både av partierna och de enskilda. Men man ska inte överdriva betydelsen av att ett borgarråd inte känns igen på bild. Och vad beträffar professorns analys av tråkigheten hos de valda låter jag det vara helt osagt på denna blogg.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,