Sahlin i GP om personligt, om mosande och om rödgröna segrar

Som tidigare intervjuer med partiledarna håller sig GP:s intervju med Mona Sahlin idag mycket till det personliga. Sahlin får berätta hur det känns att "väcka känslor", för och emot. Artikeln påminner om att Sahlin har mött värre motgångar än nu. Samtidigt med en påminnelse att hon är en av landets mest erfarna politiker, på nationell nivå. En punkt som förmodligen inte gillas av den som gärna vill använda en bild av motsatsen och sätta den i relation till Reinfeldts fyra regeringsår.

I en del av intervjun tas det "förlorade halvåret" upp. Tiden när det rödgröna oppositionen skulle få ihop det, när det först blev S och Mp som gick och lämnade vänstern efter. Om detta har det debatterats. För den som vill betona att ansvar och ekonomisk trovärdighet är ett av de viktigaste kriterierna för att få godkänt av väljarna borde möjligen den händelsen, med Sahlins tolkning, vara en tillgång på valdagen trots opinionsförlusterna då.

- Hade V accepterat grunderna för den ekonomiska politiken från början hade de varit med då. Nu sa de först nej. Jag kände en brådska och sa att då går vi med Miljöpartiet, för det här kommer att ta tid att bygga upp. Vi kan inte vänta in V.- Sedan ändrade de sig och kom in efter. Det är faktiskt så det var.

Jag har i något inlägg skrivit att många nog inte förstår på djupet vilken förändring det har varit för (S) att söka ett breddat samarbete för regeringsbildning.

  Nu går hon till val som en av fyra partiledare (MP har ju två). Hon skall både göra det svåra jobbet att hålla ihop arbetarrörelsen (partiet och LO) och få tre partier med var sin agenda att gå i takt.

Nu är regeringsformationen klar och förhoppningsvis har fler kommit till insikt att väljarkåren har förändrats och att drömmar om (S) i egen majoritet självklart är tillåtna och önskvärda men att verklighetens parti måste hänga med i denna verklighet.

Motståndet kommer från andra sidan blockgränsen. Och den som läser Sakine Madons inlägg på Expressens ledarsida ser att allt handlar om att göra ner Sahlin. I det senaste bidraget handlar det om boken "Möjligheternas land" som enligt Madon ska vara en "plåga att läsa". Nu är ju litterära upplevelser olika beroende på vem som läser och min åsikt är motsatt Madons. Däremot finns det en hoppets skrivning i ledaren som kopplas till boken "Vem bryr sig". Boken som innehåller perspektiv från människors vardag och ofta i konflikt med "systemet" tillhö det som måste vara viktiga delar i en plattform för de rödgröna: att verkligen möta den hårda verklighet som många drabbas av i Sverige. Då är till och med Expressens ledare beredd att ge stöd:

Om politiken hjälpte dem som verkligen behöver det, skulle till och med en liberal som jag applådera höga skatter.

Det är bara för Sahlin att köra.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, mona sahlin, vem bryr sig, välfärd, skatter