Maria Eriksson vill gärna höra mer om sänkta skatters betydelse för att individer och familjer ska få "bestämma mer". Nyttoargumentet som regeringen Reinfeldt återkommer till räcker inte, menar hon. Det där är ju en ständigt återkommande sak, det om frihet och skatter. Här är det nu stopp från alliansen som har signalerat att valdebatten ska ägnas åt välfärden. Medvetenheten om väljarnas ganska tydliga ställningstagande för en gemensamt finansierad välfärd med skatter ska prägla politiken i alla fall under valrörelseveckorna. Enligt Maria Erikssons och allianspartiernas definition är således "ökad frihet" ett för tillfället bordlagt projekt.
Finansministern, som för övrigt verkar se sitt finanspolitiska råd som "akademiker som sitter och kladdar med pennan", har länge undvikit att svara på frågan "hur sänkta skatter ger fler jobb". Detsamma gäller statsministern. Detta togs upp i ett inslag i Ekots lördagsintervju i början av juni som jag för övrigt hade missat. (men många har bloggat...) Förutom att låta lite besviken över finansministerns negativa syn på rådets "kladdande" utvecklade Calmfors den där frågan som regeringen "går som katten kring het gröt" kring. Teorierna med jobbskatteavdraget. Det ger ett skattebortfall på en miljon per år och jobb som det ANTAS skapa. Calmfors var försiktigt positiv men var hela tiden tvingad att tala om "lång sikt" och om "antaganden". "De kalkylerna missar förmodligen en hel del", menade Calmfors.
Som också Claes Krantz och Alliansfritt noterade, gör Calmfors i intervjun det regeringen borde göra: Berättar att tanken är att de lägre skatterna håller tillbaks kraven på löneökningar men teoretiskt ger mer efter skatt. Både arbetsgivare och löntagare ska i den modellen vinna och paradiset anlända. Om detta fördes debatt i bloggosfären i höstas där alla "anklagelser" om de här teorierna slogs tillbaks med kraft. Calmfors bekräftar nu att det fanns substans i detta.
Slutsats: Maria Erikssons efterlysning av mer tal om "rätten att bestämma" förefaller dåligt timad. I borgerlig terminonogi står vår nation nu inför stopp på frihetsreformer. Och om helheten inklusive lägre löneökningar framöver talar både hennes tidning och landets regering mycket tyst.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skatter, val 2010, valet 2010, regeringen, alliansen, lars calmfors, välfärd, svenska dagbladet,
5 kommentarer:
Svårt att följa ditt haltande resonemang. Du menar att det är svårt att visa att skattesänkningar skapar jobb. Då ställer jag frågan till dig, tror du att det skulle bli fler jobb om vi istället höjer skatten på arbete?
Med minsta lilla gnutta tankearbete så inser man att får den arbetande delen av befolkningen behålla mer sina pengar, kan de också spendera mer och konsumtion leder till jobb. Där har du ditt svar.
Med minsta lilla gnutta tankearbete så inser man att sänker man skatterna så sänker man välfärden också! Och det skapar en högerns inhumana och osolidariska värld där det "gäller att vara lönsam lilla vän" och "sköt dej själv och skit i andra" !
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Visst leder mer i plånboken till mer konsumtion, men vilka får mer i plånboken? De som har lägst inkomster får största standardsänkningen vid pensioneringen, men detta är ju helt i linje med Alliansens ideologi och inte överraskande.14.000kr i pension i stället för lön innebär en standardsänkning, utöver att pensionen är lägre än lönen, med 6,7% enl skattetabell 31. Med 25.000kr i pension är sänkningen 6,3%. För de mer välbeställda: 50.000kr innebär 3,3% lägre standard och 75.000kr 2,2%. De med mest svängrum i sin privatekonomi får lägst nivåsänkning vid pensionering! "De är Alliansen de"
Det jag skulle vilja höra Anders Borg förklara är hur sänkta skatter, om de leder till lägre löneökningar på sikt (vilket verkar vara målet), skall öka "friheten"? Om frihet definieras som rörelsekapital som borgarna verkar göra. Sänkta skatter leder som bekant till sämre offentlig välfärd vilken man då till viss del får betala själv för att uppnå en ok standard. Om man får lägre löneökningar dvs mindre i lön på sikt och kostnaden för välfärd antas vara hyfsat konstant oavsett vem som betalar (jag eller staten/skatten), var ökar friheten? Efter att välfärdsräkningen är betald kommer vi, med våra lägre löner, att ha mindre rörelsekapital än innan. Förutsatt att vi inte skippar några väl behövda läkarbesök (kan ju vara ödesdigert), tandläkarbesök, väljer att bo på ett sämre äldreboende, väljer en sämre skola, etc.
Det är inte skattesänkningar vi behöver. Vi måste se till att Skatteverket anställer några tusen till så att de kan se till att den skatt som alla ska betala verkligen blir inbetalt. Då räcker pengarna till välfärden i några år till utan att vi behöver höja skatterna.
När de anställs på Skatteverket så minskas arbetslösheten också.
Skicka en kommentar