Ett våldsdåd i Alby. Som alltid är det en tragik oavsett var det händer. Just nu pågår spaningsarbetet på samma sätt som vid andra mord och förhoppningsvis grips en gärningsman. Ibland blir ändå våldsdåd uppmärksammade på ett särskilt sätt, just därför att det händer i socialt utsatta områden, inte sällan med en förvanskning och överdriven negativ spegling. I Botkyrka kommun är brotten färre än i riket, räknat per 100.000 invånare. Våldsbrotten är färre än genomsnittligt i länet. Däremot är "ryggsäcken" med sociala, hälsomässiga och ekonomiska problem hos befolkningen betydlig tyngre att bära än i andra delar av länet och Sverige.
Det verkar som om intresset för att möta problemen i områden som Alby, Fittja, Rosengård eller Vårby har försvunnit från den politiska dagordningen. De samlade programmen för storstädernas utsatta områden ska nu ha blivit en del av "ordinarie" verksamhet i kommunerna. Visst görs en del i lokala brottsförebyggande råd. Visst talas om fler och synliga poliser. Men att göra något åt de negativa spiralerna samlat och målmedvetet som många av de utsatta bostadsområden är inne i förefaller vara ett bortglömt uppdrag.
Vi vet problemen: en högre grad av ohälsa. Fler som är arbetslösa och fler som behöver socialbidrag för sin och familjens överlevnad. Fler är fattiga. Skolresultaten når inte upp till de nivåer som elever på andra skolor presterar, vårdens resurser blir sämre trots att sjukligheten talar för det motsatta. Många unga känner en otrygghet i sitt bostadsområde. Samtidigt finns det trista att där politiken egentligen behövs mest, där är också det politiska utanförskapet större med färre som röstar och ganska ofta en lägre kunskap och förmåga att ställa krav på makthavare av olika slag.
I natt ett mord i Alby. Tidigare har bilbränder fått stå som exempel på något som pyr och snart kan explodera ute i några av våra stadsdelar. Det sista jag minns av något om de utsatta bostadsområdena från den reinfeldtska regeringen var regeringsförklaringen 2006. Det handlade om ombildning av hyresrätter. Det mesta av googlesökningningar på "storstadssatsning", "utsatta områden" och liknande ger resultat från före alliansregeringens tid. Delar av Sverige har verkligen glömts bort de senaste åren.
Jag tycker att de stadsdelar som är socialt och ekonomiskt utsatta behöver och måste få en särskild uppmärksamhet. Det är där vi hamnar på många områden när vi studerar olika problemområden. Men en ökande fattigdom, ökade klyftor och sociala spänningar handlar om hela Sverige och om alla grupper. Människor har problem också i mer välmående delar av städer och regioner. Ett samhälle med stora klyftor är stora gemensamma förluster för alla.
De utvärderingar som har gjorts av olika satsningar har förvisso inte kunnat visa några dramatiska förbättringar. Men som jag ser det var det ändå bättre att människors livsvillkor i delar av Sverige ändå fanns på åtgärdslistan. Nu förefaller ämnet vara helt avbockat och bordlagt till en obestämd framtid.
Mer läsning;
SvD, AB, Exp
Fler som bloggar:
- Maja Sigfeldt om den svenska välfärden som sanningen eller myt
- Svensson om "Rasist-Sverige".
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, klyftor, utanförskap, utsatta bostadsområden, regeringen, segregation, integration,
