Är din livssituation beroende på dina egna val? Har den plats du bor på eller dina föräldrars bakgrund någon som helst påverkan på ditt liv? Ska politiken på något sätt och på några områden "ställa tillrätta", eller kanske mer rätt uttryckt i någon mån försöka utjämna olikheter i människors livsbetingelser? Och om den nu ska det, vilka verktyg finns? Och om nu skatten är ett verktyg, hur väger vi dess omfattning mot det privata konsumtionsutrymmet?
Jag tror att valets stora duell kommer att landa där, när vi den 20 september summerar valrörelsen. Och jag hoppas att det blir så. Det handlar om den kraftiga kursomläggning som Sverige nu har ställt in autopiloten mot ska fortsätta eller om kursen ska kunna justeras för att nå lite fastare och tryggare hamnar.
En av socialdemokratins viktigaste ideologiska utgångspunkter har också Mona Sahlin berört i både Almedalstalet och den nya boken. Rätten för oss människor att få flera möjligheter i livet. Ett av de tydligaste och viktigaste som dessutom avgör mycket av position, av senare lön och livsförutsättningar i övrigt handlar om skolan. Det är mycket gammal kunskap att skolresultat hänger ihop med social bakgrund och inte minst med föräldrarnas studiebakgrund. "Skolan- ett klassamhälle", om du så vill. Att med politiken som verktyg försöka ge de elever som har sämre förutsättningar goda möjligheter att klara skolan. Det är en viktig utgångspunkt för mitt parti. I den politiska debatten låter det som om våra motståndare ser "rätten att välja skola" som alltings lösning. Jag tror inte det räcker.
Igår visade Rapport ett inslag om en sommarskola i Trosa. Matte, svenska och engelska står på sommarlovsschemat. En alldeles utmärkt investering för framtiden som de elevernas föräldrar gör. För 7.000 kronor får de möjlighet att lägga en bättre grund för studierna. Det är, som sägs i inslaget, inte elever som behöver läsa upp från IG till G som går på lägret. I stället är det motiverade elver som siktar på en förbättring från VG till MVG som dominerar totalt. Jag understryker: det är underbart med så studiemotiverade elever och inte alls något att fördöma. Men i en tanke om samhällsmodell och om man har ambitioner med en skola för alla är det oerhört viktigt att se och förstå utvecklingen.
De som saknades på sommarkursen, de som utan tvekan hade ett stort behov av stöd. När och var och med vilka medel får de sin "sommarkurs"?
Regeringens beslut om nya regler för intag till högskolan kan förstås ses som den viktiga fråga det är i sig. Men sätt in det i det större sammanhanget så blir det den kanske tydligaste illustrationen om den nya kursen mot mörkare vatten. Jag vill inte dit, till det Sverige, som stoppar och hindrar människor som en gång inte har nått ända fram.
Idag har Svenska dagbladet ett repotage om sjukvården inför valet. Tidningen tror att ojämlikheter i vården blir en het valfråga. På samma sätt som i skolan står den politiska matchen om synen på hur det "sociala arvet" påverkar hälsan. Jag hör ganska ofta hur borgerliga företrädare lyfter fram forskning och kunskaper som viktiga för politiska beslut. Om det är något vi har verklig kunskap om så är det hälsans koppling till klass. Den nationella debatten ska fokusera på hur Sverige ser ut. Där finns ojämlikhet och orättvisor som politiken måste möta. Men skillnaderna blir så tydliga i storstadsregionerna.
Min bästa illustration kommer från professor Bo Sundqvist vid fd Allmänmedicin i Stockholm. I en artikel läste jag om hans exempel: Om vi i Sverige har mål om en "vård på lika villkor" och ett mål om en läkare per 1.500 invånare så kanske de medicinska behoven i områden som Flemingsberg gör att kravet måste sättas till 800-900 invånare per läkare. Därtill kanske fler distriktssköterskor och en inriktning mot ett bredare folkhälsoarbete. Med den färdväg som vården nu är inriktad på i Stockholm ger vi inte bara upp ambitionerna att fördela resurser till en nivå som forskningen säger är viktig om en jämlik vård ska uppnås. Vården tar, precis som på skolområdet, utgångspunkten i de friska, de med redan bra utbud av vård, och fördelar resurser efter det. I mitt landsting har det, ganska skrämmande nog, försvarats med att det inte finns områden som helt saknar vård (!). En häpnadsväckande utgångspunkt för den som tycker att sjuklighet ska avgöra hur vården ser ut.
I debatten om socialbidrag och fattigdomen hade ökat eller inte i Sverige finns också inslag som lyfter fram den stora valfrågan om jämlikheten. Bloggaren Mattias Lundbäck skrev ett inlägg med rubriken "Fattigdom eller avundsjuka". Själva sakfrågan var om begreppet "relativ¨fattigdom" eller "absolut" elände skulle användas. På ett sätt tycker jag rubriken fångar oerhört mycket av det stora vägvalet för Sverige, även om det kanske inte var avsikten. Varje åtgärd och varje politisk möjlighet att korrigera ojämlikheter mellan människor i Sverige har mötts med "avundsargumentet". I stället för att peka på vägar att minska skillnader blir motståndarnas utgångspunkt de väletablerades. Avundsjukan, ett begrepp med så mycket av inlindat förakt, blir det heliga ordet för att hålla tillbaks krav på förändring och på politik som omfördelar. För omfördelning och det avskydda begreppet "fördelningspolitik" är nu ett begravt begrepp i Sverige.
"Möjligheternas land" - hur skapar vi det bäst? Några tror på politiken som verktyg för att minska skillnader i livsförutsättningar. Andra tror på annat: Kanske att klyftor och skillnader ska sporra de som är efter att komma före? Jag är lite osäker på de innersta tankarna hos allianspartierna men det verkar vara så. Ändå blir mina tankar om valrörelsen att jämlikheten kommer att vara en röd tråd i många debatter. Jag är förstås helt säker på att socialdemokratin och de rödgröna har mycket stora chanser att vinna hem den debatten. Jämlikhetstanken är bergfast förankrad hos svenska folket. Eller?
Fler som bloggar:
Peter Högberg om klyftor och synvillor, Roger Jönsson om "därför är jag sosse", Annika Högberg om "socialdemokrati", Martin Moberg om retorik och politik, efter inspiration av Johan Westerholm som i sin tur reagerade på Kent Perssons inlägg som också bemöts av Lena Sommestad. Ylva Johansson om fattigdom, Huddingeperspektiv skriver om ålder för att studera, Rasmus Lenefors om välfärdsvalet,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, jämlikhet, möjligheternas land, mona sahlin, socialdemokraterna, fattigdom, skola, sjukvård, vårdval, hälsoval,
