Övre: Ökning av socialbidragen (Socialstyrelsen)
Nedre: barnfattigdom: (Arbetarrörlsens Tankesmedja)
Ett antal rapporter berättar om barnfattigdomen. I krisens och ersättningsförsämringarnas spår får många hushåll det kärvare. Maria Larsson är ansvarig i regeringen. I sin försvarsskrift ger hos sig tillbaks till andra kriser, till andra regeringar och till andra tider. Hon väljer ut siffror så det passar "försvaret", som ex andel i stället för antal. Må det vara intressant och spännande om historieskrivningen ska bli korrekt. Men vad jag och många med mig vill veta är vad regeringen tänker göra nu, år dagens kris för många hushåll. Om detta ges väldigt få svar.
Maria Larsson berättar för de hushåll i knipa som till äventyrs har haft råd att köpa tidningen: "Våra skattesänkningar för vanliga människor har stimulerat ekonomin vid rätt tidpunkt och mildrat krisens effekter." Jag är väldigt nyfiken, Maria Larsson: Hur stor andel av era 100-miljarders sänkningar av skatten har gått till de hushåll vi här borde tala om?
Barnfattigdomen är väl belyst av en rapport nyligen från Arbetarrörelsens tankesmedja. Inte bara utifrån försörjningsstödets utveckling. Inte bara rena pengar utan också hur de fattigaste barnen också drabbas av försämringar i skola och förskola. Ett dubbelt slag, alltså.
Jag skrev nyligen ett par inlägg om en tanke som jag tror ännu mer på idag, efter Maria Larssons artikel. Frågan var "Vill vi göra något åt de växande klyftorna mellan människor?" Jag skrev min slutsats: Nej, inte när det gäller allianspartierna. Inte därför att dessa skulla vara elaka eller önska människor illa. Men den ideologiska övertron sitter så bergfast i själ och hjärna att inget kan läggas som bevis för att omvända denna "religion". Huvudspåret är att skillnader ger drivkrafter, stimulerar och "peppar" de som är efter att komma ikapp. Det går igen i synen på ekonomi, i synen på betyg i skolan, ja, i stort sett överallt.
"Politisk religion", dvs när saker sitter så djupt skulle möjligen kunna påverkas om väljarna själva höjde sina röster på valdagen. Där ligger det tragiska. De hushåll och väljare som alls är i närheten av att behöva försörjningsstöd för sitt uppehälle kommer aldrig att vara "de flesta". De är beroende av att det i samhället i övrigt finns en solidaritet, att man ställer upp. Sverige har haft den omtanken om varandra mer än många andra länder. Välgörenhet, att ge av de småmynt man själv tycker sig kunna kasta iväg i ett gathörn har inte varit vår "modell" för att ge de sämre lottade bättre livsvillkor. Den solidariteten har byggts genom att de som har varit i majoritet och haft de hyggligt har ställt upp på trygghetssystem som betalas genom skatter. De har gjort det därför att de (vi) själva får del av samma system.
Det är det här som är det största förändringen av Sverige under Reinfeldts tid som statsminister. Jag vill inte reta någon mer än nödvändigt. Därför lägger jag inte in men länkar dock den där youtube-filmen igen med en ung Reinfeldt som beskriver sin syn på trygghet och samhällssystem. "Välfärdsstaten är omöjlig som konstruktion". Det som sägs då ligger faktiskt till grund för hans regerings politik idag. För min del är det här den absolut viktigaste frågan på valdagen.
Fler: Peter Högberg, Martin Moberg, Rosenrasande, Annika Högberg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, maria larsson, kristdemokraterna, regeringen, val 2010, klyftor, barnfattigdom
