Sociala medier spelar stor roll - om inte 2010 så 2014

I morse skrev jag en reaktion på SvD:s artikel om sociala medier och Almedalsveckan. Sedan morgonen har Brit Stakston följt upp med ett inlägg på JMW.se. Där finns en hel del läsvärt, tankeväckande och dessutom en mängd länkar till värdefulla intervjuer, bloggar m.m.

När jag läser och hör delar av materialet får jag en tanke, delvis berörd i morgoninlägget. Mycket av (den kanske delvis befogade) kritiken handlar om hur partierna som organisationer bygger upp sitt sätt att jobba i sociala medier. (eller kanske brister i detta). Det talas mycket om en kvarvarande rädsla för att "släppa kontrollen". Det där med kontroll ställer jag som bekant inte upp på när det gäller enskildas bloggar, framför allt inte om det gäller min egen. Det tror jag är något som gäller för i princip alla bloggare aktiva i de partier jag känner. Däremot kan med stor säkerhet de mer formella sätten att jobba, verktygen och kanaler som används i kommunikationen från partierna som "organismer" bli ännu bättre. Det är om det, om jag fattar rätt, som kritiken mycket handlar.

Det är utmärkt, till och med underbart, att entusiaster och experter är måna om och drivande för att partierna ska utveckla sin närvaro och dialog i sociala medier. Men hela skalan behövs, av partier som i mer organiserad form gör det. Av oss som är enskilda medlemmar, förtroendevalda och som gör det på fritiden, efter eget huvud. Det är i den första delen som "släpp loss", "våga släppa kontrollen" osv är en relevant diskussion. Huruvida mina inlägg som ledamot i Huddinge kommunfullmäktige eller i landstinget eller som bloggare i största allmänhet ska formuleras, ta upp för ämnen eller inte, avgör jag själv. Den begränsning, som också diskuterades vid ett av almedalsseminarierna, är väl den tanken som man som partiaktiv alltid har när man skriver. En bedömning, snudd på omedvetet, om något i innehållet skulle kunna "slå mot" de egna. Och visst kan det i informella samtal om "heta debatter" osv finnas styrningsrisker.   

Var och en som känner ett ansvar för såväl hur vi moderniserar och stärker demokratin borde ta del av Brits synpunkter. Möjligen har svenska partier en startsträcka som minst lika mycket som den "maktaspekt" som talas om, handlar om att det är folkrörelseorganisationer med aktiva som är det på fritiden. Åldersstrukturen som verkligen inte speglar den "vanliga" väljarkåren" och en samtidigt inbygd seghet i att jobba med nya arbetssätt. Här finns inte heller någon "social medie-entusiastisk" VD som så att säga trycker på knappen och allt händer. En "genomdemokratisering" som i grunden är positiv men som ibland inte ger den snabbhet man kan önska sig. Vill medlemmar i en förening besluta om utseendet av ett flygblad så blir det, oaktat omvärldens betraktelse av detta, något som kommer att "behandlas demokratiskt".

Jag har en bubblande tro på de sociala mediernas kraft och möjlighet för demokratin. Mycket mer behöver utvecklas och för väldigt många är begrepp som bloggar och twitter fortfarande något främmande (!) Om ett stort genomslag för de sociala mediernas kraft kommer i valet 2010, så kommer det garanterat 2014. Det parti och de förtroendevalda som då inte är på banan kommer att ligga mycket, mycket efter.

PS: viss tveksamhet mot framräknade blogginlägg i artikeln. Har räknat ihop till 33 inlägg skrivna söndag till söndag, samtliga förstås med bäring på almedalshändelser och pingade enligt "sedvanlig rutin". . I analysen sägs 31 för hela (S).

Fler som bloggar:
- "Gamla länkar" Se tidigare inlägget.
- Mary Jensen med reaktion liksom Jöran Fagerlund 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, almedalen, sociala medier, demokrati, val 2010, twitter, bloggosfären, netroots, mona sahlin, socialdemokraterna, politik 2.0,