torsdag 22 juli 2010

Sju punkter om sociala medier, politiken och framtiden

 
Från TEDx Almedalen: några av Politometerns toppplacerade bloggare avbildade
I mitt inre hör jag de absurda debatterna och jag ruskar jag på huvudet av de tvehågsna och dystra bilder som målas upp när jag nämner ordet Sociala medier"
"K
ommer kulspetspennan upp i nivå med vår trygga blyertspenna i skrivkvalitet"? "Blir inte texten som knattrar fram på skrivmaskinen lite mindre levande än förr?" Eller varför inte: "Är det inte bara sex och hat på det där internet?"

Varför ifrågasätta själva företeelsen sociala medier - vi har sällan ifrågasatt penna och papper??
1. Helheten
Sociala medier
- har det någon framtid? Ibland kan det låta som om idén redan är passé. Att Internet var en "fluga". Jag tror inte på en plötslig död för sociala medier. Jag är helhjärtat övertygad om att vi bara ser början. (för de flesta är det faktiskt början...) På så sätt kan man nog säga att vi alla, med vår lilla pusselbit, är med och skapar historia. Jag tror på en explosion för de sociala medierna på en mängd samhällsområden. Inte bara för företag och andra som vill vara nära kunder, organsiationer som vill "leva med" sina medlemmar och sympatisörer. Eller för den del partier som vill ha dialog med väljare. Här kommer också en ny kanal för att söka och få koll på jobb och potentiella kunder. Här kommer en stor del av informationsflödet att kunna hittas för den som söker något.

Det kräver, det måste kräva, att skolan ger grundläggande kompetens till eleverna i såväl Internet som den del som rör sociala medier. Idag går det sex elever på varje dator i de kommunala skolorna. Av eleverna i åk 4-6 använder hälften sällan eller aldrig dator i skolan. Det duger inte. Därför är också "nätpioniärer" som Kristina Alexandersson så viktiga för framtiden. Och visst blir man lite stolt att ha fått medverka i en bok som mycket är grunden för det jobbet, Brit Stakstons Politik 2.0.

Det känns ibland som ett behov av att ordna upp alla de sociala mediernas funktion. För mig är sociala medier just sociala, som bygger på interaktion. Och som samtidigt har större, social funktion än så. Det fanns de som påstod att telefonen skulle minska resandet. Om det har jag skrivit tidigare.

Parallell finns kanske när man studerar hur persontransporter har utvecklas från 1800-talets början och jämför med telekommunikationer. Som Åke E. Andersson visar i "Framtidens arbete och liv" har de båda grenarna av mänskliga direkta eller indirekta möten ökat dramatiskt båda två. Vi människor verkar ha en tendens att använda kommunikationsformer för att komma överens om personliga möten.
Men det är en funktion. Den kan vara giltig både för enskilda och för partiernas organisationer. De sociala kontakterna på bloggar, Twitter och Facebook. Och i diskussionerna om sociala medier är det en given utgångspunkt.

Samtidigt måste allt utgå från "läsarens", "väljarens" perspektiv. Här fyller de sociala medierna en funktion som möjligen blir men inte behöver vara direkt "social". Valet 2006 gick 14 procent av väljarna in på partihemsidor för att söka information. Med kunniga väljare som söker friskt, blir säkert bloggar och Facebook forum där man söker information. Visst, en fördel om man kan fördjupa frågeställningarna. Men inte helt säkert, även om vi som älskar det sociala gärna vill att det ska bli så. Att partier stimulerar blogginlägg om sakfrågor och ideologi kan där vara viktigt för den väljare som vill veta mer. Där kan till och med "megafoner" fylla en funktion. :-) Med det sagt har partierna säkert mycket att göra i andra riktningen. Hur ser beredskapen ut för exempelvis frågor om partiets politik som kommer på Twitter?


2. Bloggen - diamanten bland sociala medier...
I Politik 2.0 skriver Brit Stakston om bloggen som "diamanten" bland de sociala medierna. Ett eget publiceringsverktyg för oss alla, som kan fördjupa demokratin och ge ett bättre beslutsunderlag till den som är förtroendevald. Och mycket händer på området: Inom kort kommer (S)-nätverket NetRoots med en bok om hur nätverket arbetar. Enbart där 600 personer som mer eller mindre använder sitt "egna publiceringsverktyg". Snacka om demokratiskt tillskott! Politometern har idag 1.900 politiska bloggar registrerade. En jättebank av erfarenheter, kunskaper, fakta och information om det politiska livets alla dimentioner.

Jag försöker (och hoppas att jag lyckas) att respektera alla oss med så olika bakgrund som lägger tid och kraft på bloggande. Synen man har på bloggen uttrycker i mångt och mycket vilken syn man har på det fria ordet och i grunden på demokratin. Därför blir jag ganska less på kategorisering som ibland förekommer, inte sällan utifrån politiska åsiktsskillnader. En ordväxling om att den "andra sidan" inte har bidrag som innehåller något osv. I min värld är det läsarens relation till bloggaren som avgör. Här finns en jättekraft för att berika det politiska livet, tillföra sådant som inte vanligtvis händer utanför nätet. Dagens initiativ av "Emma Opassande" med inbjudan att debattera informationspolitiken är ett lysande exempel.

3. Nya medier kompletterar de gamla varianterna
Jag ser de sociala mediernas andra funktion som komplement till de traditionella medierna. De kommer självfallet att vara ett nav i nyhetsförmedlingen framöver. Men inte minst för de värderingar jag står för, som är kraftigt underrepresenterade i de stora medierna, känns det viktigt att ge andra perspektiv än de förmedlar och kommenterar. Utgångspunkten är inte min tro att enskilda bloggar så ofta påverkar nyhetsförmedlingen. Det händer förvisso i form av omnämnanden i tidningar, radio och TV. Men kluster av bloggare kan med större eller mindre "bävningar" påverka och bistå till samhällsdebattens dagordning.
Mer under Martinas dragning på TEDx

4. Var social, för helvete!

Kent Persson har den här veckan hängt på "efter-Almedalen-debatten" med veckans bloggtema.
Han postar själv ett inlägg med starkt fokus på det sociala, något som gör att jag inte behöver betona det. Vi har haft ett kort meningsutbyte om rubriken, huruvida "partier" eller "personer" kan vara aktiva i sociala medier, något som jag tycker har drag av hårklyverier. Jag gissar exempelvis att moderaterna i Örebro väldigt mycket förknippas med hr Persson.
Vågar du lyssna finns det många som är beredda att ge dig sin syn på samhällsutvecklingen med dess utmaningar och möjligheter. Den politiker som vågar ta till sig av goda argument och som vågar lyssna mer än vad man pratar har en god möjlighet att lyckas i de sociala medierna.
5. Var lokal, för sjutton!
Många bloggar har ett fokus på lokala frågor. Man är nära sina väljare helt naturligt men kompletterar det med närvaro i sociala medier. Gissar att en stor del av de aktiva bloggarna har ett huvudfokus på lokalpolitik. Centerns Christian Ottosson från Huddinge tycker jag är ett lysande exempel. Mattias Josefsson (S) med Ulricehamnsbloggen vill jag också nämna. Robert Noord och Per Ankersjö likaså.

Jag försöker själv ta utgångspunkten i mitt uppdrag i fullmäktige med inlägg om Huddingepolitiken. Där gör jag friska och ärliga försök att stärka den kontaktytan genom att också tagga twitterinlägg med "huddinge". På Facebook har jag dels min vanliga profilsida men också en kandidatpresentation. Genom statusraden skriver jag ibland till en "neutral" grupp med över 2.000 gruppmedlemmar från eller med intresse av Huddinge. Även om aktiviten i gruppen är låg så finns ändå en signal från mig om att jag finns, kandiderar, driver huddingefrågor osv.

De flesta känner nog för Facebook ungefär som jag själv. Det ÄR en privat sfär även om jag är mottaglig för information om aktiviteter. Mitt tyvärr halvhjärtade försök med gruppen Vårddialogen står som läroobjekt. Grupper måste, för att lyckas, "underhållas" regelbundet. Jag tror också att mer av konkreta efterlysningar av synpunkter och tankar ger större möjligheter till gensvar: Exempelvis be om tips till debatter, motioner, synpunkter på olika delar av det som berör det lokala.

6. Sociala medier en självklarhet i partiernas rutsystem!
Just nu, i skrivande stund, känns det faktiskt som entreprenörer som Brit Stakston ligger långt före partierna själva i tänket om de sociala mediernas roll. Då menar jag inte främst i relation till alla oss från olika "läger" som är redan är aktiva, även om vi säkert kan bli mycket bättre. Jag menar inte heller en del partier, som mitt eget, där insikten finns ända upp till partiledarnivå. Den stora utmaningen är att de nya verktygen blir självklara på lokal nivå runt om i landet. Partierna är utgångspunkten för den politiska makten. Samtidigt tappar man medlemmar och, tyvärr, försöker värva nya till bitvis nya arbetssätt men i stort desamma som långt tidigare. De sociala medierna ger möjlighet till en 24-timmarsdemokrati. Det kommer att vara självklart framöver. Så är inte fallet i dag. 

Och till allra sist en helt vänskaplig gliring till Kent Persson. Han är medförfattare i Paul Ronges bok och i ett för övrigt utmärkt kapitel avslutas intervjun med fråga och svar
Du tas fram som föredöme av moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson
- "Ja., det är ganska få politiker på min nivå som är ute på nätet. Sossarna har ingen riktig förtroendevald som håller på med den här glöden".
Jo, då!

Not: Ser att bloggaren Niels Groenewegen (m) skriver om SD:s dominans på nätet, kanske utifrån en Svd-artikel. För att bistå i att "
mota den myten" lyssnade jag extra när Martina Lind på TEDx beskrev deras position i bloggosfären som "en gul strimma av förtvivlan". (19.20 in i sändningen av del 1)

Läs mer:
- Boken om NetRoots, med bidrag förutom av undertecknad också av Nina Andersson Brynja, John Aravosis, Matilda Ardenfors, Klara Denckert, Alexandra Einerstam, Ulrika Falk, Björn Fridén, Aurora Gullberg, Gunilla Hjalmarson, Peter Högberg, Claudia Jiménez Guala, Peter Johansson, Claes Krantz, Karin Pettersson, Martin Rosvall, Rosemari Södergren, Johan Ulvenlöv, Anders Utbult, Johan Westerholm, Marika Lindgren Åsbrink.

- S-buzz med karta från NetRoots om den politiska bloggosfären (bygger på Twingly)
- Video från TEDx Almedalen om den politiska bloggosfären...
- Lilith Svensson om exempel från kristdemokraterna.
-Eget inlägg: Sociala medier spelar stor roll..
- Mary Jensen: "Sociala medier en flopp för politiken- beror väl på"
- Enligt min Humla, om flipp eller flopp..
- Paul Ronge skriver här...
- ETC: "Kampen om din röst"
- ETC om gräsrötter - och en intervju med Marika Lindgren Åsbrink
- Makthavare.se med video från almedalsseminariet "Soc medier - gäspning eller turbo - Henrik Oscarsson - Dörrknackning eller sociala medier?

Äldre länkningar om debatten.
Eget inlägg. "Almedalen och de sociala medierna - Hur blev det?"
- Postning efter deltagande i seminarier om bloggarnas makt...
- Postning efter mitt morgondeltagande i "gerilla-TV:" Sociala medieakutens sändningar..
- Erik Laakso: "Kan sociala medier bli mer än en gäspning i politiken?"
- Emma "Opassande" men sin summering av veckan.
- Almegabloggen om bloggplats H12.
- HBT-sossen ser tillbaks..
- Eva-Lena Jansson om Almedalsveckan..
- Helene Sigfridsson om "årets lobbyistintervju"
- Peter Högberg om "sin Almedalsveckan".
- Maria Ferm efter "gerilla-Tv-insats"
- Mary Jensen om Sociala medier och en medial uthängning
- Erik Laakso med förvarning om en recension.
- Malin Crona, Ekot, om sociala medier och valet 2010.
- Kent Persson om sociala medier och valet.
- Carina Boberg som bloggat efter ett seminarium.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

3 kommentarer:

kentpersson sa...

Bra inlägg Peter. Håller med dig till fullo.

Jag får väl passa tillbaka på din passning. Det är få förtroendevalda som är lokalpolitiker som är aktiva i de sociala medierna, tyvärr. Jag hoppas det blir fler från alla partier.

MVH

Kent

Jan-Olof Flink sa...

Mja, gällande den där gamla SvD artikeln så gäller denna kommentar fortfarande: "Att säga att SD dominerar sociala medier är som att säga att det skickas mest mail om viagra"

D.v.s bara för att de skriver en oerhört massa betyder det inte att någon läser det.

Mvh

/J-O

Ceasar sa...

Hej Peter,

Om du orkar vore det mkt intressant att höra din reflektion av den numera rätt kända svenska journalisten "Julia Caesar" och hennes alster.

Här kan du läsa hennes senaste:
http://sverigefidelis.blogg.se/2010/july/kedjeinvandring-utan-slut-af-julia-caesar.html