Skräcken från västerlandet och politisk kommunikation

Plouffe, Carville och Morris. Tre författare på bokryggarna i en av hyllorna i mitt vardagsrum. Tre (män) som alla har varit i amerikansk politiks nav under olika demokratiska presidenter. USA inspirerar och påverkar, inte bara i kultur utan också politiska partier. På gott och på ont. Inför årets val har en "Obama-effekt" varit inspiration för många. Jag tillhör dem som tror att just den delen av "det amerikanska" är viktiga influenser. Men visst finns det faror av att importera fel saker. Expressen debatt har ett inlägg av Barbro Hedvall och Johan Westerholm lyfter också fram detta oönskade. I ett antal inlägg har jag nämnt en som på något sätt blir illustrationen av "ont", det vill säga den smutsiga valkampanjen. Karl Rove.

Nu är svenskar faktiskt kapabla att tänka själva. Även om sådant vi säger samfällt att vi inte önskar som inslag i valrörelser. Redan 1928 talade Högerpartiet om "ryssen" som skulle ta över Sverige om Per-Albin Hansson fick makten. Och valet 1985 fick (S) ganska omfattande kritik för sin illustration av borgerlig sjukvårdspolitik med bioreklam av Roy Andersson.

De här inslagen i en valkampanj kan man förstås rikta kritik mot i sak. Men resonemanget går att vidgas och det gör bland annat partiledarna i kommentarer i dag, då om hur opinionsmätningar påverkar valrörelser. Som en av dem som nästan alltid kommenterar mätningar kanske jag borde ligga lågt, men visst ligger det mycket i kritiken. Ett stort demokratiskt problem om skandalrapportering, opinionsmätningar, förtroendemätningar och så kallade "spelfrågor" dominerar valrörelserapporteringen, inte de politiska alternativ väljarna har att ta ställning för eller emot. Ibland, som idag, döljs det valet i en serie där skandalen följs upp av förtroendemätningar. Ett annat bra exempel, om än kanske naturligt, var Ekots lördagsintervju i oktober 2006 med Reinfeldt. Ett helt program om "veckans skandaler".

Det finns en sak som talar för att man ska fästa uppmärksamhet vid förtroendemätningar. Hur bra politiska förslag man än har så är politik en förtroendebransch. Men trots allt hoppas jag att partierna kan ta utspelet om "Fair-play-kontrakt" från Ibbe Baylan på allvar. Det vinner väljarna på.

Mer att läsa:
- Maria Ferm på Sourze om fulspel i fotboll och politik
- Krassman om skandaler och politiska dagordningar.
- Röda Berget om något som smetar fast...
- SvD om förtroendefall för Reinfeldt.
- Kent Persson om mätningar (där min invändning är en skrivning att det är (S) som har resurser att genomföra egna mätningar. Vad jag vet är centern nu det starkaste partiet ekonomiskt, efter tidningsförsäljning. Hur det ser ut i moderaterna är dolt under ytan eftersom man fortfarande hemlighåller sina bidrag...).

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, negative campaigning, USA, val 2010, valet 2010, fredrik reinfeldt, opinionen, opinionsläget, demokrati, valkampanjer, sven-otto littorin,