Ett nytt (eller gammalt) Sverige när chefsideologerna tar över

Borgerlig frihetssyn = mindre regler kring bostadsbyggande?

På ett sätt är dagens SvD-ledare av Maria Eriksson välkommen. Det har varit kliniskt rent i debatten de senaste åren på de tankar som hon för fram. Reinfeldts omstuvning av det moderata retorikgodset gjorde att talet om minde politik tonades ner. Det jag växte upp med som SSU:are, hade debatter om och verkligen sporrades av i det politiska jobben, får äntligen ett nytt ansikte i form av SvD-ledar-skribenten. (Och vad jag förstått, delvis medarbetaren på Timbro, Maria Eriksson).

Talet om gränser för politiken är förstås alltid viktig att fundera över. Men lika viktigt är det att förstå syftet bakom dagens ledare. Det är inget nytt Sverige som SvD önskar på ledarplats. Det är ett Sverige vi har lämnat. Ett Sverige med stora brister i människors vardagsliv, i välfärden och i fördelningen av det som tillväxten ger. Men eftersom det Maria Eriksson tar upp är djupt förankrat i borgerligheten är det viktigt att det kommer upp till debatt. Och gärna före valet.

Min inkorg, brevlåda och samtalslista har under åren varit ganska tunnsådd på krav om "mindre politik". Detsamma gäller de förslag jag löpande följer i kommunal, landstings- och rikspolitik. Både från "borgare" och partier till vänster. Det brukar oftast vara det omvända som krävs: Mer av politik. Mer av reformer. Mer av satsningar. Men visst finns "mindre politik" i konkreta termer också, inte sällan kopplat till inslag i välfärdens skyddsnät. Alla minns kravet på cancersjuka att jobba som blev illustrationen över sämre sjukförsäkring. "Mindre politik" brukar vara "sämre anställningsskydd". "Mindre politik är ibland och i praktiken skrotad bostadspolitik. Mindre politik är på sina håll vårdgivarens rätt att bedriva vård vart han eller hon vill oavsett behovet hos befolkningen.

Vi ser dagens förslag från folkpartiet om att den sista räddningsplankan för många, socialbidraget, nu ska förses med krav om motprestation. Finns det egentligen något i vardagspolitiken som platsar med Maria Erikssons ledare, utom sådant som gäller försämringar av vård, omsorg eller av trygghetssystemen?

Ja. Talet om "mindre makt åt politiker" (med ett undantag, vårdnadsbidrag där mina skattepengar ska gå till bidrag) kokar nästan alltid ner till det konkreta kravet "sänkta skatter".  Att skrota fördelningspolitik, detta avskyvärda begrepp på högersidan i politiken. För att klara det rent praktiskt krävs en ideologisk bas utifrån vilken man kan argumentera för de lägre skatterna. Tänkter man till ett varv blir det ganska löjligt. En krona eller så av tjugo i skatt till kommunen är i detta resonemang avgörande för friheten. Inte bara pengamässigt utan ideologsikt. Men om det omvänt är ofrihet med skatten så borde inte de idéerna acceptera de första 18 kronorna av skatteuttaget. Då borde slutsatsen bli att man betalar själv vad det kostar.

Det samhället har vi lämnat bakom oss för bra länge sen. Att drömmar om återgång lever är uppenbart...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, timbro, svenska dagbladet, välfärd, ideologi, skatter, kristdemokraterna, folkpartiet,