onsdag 4 november 2009

Läraren som inte ville lära

dagens Brännpunkt skriver Stefan Fölster med flera om den svenska skolans resurser. (med flera är Monica Renstig och Anders Morin, den sistnämnde också vad jag förstår folkpartipolitiker från Sollentuna vilket inte nämns i undertecknandet.)

En slutsats i artikeln är att det inte är resursbrister som orsakar de sämre resultaten i skolan.
Det är således inte resursbrist som är problemet utan hur resurserna används. Man måste rentav misstänka att myten om resursbristen blir till ett alibi i problemkommunerna och förlamar skolutvecklingen
Det går säkert att ha invändningar mot delar av resonemanget. Men i stort bör den tas på allvar och fördjupa skoldebatten. Ofta blir skolans problem automatiskt kopplade till resurser oavsett tillskott eller oavsett elevutveckling. Ofta blir också skoldebatten en orimlig ansvarsöverföring till den enskilda eleven. Mycket sällan ifrågasätts lärarens prestationer. Att det finns dåliga lärare i svenska skolor är en förbjuden tanke.

Jag tror inte att man ska förenkla verkligheten alltför mycket. För alla de elever som för att klara skolans mål behöver extraresurser men inte får det är det en klen tröst att pengar finns men slarvas bort. Kanske kan fakta om hur det ser ut bidra till ett fokus på det som är centralt: hur ska kvaliteten öka? Hur ska målen klaras utifrån varje elevs förutsättningar? Vilka förändringar behöver skolan genomföra om man ska greja uppdraget?

Automatiska rop på mer pengar i varje läge är möjligen naturligt men inte klokt. Andra "smarta lösningar" återkommer alltid som att "staten bör ta över ansvaret". Ovanpå detta den ständiga debatten om olika huvudmannaskaps fel och brister eller förträffligheter. Att utifrån Svenskt näringslivs rapport få en diskussion om hur skolan viktigaste resurser, lärarna, används måste vara lika viktigt. Att för en gångs skull göra det utifrån ett elevperspektiv vore ännu mer önskvärt. Att just Svenskt näringsliv är avsändare får man faktsikt ha överseende med.

Fler progressiva bloggar på NetRoots

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

6 kommentarer:

Ulf Börgesson sa...

En riktigt bra synpunkt. Lika oansvarigt som det är att ständigt skrika "privatisering" från höger, är det att ständigt ropa på "mer pengar" från vänster.

För mig som storstadsliberal sosse, undergräver dessa ständiga krav på mer stålar faktiskt den offentliga sektorns trovärdighet.

Strax innan krisen kom ju en rapport från SKL som visade att de aldrig haft mer pengar. Ändå räcker det inte.

Jag kan bara ta min stadsdelsnämnd i Göteborg som exempel. Här har det varit ständig kris sedan 1994, oavsett konjunktur.

Om inte vi vågar diskutera den offentliga sektron kritiskt, innebär det bara att vi lämnar över den debatten till Timbro et consortes.

Och vilka slutsatser de kommer att komma fram till vet vi ju.

Bengt Nilsson, sosse sa...

"Om inte vi vågar diskutera den offentliga sektron kritiskt, innebär det bara att vi lämnar över den debatten till Timbro et consortes."
Menar du den offentligt drivna sektorn, där våra folkvalda representanter har full insyn och ansvar, eller menar du den som drivs av privata insyns- och ansvarsbefriade företag där det primära målet och medlet enligt bolagsordningen är att ge så stor lönsamhetskalkylerad vinst som möjligt till sina o(ö)kända ägare?

Anonym sa...

Personal i vård, skola och omsorg startar som välutbildade, intresserade människor med goda idéer och ambitioner. Hade deras drivkraft varit att tjäna pengar hade de knappast valt den offentliga sektorn. Jantelagen och de motstridiga krav som kommer från politiker och ekonomer gör att människor som arbetar inom dessa områden såväl slås ut som tappar sugen.

Det behövs en massiv empowerment av dessa människor i offentlig sektor som en gång valde människovårdande yrken av intresse. De som inte haft fallenhet har oftast hoppat av under utbildningsvägen.

När ska S-representanter som själva tydligen sällan pressats i något arbetsliv förstå att arbetsglädje, högkvalitativt arbete och personalutveckling kräver uppmuntran och inte ensidiga och alltför ofta motstridiga krav? Jag har själv arbetat med vård och nöjda patienter har varit min belöning. De signaler jag fått från överordnade, administratörer och politiker har jag mestadels uppfattat som ren otacksamhet.
Min uppmaning till dig Peter Andersson är att sluta sälla dig till de sossar som sparkar neråt i den offentliga sektorn. Sluta tala om för människor att de inte duger. Fråga dig isåfall varför och fråga dig gärna vilka brister s-politiken haft som åstadkommit detta.

Och varför ger sig sossar på och misstänkliggör företrädare för enskilda yrkeskategorier? Bland de senare syns det mig finnas återkommande hatobjekt. Människorna i de ovannämda områdena besitter förmodligen betydligt större människokännedom, människokärlek och människointresse än vad repressiva "kravhalsar" till politiker någonsin haft eller kommer att få. När ska S visa respekt för de människor och det arbete som utförs i den av vårt parti omhuldade offentliga sektorn?
När ska S börja kommunicera med dessa människor?

Nathalie Sundesten Landin sa...

Till anonym!
Jag förstår inte din kritik mot Peter Anderssons inlägg. Det verkar inte som att du läst ordentligt. Han välkomnar debatten om resurstilldelning - han kritiserar inte de som arbetar i skolan. Sedan måste alla som anser sig arbeta inom professionella yrken kunna granskas och kritiseras. Men det var inte vad denna bloggning handlade om.

Ulf Börgesson sa...

Till Bengt Nilsson, sosse:

Självklart menar jag att båda delarna måste granskas och utvärderas.

Den finns ingen organisation, offentlig, privat eller ideell som är immun mot negativa krafter; girighet, storhetsvansinne, slarv, slösaktighet eller vanlig enkel dumhet.

Anonym sa...

Svar till Nathalie.

Jag tror att Peter kan tala för sig själv, men du kände dig kanske träffad?

Självklart ska det ske - och det sker - kvalitetskontroll av UTFÖRT ARBETE men det är verkligen INTE detsamma som att "alla som anser sig arbeta i professionella yrken (vilka gör det inte?) måste kunna granskas och kritiseras". Försök lära dig skilja på sak och person! Om inte fortsätter du på den destruktiva oframkomliga vägen som S alltför länge vandrat på. Hade Jantelagen använts i skolan och inte som nu i arbetslivet hade du förhoppningsvis reagerat med ramaskri.