En slutsats i artikeln är att det inte är resursbrister som orsakar de sämre resultaten i skolan.
Det är således inte resursbrist som är problemet utan hur resurserna används. Man måste rentav misstänka att myten om resursbristen blir till ett alibi i problemkommunerna och förlamar skolutvecklingenDet går säkert att ha invändningar mot delar av resonemanget. Men i stort bör den tas på allvar och fördjupa skoldebatten. Ofta blir skolans problem automatiskt kopplade till resurser oavsett tillskott eller oavsett elevutveckling. Ofta blir också skoldebatten en orimlig ansvarsöverföring till den enskilda eleven. Mycket sällan ifrågasätts lärarens prestationer. Att det finns dåliga lärare i svenska skolor är en förbjuden tanke.
Jag tror inte att man ska förenkla verkligheten alltför mycket. För alla de elever som för att klara skolans mål behöver extraresurser men inte får det är det en klen tröst att pengar finns men slarvas bort. Kanske kan fakta om hur det ser ut bidra till ett fokus på det som är centralt: hur ska kvaliteten öka? Hur ska målen klaras utifrån varje elevs förutsättningar? Vilka förändringar behöver skolan genomföra om man ska greja uppdraget?
Automatiska rop på mer pengar i varje läge är möjligen naturligt men inte klokt. Andra "smarta lösningar" återkommer alltid som att "staten bör ta över ansvaret". Ovanpå detta den ständiga debatten om olika huvudmannaskaps fel och brister eller förträffligheter. Att utifrån Svenskt näringslivs rapport få en diskussion om hur skolan viktigaste resurser, lärarna, används måste vara lika viktigt. Att för en gångs skull göra det utifrån ett elevperspektiv vore ännu mer önskvärt. Att just Svenskt näringsliv är avsändare får man faktsikt ha överseende med.
Fler progressiva bloggar på NetRoots
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, svenskt näringsliv, kommuner, skolan, betyg, lärarförbundet,