Hörnlunds kritik slår mot hela Reinfeldts allians

Det är beskrivningen av något som verkar vara idolkult i Centern som jämförelsen om Castro kommer.

Att den politiska idédebatten förtvinar som en följd av nyordningen verkar inte bekymra ledningen. Den nöjer sig med att några gånger per år ge ut tidningen C, där det tongivande budskapet anges under rubriken ”Maud säger” (i bästa Castrostil) kompletterat med idolbilder på de närmaste jasägarna.

Det är en kraftig salva som Börje Hörnlund idag avslossar mot sin tidigare sakkunnige, Maud Olofsson. Kritiken gäller både partiets ideologiska utveckling och ledarskapet. Den gamle centerarbetsmarknadsministern menar att partiet under Olofssons ledning håller på att rasera partiets värdegrund och att den politiska idédebatten förtvinar. Den förskjutningen har skett utan intern idédebatt. När Hörnlund ska förklara detta hamnar han snabbt på Maud Olofsson själv. En illustration av centerns ledarskap beskriver Hörnlund så här:

För några månader sedan fick Maud Olofsson frågan från en radiojournalist om hur Centern skulle ställa sig i kärnkraftsfrågan. Svaret blev ”Jag har inte bestämt mig”. Att över huvud taget hantera Fälldins och Centerrörelsens 1970- och 80-talsfråga som en jagfråga är skandalöst

Hörnlunds beskrivning av Centerpartiet är ett parti och en ledare som jagar makten. Mandat och personliga maktpositioner blir viktigare än det politiska innehållet:

Olofsson talar inte om förtroende utan om makt. Ja, hon vill till och med bli statsminister..

Jag gråter inte över kritik mot Maud Olofsson. I sak är det partiet själv som får koka, röra och servera sin egen soppa. Själv skulle jag inte göra jämförelser mellan en svensk partiledare och Castro. Däremot har jag oerhört svårt att beklaga att just Olofsson får utstå internkritik. Hennes egna påhopp på exempelvis Sahlin är ofta på gyttjenivå (som uttalandet i Sveriges riksdag att Jag vet att Mona Sahlin inte är jätteduktig på ekonomi). Därför är det inte helt fel att man ibland får smakar på sin egen medicin.

Det är viktigt att Hörnlund ger offentlighet åt hur ledarskapet i Centern ser ut. Vi talar om ett svenskt riksdags- och regeringsparti, ett svenskt statsråd i Sveriges regering. Inför nästa års val är det välkommet att intern kritik når ut till väljarna över den ideologiska utveckling, från folkrörelse till Stureplanshöger, som centern har tagit. Om Centern och Maud Olofsson får fortsatt förtroende efter Hörnlunds känga är faktiskt helt upp till väljarna. Och till kvarvarande centerpartigräsrötter.

Det mest intressanta är att kritiken i grunden handlar om en kritik mot hela den process som skapade "Allians för Sverige". Den minnesgode vet att Fredrik Reinfeldts inbjudan i Vaxholm först handlade om en maktallians, "Allians för maktskifte". Någon PR-kunnig bytte namn till Sverige, likformigheten sattes som norm och kritiker försvann från scenen. Inom varumärket "Alliansen" finns inte plats för de folkrörelseförankrade centerpartisterna. Det är kanske inte märkligt att Hörnlund är bitter.

Bloggar: Ankersjö, Tord Oscarsson,
Egna inlägg om centerpartiet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, börje hörnlund, maud olofsson, regeringen, val 2010