Knuff och andra roliga "topplistor"

Denna lördagsmorgon vaknar jag upp till snöfall, iskalla vindbyar och rapporter om kaos i trafiken. Och till Tokmoderatens egen serie av bloggranking. Vi som har äran att få utvärderas av bloggosfärens sanningssägare nummer ett kan förstås känna stolthet. Lite som att vara utvald. Med dagens recension avslutas serien och ger följande topp-tio-lista:

1. Alliansfritt Sverige 15 poäng
2. Opassande 13 poäng
3. Westerholm 12 poäng
3. Politikerbloggen 12 poäng
5. Mary X Karamell 11 poäng
5. HAX 11 poäng
7. Kent Persson 10 poäng
7. Rick Falkvinge 10 poäng
9. Peter Andersson 8 poäng
9. SvD ledarblogg 8 poäng

Dagens sista utvärdering rör Kent Perssons blogg men ser att Fredrik har svårt att släppa min egen blogg som ständig referenspunkt. Den som läser analysen med ett leende på läpparna kanske lätt missar de inslag av allvar och, möjligen, förbättringstips som recensionen trots allt innehåller. Jag får säkert välmotiverade gliringar och en av de jag har funderat med över brukar ganska ofta nämnas i bloggosfären.

för trovärdighetens skull så är det klädsamt om man någon visar sig ha egna åsikter, egna funderingar och inte bara reflexmässigt skyndar till det egna partiets försvar.

Den där är svår och blir förstås särskilt tydlig i en upptrissad valdebatt. För mig är grundfrågan ändå hur man ser på politisk debatt och det fria ordet. Har man en syn att alla perspektiv är viktiga och ska tas på allvar? Eller går man efter en särskild kravlista för att just en blogg ska få en legitimitet, exempelvis genom att räkna "godkända angrepp" på det egna partiet under en viss period?

Min gissning är att det mer handlar om jämförelsen mellan "urbloggarna" och "tyngre" politiska bloggar. Men också en aning av navelskåderi inom en ganska begränsad krets som känner till alla outtalade "regler" för att få acceptans hos tongivande bloggare som var med när Internet uppfanns.

Ser man till de tusentals politiska bloggar som nu är flitiga skribenter gissar jag att väldigt få blir godkända om de mäts med samma måttstock. För min egen del är en centerpartist som försvarar (c), en moderat som försvarar (m), en piratpartist som försvar (Pp) och till och med en sosse som försvarar en sosse helt okey inslag i en politisk debatt. Ordet "försvara" i det här sammanhanget i betydelsen att både berätta om vad partiet själv vill och agitera utifrån hur man ser på motståndarens politik.

Detta och andra kloka saker i FAs analyser får jag fundera vidare över. FA skriver om debatten på nätet:

Det roligaste med Kents blogg är faktiskt de rallarsvingar som brukar delas ut i kommentatorsspåren. Det är där det brinner och det är där de upprörda känslorna tar överhanden. Inte för inte tycker jag att det är rätt skoj att Kent och Peter Andersson som de karbonkopior de är nu ligger och skjuter in sig på varandra

Roligt och roligt. Men ibland får jag en känsla av att min egen "uppfostran" i politiken inte har samma "status" i bloggosfären. Att kunna ta en hård politisk debatt i en sakfråga eller om värderingar och sen faktiskt kunna gå och ta en öl med den motståndare man har debatterat med. Respekt, kanske till och med personlig vänskap, samtidigt som man har en total förståelse för att man har olika politiska syn. Den respekten ser jag inte alltid i blogosfären. Tyvärr. Men kort så är Fredriks serie läsvärd. Och jag är förstås nöjd med en placering över Svenska dagbladets ledarblogg. :-)

Noterar också den mindre viktiga, men riktiga, Knufflistan för denna vecka. Martin Moberg kommer in på topp-50 vilket härmed gratuleras. Gissar att Krassman återkommer med en total redovisning av förändringarna. I toppen har jag två veckor i rad börjat sucka över "växlingen" mellan denna blogg och den trevliga dito Alliansfritt Sverige men har accepterat "nederlaget". Det uteblir dock denna vecka. Med en skillnad på 84 poäng...

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggosfären, tokmoderaten, knuff, netroots