Jag vet inte riktigt hur parametrarna fungerar men trots det ett kort inlägg om den nya Tokometern som kommer mer sällan än Krassmans Knuffrapportering eller Ankersjös topplista, men som är en trevlig bekantskap. När vännen Fredrik redovisar gör han den med alliansfärgat perspektiv, moderat textfärg på bloggarnas namn men samtidigt med erkännande att Tokometern är så politiskt röd att dess skapare nästan mår illa. Jag känner det omvända: En positiv känsla av inte minst ett aktivt gäng Netrootsbloggar som är en viktig del av ett nytt medialandskap. Stort!
Sensationellt, vet jag inte. Men lite ovanligt är det när publiceringsytor som vanligtvis kopplas till ett parti helt plötsligt är fyllt med en helt annorlunda språkdräkt från andra vatten. Detta unika sker idag på den inte alls oansenliga blogget "Högbergs tankar", normalt en trogen så kallad "megafon" för det socialdemokratiska partiet. Idag hittar jag en spännande mening på ett nypostat inlägg.
NetRoots gör avtryck, de skapar opinion och har förmågan att göra skillnad. NetRoots kommer för all framtid vara de som satte ribban för politiskt bloggande och de som alla andra var tvungna att förhålla sig till.
Nej. Det här är inte bloggaren Peter Högbergs ord. PH har, bara veckor före valdagen, upplåtit sin blogg till en av landets tongivande moderata bloggare, undersköterskan och valstugeföreståndaren i Sundbyberg Fredrik Antonsson. Och det är Tokmoderatens egna ord, nästan som hyllning till det progressiva nätverket av bloggare, Netroots. Läs recensionen: En läsvärt sådan av en uppskattad bloggvän på "andra sidan" som av mycket uppenbar anledning använder sig av tilläggsbeteckningen "-inte som alla andra".
Bloggar något sent om gårdagens nyhetshändelser som ger anledning att uppmärksamma bloggandets och de nya mediernas betydelse. Alexandra Einerstam (HBT-Sossen och John Aravosis på AMERICAblog.com skrev i Aftonbladet om de nya, "sociala" mediernas roll. Artikeln har underrubriken "Den kollektiva kreativiteten ger en bättre granskning av makten". John och Alexandra är för övrigt medförfattare i den nya boken om NetRoots där jag själv medverkar.
Perspektivet och funktionen av "maktgranskare" är inget nytt. Vem minns inte Magnus Ljungkvists grävande som orsakade ett statsråds avgång under Reinfeldts första dagar vid makten. Efter det finns en rad exempel på bloggarnas betydelse. S-buzz skrev för ett tag sedan om några exempel:
Igår fick vi ytterligare ett exempel, om än inte den politiska maktens agerande så den mediala. Med politiska kopplingar! Några av de så kallade "retorikexperter" som nu plågar mig genom TV-rutan, inte sällan med hyllningar till en blå sida och det motsatta till min egen röda sida, har visat sig vara aktiva borgerliga politiker, något som alliansfritt har avslöjat. Nyheten har inte bara fått genomslag i medier utan också direkta konsekvenser för de opartiska neutrala. Men maktgranskning handlar inte bara om att agera allmänt som "medierna gör" utan mycket om att nu granska den resurstarka högern. Det har mycket större dimensioner än att "bara" handla om nya kanaler för dialog.
Sommarens debatter om sociala medier, almedalsuppföljningar osv, hade mycket att tillföra om de "sociala mediernas" roll idag och framöver. Jag försökte själv bidra med några punkter. Men det andra perspektivet är också angeläget. Och visst finns fler positiva tecken på de "gamla" mediernas ökade uppmärksamhet av bloggarna. Noterar exempelvis att Svenska Dagbladets ledarskribent Johan Folin, som idag för övrigt skriver om butlers, verkar vara ett föredöme när det gäller att kommentera kommentarer som jag har på ledarsidans texter. Den där relationen mellan bloggare och ledarsidor tar för övrigt jag upp i boken om Netroots tillsammans med Johan Westerholm.
Fler som bloggar.
- S-buzz om artikeln.
- S-buzz om medier och retorikexperter
-Peter Högberg om de som gör skillnad - Jenny Travis om bloggar som ett sätt att upptäcka andra sidor.....
Så är jag hemma från Netroots boksläpp med mingel som idag genomfördes i LO-borgen. (yes!) Näpp. Där fanns ingen ombudsman med dekret om kommande postningar. Där fanns ingen Lundby Wedin med böner om att blogga "LO-inlägg". (de kommer tämligen tätt ändå härifrån eftersom vi har samma värderingar.) Där fanns ett antal engagerade skribenter som har valt att ge uttryck för sina åsikter och erfarenheter via bloggen. Någon kommunalt verksam politiker. En politisk sekreterare. En väktare och en student. En student till och en med dagligt jobb med arbetslösa. Och så jag och många fler.
Boken berättar historien om NetRoots men mest en massa praktiska tips, strategier och arbetssätt. Jag skriver tillsammans med Johan Westerholm hur vi två har ett särskilt "kall" att skriva inlägg som motvikt eller kanske svar på ledare i de stora borgerliga morgontidningarna. Marika Lindgren Åsbrink skriver om sin förkärlek för statistik som alltid på bloggen "Storstad" sätts in i en bergfast ideologisk ram. Statistik blir på hennes blogg inte bara "kött och blod" utan i högsta grad en kompass för den som vill förändra samhället. Eller för att tala netroots-språk: "En progressiv rörelse som sätter agendan".
Det måste betecknas som en ganska hyfsad draghjälp. Men också en bekräftelse av bloggosfärens betydelse nu och framöver. Men utöver det också en förstärkning av "varumärket" Netroots som heter duga. Barack Obamas hälsning till de nu samlade nätrötterna där borta i Las Vegas, med bl.a. Johan Ulvenlöv och Björn Fridén som deltagare.
De svenska bloggarna och inte minst S-märkta dito som är med i Netroots har också ett positivt stöd av partiledningen i (S). Mona Sahlin har på samma sätt som Barack Obama gett stöd till att de ideellt skrivande bloggarna i Netroots. Det märks också i det växande antalet bloggare. När såväl Johan Ulvenlöv, som Politometern med grafik berättar om läget i den politiska bloggosfären, kan alla bekräfta den där positiva utvecklingen.
I stort menar jag att det oavsett parti är en positiv utveckling som stärker demokratin. Det demokratiska samtalet, det fria ordet är ett fält där bloggosfären har sin uppgift. Men det andra perspektivet skriver Johan Ulvenlöv om direkt från Netroots Nation. Balansen mot det sneda, mediala utbudet där höger sida om blockgränsen (värderingsgränsen...) dominerar totalt.
Den där uppgiften kommer bland annat att belysas i en kommande bok om den svenska Netroots-rörelsen där jag skriver ett bidrag tillsammans med Johan Westerholm.
- Tokmoderaten om sin personliga relation till Netroots...och borgerliga tankesmedjor.
- Peter Högberg om sociala medier.
- HBT-sossen om Netroots-boken
Enligt Shaws rapport kan vi konstatera att högern
-samarbetar mindre
-tenderar att köra sina bloggar enskilt
-uppmanar inte sina läsare att aktivera sig eller göra något
-har mindre djupanalyser i sina blogginlägg
Med den svenska bloggosfären i åtanke ser jag liknande mönster,
-färre samarbeten bland högerbloggare
-vi i svenska netroots ligger inte långt efter vår amerikanska förlaga nu
-vi är en del av svenska media
-vi är fler aktiva bloggare än någon annan aktör
-vi genererar fler nyheter än någon annan aktör
I det här inlägget låter jag Johans ord stå för framhävandet av NetRoots. Det är förstås jättetrevligt att tillhöra en framgångsrik nätsatsning, ett arbete som berättas mer om i den kommande boken. Men väl så viktigt är det för hela den politiska bloggosfären. De sociala medierna, inte minst bloggarna, flyttar fram sina positioner också relativt andra medier. Ett viktigt komplement, ja, men också påverkare av nyhetsflödet. Där är kanske inte främst som enskild bloggare som styrkan ligger utan, som Martina Lind så riktigt analyserade på TEDx, Almedalen, som grupp/kluster. Skrev nyligen sju punkter om sociala medier, som jag tror är viktiga områden att gå vidare med för att stärka de sociala medierna. Bloggosfären enligt Full Mental Straightjacket: Just till den bilden kommenterade Martina Lind de uppfattningar som sprids (utan faktaunderlag) om SD:s dominans i bloggosfären. "En gul strimma av förtvivlan..". (19.20 in i sändningen av del 1)
Martina Linds bilder över bloggosfären utifrån Politometerns statistik: Överst om att sjukförsäkringsbloggbävningen var framgångsrik, underst kommentarer om bloggosfären. Här S-bloggarna.
Bloggportalen Politometern som drivs av Martina Lind har idag 1.906 politiska bloggare som de följer. Hur det inbördes förhållandet ser ut mellan bloggarna och dess relativa storlek kan studeras på NetRoots och Johan Ulvenlövs bloggkarta. En rolig illustration men också ett värdefullt bidrag till de analyser som nu används "på allvar" i olika sammanhang. Ska bli intressant att ta del av närmare analyser av hur den politiska bloggosfären "ser ut". Under tiden: kolla om din egen blogg finns med.
Nu återstår knappt en timme till Maud Olofssons almedalstal. Ett par timmar till rödgröna festligheter. Och tidigt i morgon bitti postar jag ett speciellt inlägg.
Därefter: min egen höjdpunkt den här veckan med deltagande i panelen på Bloggfrukost tillsammans med en rad "kändisar" från bloggosfären:
Det är väl egentligen den debatt som har pågått under några dagar som gör det här oemotståndligt att skriv om lite kort. NetRoots - nätverket med bland andra ganska aktiva socialdemokrater - har i en del inlägg mötts av ganska nedsättande benämningar i bloggdebatten. Jag och fler med mig har försökt hålla den så kallade fanan högt. För ett nätverk av självständiga bloggare med en gemensam värdegrund. Något som gör att vi är många som gillar både sossar i allmänhet och Mona Sahlin i synnerhet. Att beskrivas som "megafon", "karriärist", "centralstyd" osv är väl i det sammanhanget uthärdligt.
Lika omöjligt är det att avstå från att citara det där av Reinfeldt, som HBT-sossen, S-buzz,Fredrik Pettersson, Ulrika Falk, Aurora Gullberg, Kulturbloggen, Peter Högberg, redan har bloggat om. Inte för att slå mot andra partiers bloggare. Jag hyllar er alla. Men mer för att man får en liten bekräftelse att det nog inte är så illa som andra skriver. Och hellre tar jag tips på inlägg, även från Sveavägen 68, än ser den här synen på bloggare hos min ledning:
"Somligt ska du inte lyssna på, bloggar och liknande öppnar en sluss, människor som inte mår bra kan avreagera sig, säga och tycka vad som helst och - hur ska jag förhålla mig till det?"
Fredrik Reinfeldt, intervju tidningen M-Magasin sid. 86, Nummer 1, 2006
Det där med att rota fram gamla citat kan man ha synpunkter på och förhoppningsvis möter också moderata bloggare en positivare syn nu. Men oavsett det borde citatet göra att vi kan lägga bort överorden och dumspråket om och mot varandra. Jag tror att alla tjänar på en mer positiv syn på allas, inte bara någras, bidrag till bloggosfären.
Snart bär det av. Som flera bloggare hänger jag med på Mona Sahlins bussturné i morgon. Alexandra laddar upp med Bruce "Thunder Road, en av mina favoriter. När hon "snodde" den idén tar jag nästa då. Lundells "Ute på vägen igen". Och Monas brorsa har ju kompat Uffe. I morgon ser programmet ut så här:
7.00 Samling och kick-off på Sveavägen 68 i Stockholm
7.30 Avresa från Sveavägen 68 i Stockholm
10.00 Kampanjaktiviteter på Högskolan i Gävle
11.00 Pressträff vid Högskolan i Gävle
12.00 Avfärd för turnébussen mot Falun
14.00 Företagsbesök på Tension Graphics i Falun
15:00 Kampanjaktiviteter på Högskolan i Dalarna
16.00 Avfärd mot Stockholm
Fler som ska med och som bloggar: Johan Westerholm som tror att det är andra saker än ren nyhetsförmedling som bloggandet ska handla om. Det "kryllar" av professionella journalister som åker med. Martin Moberg åker med, Claes Krantz om bloggare i politiska kampanjer, Aurora Gullberg bloggar också, liksom Peter Johansson och Rosemari på Kulturbloggen.. Johan Ulvenlöv håller ihop detta eminenta nätverk.
För mig har bilderna på mediernas drev mot ett par politiker fastnat i minnet. Det var länge sen men blev ett så skrämmande exempel på när politiken dumpas överbord och mediedrevet på något outtalat sätt bestämmer sig gemensamt för att "krossa en politiker. För att upprepa: det här handlar inte om sakfrågor. Det handlar om hur medierna bör eller mer riktigt, inte bör, bete sig. Fler än så har förstås drabbats och kanske värre. Det är samma skit vem det än är man slår emot.
Efter Thomas Hartmans artikel i Aftonbladet har bloggare från olika partier bestämt sig för att gemensamt markera: De nya medierna, exempelvis bloggarna, ska inte följa "gammelmediernas slaskjournalistik. Reaktioner kommer därför idag från bl.a. Johan Westerholm på Aftonbladets orimliga "Avslöjande" om Sven-Otto Littorins vårdnadstvist. Ser att också Hartman skriver om detta, liksom Mary Jensen, Scaber Nestor, Kent Persson, Annika Beijbom, Emma "Opassande, Erik Laakso.
Som några andra gör jag det med stor medvetenhet om att ibland själv ha gått över, eller i alla fall snuddat de gränser för vad som inte är på den nivå man kan kräva av en värdig och kanske till och med konstruktiv demokratisk debatt.
Min grundsyn - och till och med övertygelse - är att tuff debatt om politikens sakfrågor är viktigt för demokratin. Min syn är också (det går att kombinera!) att politiken tjänar på konstruktiva samtal och dialog och även långsiktiga överenskommelser över blockgränser ibland. Min syn är att det är helt möjligt och rimligt att med stor respekt för politikers person ändå ställa ansvariga till svars för deras politska ansvarsområde. Min självklara syn på politiska motståndare är att detta mycket väl går att kombinera med (djup) personlig vänskap.
Kristian Krassman väljer att varumärka sin blogg om fri från personfixering. Jag väljer en knapp med en deklaration om "Ren bloggning" som för mig innefattar samma åtagande. Med REN BLOGGNING som "varudeklaration" kommer några punkter att styra mitt bloggande:
* Tillsammans med andra bloggare reagera när medier gör personliga förhållanden hos poliska förträdare till huvudsak.
* Avstå från blogginlägg / tweets på Twitter, Facebook-inlägg som positivt lyfter upp den typen av nyheter
* Inte själv skriva inlägg i dessa medier utifrån negativa, personliga perspektiv av politiska motståndare
* I mina inlägg tänka till "en gång till" och pröva innehållet mot dessa "etiska principer". * Där jag kan bidra i debatten om relationen mellan politik och medier, inklusive de sociala medierna.
Jag vill och förbinder mig från denna stund att verka efter dessa ganska enkla regler och hoppas att fler följer efter. Oavsett om man "petar in" Krassmans eller min knapp som "varudeklaration". :-)
Knappt en vecka sedan Bommersvik och NetRoots-överläggningen som bland annat gav vår tid en ny, stor filmproduktion: NetRoots - The Movie. Men även de mer lättsamma delarna av överläggningarna gav resultat. Idag redovisar S-buzz en del av de tankegångar vi diskuterade och kom fram till. Johan skriver:
Vi konstaterade
att nyckeln till vår framgång i bloggosfären bygger på ett genuint gräsrotsengagemang och inte toppstyrning och att våra bloggare är självständiga.
att våra styrkor är mångfald, kunskap och samarbete. Tre egenskaper som ska odlas och framhävas.
att vi gemensamt ska bidra till att synliggöra fler bloggar i nätverket.
att vi ska uppmuntra till utökat samarbete mellan bloggare som finns i våra samarbetspartier.
att vi ska ska söka kontakt med bloggar som skriver om politik men inte är uttalat partipolitiska.
Den stora kartan ovan beskriver Johan på bloggen S-buzz. Visst finns det intressanta planeter som svävar i går universum...
Det är en vacker, lite småkall senvinterdag vid sjön Yngerns strand. Vi befinner oss ett par mil sydväst om Södertälje, på Bommersviks kursgård. Sedan 1937 är gården i ägo av SSU, det socialdemokratiska ungdomsförbundet. Under lång tid pryddes gårdens flaggstänger av minst en blågul, svensk flagga enligt köpeavtalet med överste Gerdt Lundeberg. I en tystgående, miljövänlig buss anländer på fredagkvällen ett sällskap. Den observante kan vid avstigningen se det varierande bagageomfånget, höra en eller annan "klirr" som med ganska betydande säkerhet påminner om det ljud som uppstår när flaskor möter varandra. En sak förenar sällskapets medlemmar. De bär alla på en dator. Av den senare egendomligheten förstår vi raskt att det inte är ett vanligt semesteruppehåll som gruppen ska göra här i den sörmländska idyllen. Det visar sig vid en närmare granskning vara NetRoots största gren - de socialdemokratiska bloggarna, som har sänd hit några av sina aktivister.
Helgen dokumenteras på filmen ovan. Här medverkar den samlande kraften i sällskapet, Ulvenlöv, som med envishet och inte utan pedagogisk förmåga lyckas få deltagarna att ge sitt yttersta. Något av det beskriver han på sin blogg, S-buzz. Trots det till ytan glada ansiktet visar dock den annars så jovialiske Ulvenlöv tecken på mental nedbrytning i sin ansträngning att bringa viss ordning under överläggningarna. Vi ser Ulvenlöv liggandes med händerna tungt nedpressade över ansiktet. Vi ser en Ulvenlöv som i ilska över bristande ordning sparkar papperstussar på deltagarna. (utan att träffa någon skadligt, ska sägas) Under filmens gång ser vi detta till trots knappast hans assistent, Fridén. Det har denna gång ingenting med lättja att göra. Unge Fridén befinner sig mestadels bakom kameran och har också ständigt fokus på att uppdatera sin egen blogg, Alliansfritt Sverige.
I filmen möter vi den ambitiösa och morgonpigga Westerholm med bloggen Mitt i steget. Särskilt passande denna film där Westerholm gör hedervärda anstängningar att lära sig Linedance. Westerholm i all ära, men den energi och den hängivenhet som Alexandra Einerstam med hela kroppen lägger in i sina danssteg slår det mesta. I stil och rörelsekoordination visar sig ändå bloggen Storstads egen Marika Lindgren Åsbrink stå högt över andra deltagare. Här gör Peter Johansson ett allvarligt försök att utmana i ämnet dans genom nästan magiska piruetter i dansen. Viktor Tullgren gör också goda insatser för att få kroppsrörelserna att stå i samklang med den musikaliska taktgången.
NetRoots - The Movie uppvisar en enastående blandning. Här finns stil och klass, som när vi möter Peter Högberg i baren med sin Dry Martini, just då långt bort från de högbergska tankar vi är vana att möta på bloggen. Här finns en sprudlande gläde och yra som hos de allsångsdeltagare vi också möter i filmens kavalkader: Victor Svedberg, Fredrik Pettersson, Hannah Bergstedt och även här möter vi Marika Lindgren Åsbrink ( Storstad). Även Matti Palm och Peter Johansson visar sig vara strålande sångare.
Jo, jag finns med i filmen i ett par roller också. Efter 1.12 i filmen demonstrerar jag linedancen Honky Tonk Stomp för sällskapet. Framåt kvällen, efter den självklara melodifestvalen, får jag möjlighet att med min gitarr ge lite bakgrund till de skönsjungande vännernas röster. Oro över filmen?? Nej. Men en viss fundering har jag över "råmaterialet". Hur mycket film? Vilka scener? Och...? Jag slås över att den som i filmen endast kan ses i mer seriösa sammanhang är Ulrika Falk. Det intrycket kan möjligen restmaterialet förändra...
Dessutom är tillställningen också dokumenterad av Claes Krantz som i sin bloggpost berättar att NetRoots utmanar Svenska dagbladets ledarblogg på linedans. "det enda organiserade motståndet i den politiska bloggosfären". Videosnutten från den tillställningen med Sanna, Per, PJAL, Claes och andra blir garanterat värd pengar!
Återstår en sak. Under helgen medverkade Rosemari Södergren som bloggare. Frågan är vad som då kommer om NetRoots - the movie i form av recensioner av Kulturbloggen?
Bommersvik har tillfälligt övergivits av NetRootsS-bloggare som efter helgens överläggningar nu har tagit sig hemåt. "Gänget" är garanterat peppade till mer bloggande framöver, med en extra ansträngning därför att det är val i september. Redan idag är gruppen starka: På nu gällande Knuff-femtio-toppär 10 av bloggarna med på bilden ovan. Spänningen är förstås oliiidligt över hur de mer borgerligt sinnade bloggarna kommer att möta det nu så kraftfulla S-nätverket. På Annikas Twitter har en signal noterats att S-bloggarna verkar ha skapat viss nervositet, idag på ett Fp-möte. Eftersom jag hoppas på en fortsatt god stämning i bloggosfären även detta valår, säger jag bara, som en tidigare folkpartiledare: "Lycka till".
Krassman som förser oss med aktuella analyser av Knufflistans utveckling postar om detta strax efter gryningen. krassman skriver:
Veckans högsta klättring bland oss progressiva bloggare inom NetRoots står Peter Högberg för. Han kliver inte mindre än sex platser och hamnar nu på en hedrande 18:e plats på listan, stort grattis till dig Peter. Vi kan även notera att Röda Berget och Ett hjärta rött kliver fyra platser på listan.Veckans lista ser ut som följer.
Helgens överläggningar med NetRoots på Bommersvik ger ytterligare energi till arbetet inom det progressiva nätverket, inte minst till de S-märkta bloggarna. En bra kombination av "laget" - ett utvecklat samarbete och enskilda bloggare - "jaget". Det blir garanterat bättre när världens finanste rörelse träffas på världens bästa plats.
Några fler Bommersvikspostningar: Claes Krantz om granskning av bloggosfären, Viktor Tullgren skriver om utflykten, liksom Victor Svedberg. Peter Johansson med bloggen Röda Berget beskriver S-bloggarnas mer sociala övningar på Bommersvik men klarar att hålla redogörelsen inom ramen för sedvanlig konferenssekretess. Thomas Hartman skriver om S-bloggarna från "håll",
Karin Bergh som tyvärr inte är med här på Bommersvik när NetRoots-bloggarna träffas, skriver om alltför få kvinnor som bloggar. Som på andra områden måste vi uppmärksamma jämställdheten, som ingalunda är självklar. De rödgröna får idag stöd av drygt 50 procent av de kvinnliga väljarna. Halva befolkningen är kvinnor. Som det modera "folk" som bloggare och nätaktiva ofta säger sig vara borde det vara självklart att strukturer som håller kvinnor tillbaks kan monteras ner. Jag är helt säkert på att de som först kommer att lyckas med detta är det progressiva nätverket NetRoots.
Fler bloggar:
- Kulturbloggen om dåligt med länkningar från manliga till kvinnliga bloggare.
- Ingela Hoatson skriver om rödgröna bloggarkvinnor.
- HBT-sossen om att "..söndrade man faller..."
- Hanna Bergstedt om "röda bönor" som bloggar...
- Ulrika Falk om att lyfta kvinnor...
- Sbuzz med fler bloggare
- Ilona skriver också...liksom Mammapolitik,
Johan Ulvenlöv berättar om S-bloggarnas samling på Bommersvik under helgen. För oss som är det blir det seriöst jobb med analyser och med valrörelseprat. Väl hemma gäller det sedan att vara, som Johan skriver, "ambassadör" för nätverket och vårt arbete. Riktigt trevligt att få vara med.
Mycket av de debattinlägg jag skriver handlar om rikspolitiken. Ambitionerna att skriva mer om den lokala politiken och lokala händelser i Huddinge finns fortfarande levande. Tack och lov bidrar fler huddingepolitiker till att spegla det som händer.
[uppdaterad x 2] Läser ett befriande inlägg av Alexandra Einerstam som i grunden handlar om rätten att vara med i samhällsdebatten. Temat är "Partimegafoner". Det händer titt som tätt att kollegor i bloggosfären irriteras på inlägg som talar positivt om (S). Ja, det är nog min bild att det just berör ett parti. Kritiken eller stämpeln "megafon" verkar väldigt sällan sättas på andra. Alexandra skriver:
Att vara en partimegafon anses negativt och jag undrar varför? När partiet gör utspel, när partiet kommer med förslag och analyser som jag gillar - ska jag då inte skriva om det?
En egen kommentar om det hade jag nyligen. Om "inträdesbiljetter" för att få acceptansen att delta i debatten.
Det är faktiskt okey att också stå för en "större sak". Att vara accepterad bloggare kräver inte ett intyg att man vid 31 tillfällen har dömt ut sin partiledare eller varit "oppositionell" mot partiet. Konstruktiv kritik behövs eller är snarare än livsnödvändighet i politiken. De som inte tillåtit det och inte lyssnar drabbas alltid av kraschlandningar. Men i min värld är de inslagen i ett politiskt samtal inte nödvändiga som inträdesbiljett.
Nu tror jag att den här inställningen om "megafon" kommer att bli mer och mer sällsynt. Förr när "urbloggarna" dominerade var nog det lite av livsluften. Idag ökar engagemanget från alla partier i bloggosfären. En fördel därför att vi vet var vi har varandra och kan föra debatter med "öppna kort". Inte fel det heller. Och fortfarande är det som Alexandra skriver:
Vi NetRoots-bloggare får ibland tips från partiet. Aldrig uppmaningar. Det är upp till var och en av bloggarna att "tipsa vidare" eller avstå.
För egen del kan jag intyga att också om man är anställd av partiet finns det en total förståelse för att bloggen inte är partiegendom. Visst lyssnar jag till tips om saker att skriva. Men "order"? Glöm det.
Vill också passa på att just idag gratulera Alliansfritt Sverige som med två (2) knuff-poängs ledning nu finns tillfälligt i toppen på Knuff-listan. Något jag har förutspått tidigare. Jag tyckte att det var rimligt att "pojkarna" fick smaka lite på njutningen att finnas där. I alla fall denna vecka. :-) Kent berättar om läget i Allianslägret.
Uppdatering: ser efter postningen att det här inlägget passar som en lättsam replik till Waldemar Ingdahls inlägg som jag ser ligger synligt på Intressant.
Uppdatering 2: I hastigheten hade jag helt missat att länka till debattens "källa" Erik Laaksos inlägg: Ser detta efter ett ytterligare Laakso-inlägg där jag av outgrundlig anledning betecknas som "syrlig". Så har aldrig varit avsikten.
Vad beträffar den nedre listan om Knuffpoäng totalt så har redan frågorna börjat ställas hur det "känns" att bli nedpetad till den andra platsen av de unga, ambitösa pojkarna på bloggen Alliansfritt. Om detta återkommer jag - om tragiken slår till i helgen. Huruvida NetRootsbloggare ska ses (enligt ankersjö..som Megafon eller inte...är kanske av mindre betydelse just här och nu....Det ser trevlig ut.... :-)
Denna lördagsmorgon vaknar jag upp till snöfall, iskalla vindbyar och rapporter om kaos i trafiken. Och till Tokmoderatens egen serie av bloggranking. Vi som har äran att få utvärderas av bloggosfärens sanningssägare nummer ett kan förstås känna stolthet. Lite som att vara utvald. Med dagens recension avslutas serien och ger följande topp-tio-lista:
Dagens sista utvärdering rör Kent Perssons blogg men ser att Fredrik har svårt att släppa min egen blogg som ständig referenspunkt. Den som läser analysen med ett leende på läpparna kanske lätt missar de inslag av allvar och, möjligen, förbättringstips som recensionen trots allt innehåller. Jag får säkert välmotiverade gliringar och en av de jag har funderat med över brukar ganska ofta nämnas i bloggosfären.
för trovärdighetens skull så är det klädsamt om man någon visar sig ha egna åsikter, egna funderingar och inte bara reflexmässigt skyndar till det egna partiets försvar.
Den där är svår och blir förstås särskilt tydlig i en upptrissad valdebatt. För mig är grundfrågan ändå hur man ser på politisk debatt och det fria ordet. Har man en syn att alla perspektiv är viktiga och ska tas på allvar? Eller går man efter en särskild kravlista för att just en blogg ska få en legitimitet, exempelvis genom att räkna "godkända angrepp" på det egna partiet under en viss period?
Min gissning är att det mer handlar om jämförelsen mellan "urbloggarna" och "tyngre" politiska bloggar. Men också en aning av navelskåderi inom en ganska begränsad krets som känner till alla outtalade "regler" för att få acceptans hos tongivande bloggare som var med när Internet uppfanns.
Ser man till de tusentals politiska bloggar som nu är flitiga skribenter gissar jag att väldigt få blir godkända om de mäts med samma måttstock. För min egen del är en centerpartist som försvarar (c), en moderat som försvarar (m), en piratpartist som försvar (Pp) och till och med en sosse som försvarar en sosse helt okey inslag i en politisk debatt. Ordet "försvara" i det här sammanhanget i betydelsen att både berätta om vad partiet själv vill och agitera utifrån hur man ser på motståndarens politik.
Detta och andra kloka saker i FAs analyser får jag fundera vidare över. FA skriver om debatten på nätet:
Det roligaste med Kents blogg är faktiskt de rallarsvingar som brukar delas ut i kommentatorsspåren. Det är där det brinner och det är där de upprörda känslorna tar överhanden. Inte för inte tycker jag att det är rätt skoj att Kent och Peter Andersson som de karbonkopior de är nu ligger och skjuter in sig på varandra
Roligt och roligt. Men ibland får jag en känsla av att min egen "uppfostran" i politiken inte har samma "status" i bloggosfären. Att kunna ta en hård politisk debatt i en sakfråga eller om värderingar och sen faktiskt kunna gå och ta en öl med den motståndare man har debatterat med. Respekt, kanske till och med personlig vänskap, samtidigt som man har en total förståelse för att man har olika politiska syn. Den respekten ser jag inte alltid i blogosfären. Tyvärr. Men kort så är Fredriks serie läsvärd. Och jag är förstås nöjd med en placering över Svenska dagbladets ledarblogg. :-)
Noterar också den mindre viktiga, men riktiga, Knufflistan för denna vecka. Martin Moberg kommer in på topp-50 vilket härmed gratuleras. Gissar att Krassman återkommer med en total redovisning av förändringarna. I toppen har jag två veckor i rad börjat sucka över "växlingen" mellan denna blogg och den trevliga dito Alliansfritt Sverige men har accepterat "nederlaget". Det uteblir dock denna vecka. Med en skillnad på 84 poäng...
