tisdag 3 november 2009

Bloggar, bloggar och åter bloggar...

Via Marys twittrande ser jag att bloggen "Sociala medier" berättar att 400.000 svenska bloggar. Det är fem procent av befolkningen eller sex procent av nätanvändarna. Hans Kullin gör överslagsberäkningen att det handlar om 2,5 miljoner som läser bloggar! Innehållet i bloggarna varierar:
de flesta skriver dagboksbloggar. 64% av bloggarna handlar om bloggaren och dennes vardagsliv. 26% handlar om en hobby eller ett specialintresse, 6% om politik/åsikter och 4% om arbete.
Och blandningar förstås. Allt detta enligt en ny rapport.

Trots lite andra tankar om min egen blogg känner jag att den ligger mer åt det agitatoriska hållet än planerna. :-) Av det hjärtat är fullt.... Hade nog tänkt mer tyngd åt att berätta om "vardagsslitet" som politiker ("en demokratisk skyldighet" har jag kallat det). Mediekritik ingick i tankarna från början eftersom jag tycker det behövs. Och diskussionerna känns alltför begränsade och något som är förbehållna en viss självutnämnd krets. Sen Second opinion kom (hemsida och blogg) tycker jag demokratin har fått en plattform som var viktig.

Jag tror att utvecklingen blir positiv för sociala medier, där inräknat bloggar. Vi glömmer det men fortfarande har faktiskt inte alla "kommit in". Relationen till de gamla medierna byggs upp hela tiden och den interativitet, möjligen idag byggd på "gammelmediernas" större tyngd borde rimligen utvecklas mot mer av växelverkan och utbyten.

Vi som dagligen plitar på våra politiska inlägg (sex procent) kastar möjligen en eller annan avundsjuk blick mot de (unga tjejer som Kenza mest) som drar tiotusentals läsare till sina bloggar med omdömen om smink, väskor och kläder. Foki som får mycket folk till "läsarträffar. Läsarträffar! Min grundtes gäller de bloggarna lika mycket som andras: varje ord, varje levnadsberättelse, varje spegling av livet i Sverige och varje ny (eller gammal) tanke som bloggare för fram, är något som bygger upp allas vår intellektuella nivå och höjer graden av demokratin. Sen på kritiker vräka sig över med sitt spe bäst de vill.

I vår del av bloggosfären finns ändå saker att lyfta som positiva: Själv är jag precis som Nathalie, upplyft av S-kongressens satsning på bloggarna. Ska bli spännande att se Johan Ulvenlöv sammanfatta resultatet så smånginom, när segerfirandet är över...Anders Löwdins "repotage" berättar mer.

Sist men inte minst: man får har väldigt roligt under bloggandet också. Även om det kan vara allvar i texterna. TIll det som är mer roligt än allvarligt hör rankinglistor av ena eller andra slaget. Det största är möjligen Stora bloggpriset, som jag nu har sett har en utökad jury....
Andra "roligheter" skriver Mary om. Hon har hittat kontrollmetoden för att se hur inflytelserik din blogg är på www.inflytande.se. Så här såg mitt resultat ut och så ser Blondinbella ut :-).




Intressant
?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Helena sa...

Kasta inga avundsjuka blickar... Varje bloggare har nog sitt område. Ämnen långt ifrån varandra, men som dock kan vara lika läsvärda.

Jag, som säkert alla andra blogginnehavare som läser ditt inlägg, kommer att eller har redan testat "inflytandet". Kul grej.

Calle Fridén sa...

Bloggar är inga sociala medier, tammefan. Jag kan slå mig i backen på att de flesta som läser politiska bloggar huvudsakligen söker upp sina likasinnade.
Sociala medier är att bråka på nätet, och där är vi sossar skitdåliga. En blogg är som en valstuga där man kurar med kaffepannan och väntar på besökare. Ett diskussionsforum är ett torgmöte - frågan är ju var vi vill synas

Peter Andersson sa...

Helena. Lovar att inte kasta såna blickar :-)

Calle: en av mina poänger är att man gör som man vill. Vill du bråka - gör det. Vill du kura - gör det. Vill du verka samlat med blogg, facebook, twitter - gör det. Vill du skriva politik - Gör det. VIll du skriva privat - gör det. Både och - Gör det.

Känner du för diskussionsforum lägger du tiden där. Det är det som är det förträffliga med nätet.

Vad jag förstår är bloggen per definition "social media". Om man sen är "social" i mänsklig bemärkelse är kanske en annan sak.

Men min utgångspunkt är att jag inte tänker ta mig rätten att döma ut en annan människas åsikter eller berättelser som ointressanta. Inte ens om de publiceras på en blogg.

När det gäller de diskussionsgrupper som du talar om , och att "bråka" på nätet är det väl strålande om de som vill det, också sossar, gör det.

/p