Blir valkampanjen smutsig? Eller driven av framtidsdrömmar och av vrede över orättvisor?

(bild Aftonbladet)

Idag skriver Kent Persson en söndastankar om politik. Jag tänker återkomma med den första av "Söndagskrönikan" senare under dagen, något jag helt fräckt snor från Kent. Men ett stycke i Kents inlägg passar bra som utgångspunkt för ett inlägg om känslor som drivkrafter i politiken. I motsats till en uttänkt, sofistikerad tanke om negative campaigning.

Det första: en oerhört viktig del av politiken som utgår från att politiken tar sin ansats i samhällsbrister eller reagerar på sådant man utifrån värderingar tycker är fel. Det andra: att medvetet använda sig av kunskaper om hur väljarna reagerar på "skitsnack" och negativ publicitet. Alla vet att väljarna tänker förnuftigt. Alla säger sig hylla principen att inte kasta skit. Ändå vet "experter" att väljarna påverkas av negativa budskap om motståndaren. Kent skriver:

Inför valet 2010 är risken påtaglig att vi kommer att få den smutsigaste valrörelsen jag upplevt. Tecknen tyder på det.

Jag hoppas att Kent får gruvligt fel. Däremot tror jag att hans farhågor löper stor risk att bli sanna. Men det gäller att skilja på medveten negativ kampanj och på det som består i vrede och förbannelse över den politik som förs.

I dagarna har jag skrivit om det som upprör mina politiska känslor mer än mycket annat. Det är när politiken blir till slag mot de som har det svårast i Sverige. Den del av allianspolitiken som har gjort att arbetslösa och sjuka drabbas hårt, samtidigt som vi andra kan glädjas åt mer i plånboken efter skattesänkningar är helt orimligt. Den försvarades så sent som igår av Reinfeldt.

Idag berättar medierna ännu mer. Sjukförsäkringen blir sämre för till exempel nyanställda och för de som går upp i arbetstid. Det här är motiverad upprördhet. När den politiska oppositionen höjer rösterna handlar det inte om "skrämma", om "smutskastning" eller sådant. Att reagera över tokerier är snarare än plikt och just det orättfärdiga i den omvända fördelningspolitiken kommer att vara viktigare i valrörelsen. Att försvara sjuka och arbetslösas rättigheter är sannerligen inte smutsigt.

Jag tar gärna emot invändningar eller annan information. Men mig veterligen finns det ett tecken som är tydligare än annat på att valrörelsen kommer att ha inslag av det planerade och målmedvetna negativa. Den som har mer information och kan säga emot är förstås mycket välkommen. Förra årets Almedagsvecka skrev skrev Aftonbladet i en bildtext:

Karl Rove, George W Bushs valkampanjstrateg, i Almedalen för att träffa Fredrik Reinfeldt

Som bekant har Karl Rove sina särskilda specialkunskaper. Ett område där han är mästare är det vi kallar negative campagining, dvs smutskastning. Jag hoppas för allt i världen att det var annat Rove och Reinfeldt avhandlade i Almedalen. Annars kommer Kent Persson att bli besviken i sina förhoppningar om valdebatten. Och just där gäller det att vara tydlig: smutskastning är en sak som jag inte önskar i det som ska vara demokratins höjdpunkt. Att vreden ökar i Sverige därför att politiken som förs är förkastlig är i stället både förklarligt och demokratiskt viktigt. Apati hos väljarkåren är absolut sämst. Frågan är hur Karl Rove har tänkt och planerat...

Fler bloggar, tex på NetRoots med progressiva bloggar, Röda Berget som reagerar över ungdomsfientligheten, något som också Scaber Nestor och Claes Krantz gör. Detsamma gör Johan Westerholm med utgångspunkt för första advent. Daniel Scythe ser det som att atombomba djungeln för att bekämpa malaria,

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, karl rove, val 2010, sjukförsäkring, utanförskap, valkampanjer, negative campaigning, moderaterna, fredrik reinfeldt,