Ett långlopp med Abborrbacken i kubik

Johan Westerholm tar ett löpartema som illustration av den kommande valrörelsen. Klockren, så den hakar jag på. Visserligen var det några år sedan jag ett par gånger körde Lidingöloppets tre terrängmil med kanske 50 små elller större backar på bara sista milen. Den mest kända är Abborrbacken. Efter 25 kilometers löpning kan den kännas som en vägg som reser sig upp framför löparen. Det var i alla fall min bild. Precis de branta backarna kan en valrörelse kräva att man tar sig över.

Ibland förvånas jag över att det nästan glömst bort när vi diskuterar politik: det är en helt annan, och ofantligt mycket rörligare väljarkår, som partierna ska attrahera 2010 än låt oss säga på på 60-talet. Partibyten, röstsplittring mellan de olika valen, minskat klassröstande och fler lokala partier är uttryck för väljarnas allt större otrohet i partivalen. Mot den bakgrunden brukar jag ta ganska lugnt på katastrofrapporter om mitt eget parti hamnar på 34,9  i stället för 35. Visst ska målet vara högre och visst är valsegrar oerhört viktiga. Men att i denna förändrade politiska miljö kunna behålla en något av världsmästarroll i politisk styrka i demokratiska val känns bara det som en stor framgång.

Idag skriver SvD om blockbytarna, den miljon väljare som partierna måste locka över för att kunna vinna. Partierna studerar förstås vilka frågor och vilket budskap som just den här gruppen tycker är viktigt. Moderaterna ligger bra till i gruppen och tror sig ha nyckeln till framgångar:

–Vi ska betona vikten av ett samhälle som håller ihop, säger Schlingmann

Det senaste är retorik. Praktiken har under de tre och ett halft år som nu ska dömas av, varit den motsatta. År av missade chanser, av ökade klyftor, av högre arbetslöshet och av sänkta skatter som mest har gått till den grupp som redan haft det ganska hyfsat. Men dagens siffror oroar. Förra valet, 2006, slogs rekord i direktövergång från socialdemokraterna till moderaterna. Valretoriken om jobb och utanförskap grep tag i väljarnas känsla för Sverige som ett land med små klyftor mellan människor. (S) tapp av väljare borde ge partiet fler trognare väljare kvar, och omvänt borde (m) ha väljare som alltmer insett att jobbretoriken inte blev praktik. Det skulle enligt den logiken vara mycket tydligare i mätningarna om en stor potential för (S) och en mindre för (m). Så är inte fallet.

På lidingöloppsspråk har väl loppet knappast kommit längre än till Lidingövallen. Målet på Grönsta gärde den 19 september ligger bortom åtskilliga ansträngningar i den bana som kommer att innehålla många tunga backar av Abborrbackens dignitet.

Fler som skriver:
- Peter Johansson, Röda Berget, om väljare som "kan tänka sig.."
- Dick Erixon om SvT:s vänstervinkling...
- Rasmus Lenefors analyserar..

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, moderaterna,