fredag 30 april 2010

Yes we can - i september

Att till morgonkaffet hämta in en Dagens Nyheter som pryds av i det närmaste valsegerrubriker har sin tjusning. Dagens mätning visar ett ökat stöd för de rödgröna. En ledning med 8,1 procent när Första maj står för dörren. (S) kvar på ca 35 procent. Mp fördubblat jämfört med 2006. På den borgerliga sidan åker kristdemokraterna ut ur riksdagen. De främlingsfientliga, Sd, ligger precis på riksdagsspärren.

Ska man gissa om förklaringarna så ligger förstås jobbfrågan bra till. Det historiska vallöftesbrottet som det är att inte ha klarar jobblöftet måste helt enkelt slå igenom i valresultatet. Debatten om hur välfärden blir utan resursförstärkningar med de borgerliga har säkert också påverkat. Isolerat är inte heller skattefrågor något som väljarna ser så avgörande. De förmår koppla skatter till det som skatter betalar för. Det är mer än många skattesänkningsivrande på den högra sidan blockgränsen.

Jag tror inte bara sakfrågor förklarar ledningen för de rödgröna. Det handlar också om delar i politiken som förs som gör valrörelsen till en fight om värderingar. Människor önskar inte ökade klyftor. Svenska väljare gillar inte det förakt för svaghet och "du får skylla dig själv-" budskap som borgerligheten sätter på den som hamnar i ett utsatt läge som en arbetslöshet eller sjukskrivning nu kan vara. I SvD visar Sven-Otto Littorin vad jag menar:
Man höjer skatter som direkt slår mot jobben för att finansiera högre ersättning till dem som inte jobbar. Det är för mig en obegriplig avvägning.
Just det där "dem som inte jobbar" blev 2006 en positiv bild av alliansens ambitioner om "fler jobb". Littorins uttalande känns mer som "skyll dig själv-politiken", en väg som väljarna inte vill att Sverige ska gå. Debatten kring årsskiftet om försämrad sjukförsäkring som skulle betala för sänkta skatter, enligt borgarna, visade också på värderingsskillnader mellan partierna.

: hur ska nu Reinfeldt agera? Hur kommer retoriken att låta? En del är att Reinfeldt kommer att försöka låta som en oppositionsledare, att gå i opposition mot den politik han själv är ansvarig för. I det ligger också att måla upp den mörkare bilden av ett Sverige som styrs av en rödgrön regering. Så långt är allt okey. Det tillhör det politiska spelet och demokratin.

Men håll den politiska linjen! I veckan såg vi att "allt att vinna - inget förlora"-agerande kan smutsa till debatten rejält. Ett kristdemokratiskt parti som i mätningarna hamnar utanför riksdagen uppträder som alliansens "dirty gang". Kan man inte vinna på egen politik så kan man möjligtvis få motståndaren att förlora om man drar ner debattnivån. Odell visade att man inte alls är främmande för det. Johan Westerholm riktar av någon anledning uppmaningen till partivänner att vara "återhållsamma". Jag riktar på förekommen anledning samma uppmaning till alliansens valarbetare och företrädare.

För (S) är det en risk att de positiva rubrikerna ger en avmattning och "trygghetskänsla" - att valet på något sätt känns klart. Så är det inte förrän valdagen går mot sitt slut. Men visst: det är angenämare med "Uppåt" än "Nedåt". Men valdagen är en söndag i september. Då, först då, avgörs valet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Johan Ulvenlöv sa...

bra skrivet peter!

Raymond Svensson sa...

En historisk vändning är det enda som Alliansregeringen kan önska sig om regeringsmakten ska kunna bibehållas. Därom tror jag att många, inklusive jag själv, tvivlar.

Möjligen kan det hända om Alliansen fokuserar på det man vill och mindre på vad det rödgröna alternativet säger sig vilja. Men då gäller att dett kavla uppärmarna och jobba. Och inte spilla tid på att sprida mindre lyckade uttalanden som Odell och Littorin gjorde med anspelning på Sahlin och Toblerone.
Centerpartiet, mitt eget parti, har en gigantisk uppgift framför sig om man vill ens uppnå förra valets resultat. Och då talar jag om en mycket starkare profilering av den egna politiken. Att partiet vill mer och snabbare än vad övriga partier i Alliansen säger sig vilja. Och då kan det skapa spänningar inom Alliansen som gör att trovärdigheten riskerar minska när det gäller vad man gemensamt vill.

Anonym sa...

Håller med dig Peter, här gäller det att inte invaggas i någon falsk trygghetskänsla och gå och tro att valet redan är avgjort, för det är det dessvärre inte.
Lyssnade i dag på 1:majtalet (Björn von Sydow). Han pratade om hur Reinfeldt delat in Sverige i flertal motsatsförhållanden. Män mot kvinnor, friska mot sjuka, storstad mot landsbygd, barnfamiljer mot pensionärer, rika mot fattiga os v. Precis en sådan uppdelning torr jag faktiskt inte att svenska folkat vill ha och det hoppas jag att man visar på valdagen. /gt