Välfärdspolitikens egen klimatfråga

Svenska Dagbladets PJ Anders Linder fortsätter i en krönika idag den viktiga diskussionen om hur välfärden ska kunna finansieras framöver. Nja, problemet med inlägget är väl att utgångspunkten är den helt motsatta mot det som många analytiker, politiker och ekonomer idag försöker ge svar på.

I stället för att bidra till lösningar på frågan blir inlägget ett blint försvar för det motsatta: att med allehanda spekulationer visa att de intäkter som samhället i form av stat, kommun och landsting behöver för att betala för det gemensamma kan minska. Det vi i dagligt tal kallar skattesänkningar. Just det föranleder också PJAL till en kort känga till delar av bloggosfären. I sig hedrande att SvD-ledaren återkommande involverar oss bloggare i debatten. Heder!

Det gick inte många minuter från att SKL-materialet blev känt till att ivriga, S-märkta bloggare slog fast att (även) detta var den slutgiltiga dödsstöten för allt vad skattesänkningar heter.

Jag vet inte om han har tagit del av mitt inlägg. Kanske. Det var i alla fall en reflektion på en rapport från Sveriges kommuner och landsting. En arbetsgrupp har funderat över hur välfärden framöver ska kunna betalas.

Enligt beräkningarna i rapporten kommer gapet mellan behov och offentliga resurser, i dagens prisnivå, vara runt 200 miljarder kronor år 2035. Det motsvarar en kommunal skattehöjning på cirka 13 kronor, det vill säga om gapet enbart skulle finansieras med skatt

SKL skriver vidare:

Problemet med den framtida finansieringen av våra välfärdstjänster är inte att det saknas resurser totalt sett, utan hur dessa ska kunna kanaliseras till välfärdstjänster

Även regeringens experter försöker seriöst ge några svar om framtiden. Ett exempel är Per Borgs rapport förra året till ESO i vilken han liknar frågan om välfärdens finansiering "välfärdspolitikens klimatfråga". Ett räkneexempel blir här inte SKL:s 200 miljarder utan något lägre, 150.

En utgångspunkt för den framtida politiken bör vara att medborgarna är bredda att betala för en konsumtion av välfärdstjänster som ökar i åtminstone samma takt som ekonomin växer. Ett räkneexempel visar att om ökningen ska vara lika med BNP-tillväxten så ska 150 miljarder kronor tillföras välfärdstjänsterna fram till 2030, utöver de skattemedel som tillförs området enligt Långtidsutredningens framskrivningar.

Inte ens en successiv avveckling av det svenska försvaret, den högre utbildningen och forskningen samt den internationella biståndsverksamheten skulle motsvara den utgiftsökningen. Om den skulle skattefinansieras krävs ökade kommunalskatt med cirka 11 procentenheter. Kommunalskatten skulle överstiga 42 procent.

Men det som PJAL nämner: Effektiviseringarna då? Glömdes det bort? Nej, ESO har också beräkningar på det. Och man presenterar beräkningarna med en viktig reservation:"Utbildning, social omsorg och sjukvård består av personliga tjänster. Produktion av sådana kan inte effektiviseras på samma sätt som annan produktion."

Genom räkneexempel visas således att hälften av den eftersträvade konsumtionsökningen om 150 miljarder kronor kan finansieras genom effektivisering och ökad sysselsättning.

Jag vet i och för sig att varje aktiv kommunalpolitiker har i princip varje år sett hur kommunala budgetar räknas upp mindre än var pris- och löneskillnader kunde motivera. Någon form av "löpande besparingar" som smygs in år efter år och som de kommunala verksamheterna hela tiden tvingas hantera. Ibland med konsekvenser i verksamheter som olika brukare och anhöriga inte sällan reagerar negativt på. Men åter till teorierna och framtidsberäkningarna. Det handlar om halva behovet, om vi för ett ögonblick antar att det första är "sannt". Hur den andra halvan ska hanteras återstår att ge svar på.

Även ESO tar upp en av huvudpunkterna i problematiken. Hur vi avväger fördelningen av de resurser vi som nation "kammar in".

Före 1980-talet växte den offentliga konsumtionen ungefär dubbelt så snabbt som den privata. Därefter har dock den privata konsumtionen ökat mer än den offentliga. Med ett skatteuttag ungefär på dagens nivå bedöms välfärdstjänsterna i bästa fall kunna växa i samma takt som demografin kräver – inte mer.

Utan att nedvärdera PJAL:s bidrag till den viktiga debatten förefaller ändå hans utgångspunkter en aning verklighetsfrånvända i jämförelse med de försök som andra gör att bidra till lösningar på "den nya klimatfrågan". Det handlar inte, som exempelvis ESO-rapporten belyser, bara om att demografin ändras och att fler äldre ska försörjas av färre. Inte heller om ökade vårdkostnader för fler äldre. I mångt och mycket är det svenska folket i allmänhet som kräver högre kvalitet i välfärden. ESO beskriver det nästan som jag själv i mitt inlägg:

Opinionsundersökningar visar att medborgarna prioriterar konsumtionen av vård, omsorg och grundläggande utbildning högt och är beredda att betala för att öka den – via skatten eller enskilt. Samhällsdebatten om dessa frågor kretsar uteslutande kring frågan om hur välfärdstjänsterna ska kunna förbättras

Var och en får förstås dra sina slutsatser om vad det här betyder för dagens politik och kanske till och med för valet i höst. Möjligen är det relevant att fundera över trovärdigheten i de vallöften som ges. Kanske kan till och med moderatledarens ord vara en nyttig påminnelse. Då var det en uppmaning till de då (2005) "nya moderaterna", men den kan säkert vidgas till fler som debatterar välfärdsfinansiering och skatter.

Jag vill varna er för att göra moderaterna till en sorts skattebod, där man går in och shoppar sin egen lilla skattesänkning, sade han. ..Reinfeldt uppmanade ombuden att tänka på att varje krona i sänkt fastighetsskatt också är en krona mindre för att amortera statsskulden, sänka inkomstskatten eller förbättra skolan. En del måste stå tillbaka.

Läs mer:
- Material från SKL om "Framtidens utmaning".
- Huvudrapporten "Framtidens utmaning"
- Dick Erixon som vill folkbilda...
- Göran Pettersson om att ledarskapet prövas när förändringarna ska genomföras.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, skatter, svenska dagbladet, skl,