Visar inlägg med etikett mutor. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mutor. Visa alla inlägg

lördag 3 april 2010

Institutet mot mutor bör vårda sitt förtroendekapital

[uppdaterad] Idag, påskafton, återkommer professor Claes Sandgren som är ordförande i det näringslivsanknutna Institutet mot mutor, i den offentliga debatten. Idag handlar det om relationer mellan politik och näringsliv. Om hur övergångar mellan de två sektorerna inte ska kunna misstänkas innebära att personer som haft ledande positioner i stat eller kommun, som politiker eller tjänstemän, tar "ovidkommande hänsyn" i vissa beslut. Utan tvekan ett viktigt ämne. Men frågan är om Institutet mot mutor håller sig inom trovärdighetens gränser själva?

Förra gången, i november förra året, fick jag anledning att ge en kort replik. Då skrev Sandgren om partistöd. I inlägget undvek Sandgren att beskriva att det faktiskt inte var politiken i allmänhet som hindrade offentliga redovisningar av partistöd, utan främst moderater och kristdemokrater. Jag skrev då:    

Min stora invändning handlar om den totala tyngd som Claes Sandgren lägger på att exemplifiera med namn kopplat till (S) och med ett omvänt beröm till regeringen. Även om institutet han företräder är nära kopplat till näringslivet borde Sandgren vara mån om någon form av neutralitet
Idag upprepar Sandgren samma sak. I inlägg "flyr han" tillbaks till namn som Göran Persson och Björn Rosengren för att exemplifiera sina idéer. Jag utesluter inte att Sandgren har rätt i sak. Men trovärdigheten urholkas för hans eget institut när den nu styrande maktens män och kvinnor inte är föremål för granskningen.

Hade det saknats exempel vore det en sak. Jag tror inte att det är så. Just nu är den moderata ledningen i Solna kommun i offentlighetens ljus efter misstanke om mutor på toppnivå i staden. Statsrådet Mats Odell har gjort affärer med den stat han själv sitter i toppen för. Dagens papperstidning, Svd, berättar om en moderat politiker i styrelsen för Stockholmshem, Per Wesslau, som nu är inblandad i de sjuka effekter som moderaternas ombildningpolitik medför. En affär som gjordes för mindre än en månad sedan där hyresgästerna i Svenska bostäder fick köpa för ca 3 miljoner, bostäder som en månad senare säljs för 13,5 miljoner.   

Det som Sandgren söker exempel på kunde lika gärna nå upp till maktpyramidens topp. Reinfeldt själv fanns aktiv i Täby när hans tidigare kampanjchef fick köpa skolor till underpris. Hela affären med Tibble gymnasium i Reinfeldts hemkommun Täby förklarades olaglig. Markbygdens vindkraftverk fick okey från Maud Olofsson vars son finns i bolaget...

Jag tycker att "institutioner" som de mot mutor är viktiga. Trots allt har vi människor våra fel och brister även om vi är politiskt aktiva. Snedsteg, övertramp och till och med brott sker. Vi behöver oberoende parter som håller nageln i ögat och som skriker till när det saker som kan hota trovärdigheten för det politiska systemet.  Att en sådan organisation med kopplingar till Svenskt näringsliv återkommande tar "sossar" som negativa exempel riskerar all trovärdighet för den som granskar. Det är mycket olyckligt.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 13 november 2009

Vad gömmer sig i Schlingmanns kassakista?

DN:s ledare idag är viktig. Även om man kan rikta kritik för att tidningen i egenskap av allmänt alliansflygblad inte förmår skriva en kritisk artikel om de borgerliga utan att först sopa till de rödgröna. Tema är de moderata kassagömmorna som betalar valkampanjerna. Under flera år har partier som insett vikten av öppenhet, som (S), krävt en gemensam överenskommelse om öppenheten. Moderaterna har varit hårdnackade motståndare. Ibland funderar man varför.

I början av veckan skrev institutet mot mutor om detta på DN debatt, och jag bloggade om det. I och för sig var delar av det innehållet också fantastiskt. Det näringslivskopplade anti-mut-sällskapet lyckades få ihop en hel debattartikel utan att nämna de borgerliga partierna och framför allt (m) som motståndare till öppenhet.

Pengar finns det rikligt av någonstans i gömmorna på Schönfeldts gränd i Gamla stan. Frågan är varifrån de kommer. Frågan är vad givarna förväntar sig i retur. Och om man inte har moderaternas egna uppgifter får man räkna själv. Det gjorde Arbetarörelsens tankesmedja i en rapport för ett tag sedan. Några slutsatser var att:
  • M hade 2006 större intäkter per mandat än något annat parti
  • De borgerliga hade större utgifter per mandat än de rödgröna
  • M samlade in åtta gånger mer än övriga partier tillsammans
  • M får mer pengar från hemliga donatorer än vad S får från fackföreningsarörelsen
  • Insamlingsklubbar ökade insamling i M med 350 procent på ett år
  • Osaklig M-argumentation om att S gynnas av partistöd
  • Fackföreningsrörelsens stöd till S minskar
  • De borgerliga hade 60 % högre utgifter än de rödgröna för mediaannonsering
Bidrag för näringslivet till moderaterna är inget nytt. Redan "I stället för slagord", den lilla SSU-bok som jag fick som ung (mycket ung) vid det första medlemskapet, hade en uppställning över hur mycket moderaterna fick direkt från de svenska storföretagen. Så var det då, här i 1973 (!) års penningvärde.
ASEA 420 000 kr
Atlas Copco 180 000 kr
Bofors 150 000 kr
LM Eriksson 400 000 kr
SAAB 300 000 kr
SKF 190 000 kr
Kritiken mot gåvorna ledde till att näringslivet i stället för direkta pengabidrag startade egna loobygrupper och annat. Men budskapet var detsamma. Ideologin var densamma. Och det var en borgerlig regering som skulle köpas. Dagens DN-ledare ställer precis som den tidigare debattartikeln frågan vad som gömmer sig bakom nekandet till öppenhet om partibidragen.

Fler bloggar:
- Progressiva på NetRoots.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag 9 november 2009

Redovisa partistöd, ja - men mutat institut mot mutor?

Ja, man blir onekligen förvånad över innehållet - eller snarare icke-innehållet - i dagens DN Debatt. Temat är alldeles utmärkt. Som rubriken anger kräver Claes Sandgren, ordförande i institutet mot mutor, att partierna börjar redovisa hur det finansieras. Sandgren skriver artikeln efter kritik från Europarådets grupp mot korruption.

Claes Sandgren har förstås rätt i sak. Med jämna mellanrum kommer kravet, såväl från partier som utanför politiken. Socialdemokraterna har länge krävt en offentlig redovisning av partiernas bidrag. Det gjordes av Maria Ulvskog i juni 2007, det gjordes av Ibrahim Bayland tidigare i år i ett brev direkt till m-partisekreterare Schlingmann. I somras redovisade medier moderaternas vägran att lämna ut uppgifter. Också inom grenar av arbetarrörelsen - som dess tankesmedja - har man försökt sätta ljuset på frågan. En rapport i våras s0m jag också bloggade om visade blandannat:
  • M hade 2006 större intäkter per mandat än något annat parti
  • De borgerliga hade större utgifter per mandat än de rödgröna
  • M samlade in åtta gånger mer än övriga partier tillsammans
  • M får mer pengar från hemliga donatorer än vad S får från fackföreningsarörelsen
  • Insamlingsklubbar ökade insamling i M med 350 procent på ett år
  • Osaklig M-argumentation om att S gynnas av partistöd
  • Fackföreningsrörelsens stöd till S minskar
  • De borgerliga hade 60 % högre utgifter än de rödgröna för mediaannonsering
Som Baylan skriver i brevet till Per Schlingmann:
Ni har själva uppgivit att medlemmarna i Tornet får möjlighet att i särskilda möten träffa Moderaternas högsta ledning. En källa inom Moderaterna har uppgett till tidningen Dagens Industri att Tornet ”är till för dem som vill skaffa sig en kanal in i partitoppen, utan att behöva gå den vanliga vägen genom partiet
Den känns som om dagens DN debatt har en given mottagare för läsning och åtgärd. Och det är inget nytt: I något inlägg har jag mest som kuriosa visat en redovisning från den tid då företagen gav direkta bidrag till moderaterna: Så här såg det ut 1973:
ASEA 420 000 kr
Atlas Copco 180 000 kr
Bofors 150 000 kr
LM Eriksson 400 000 kr
SAAB 300 000 kr
SKF 190 000 kr
I övrigt har Claes Sandgren en rad andra åtgärder som föreslås för att olika delar av samhällssystemet ska stärka sitt skydd mot mutor. Utnämningar i staten, kommunal revision, statsråds övergång till näringslivet och statligt kulturstöd får sig en känga. Säkert befogat. Dock kan jag tycka att Sandgren har en för enkel och för negativ syn på kommunal revision. Den är faktiskt "säkrad" med både kommunala förtroendevalda och auktoriserade revisorer.

Min stora invändning handlar om den totala tyngd som Claes Sandgren lägger på att exemplifiera med namn kopplat till (S) och med ett omvänt beröm till regeringen. Även om institutet han företräder är nära kopplat till näringslivet borde Sandgren vara mån om någon form av neutralitet. I artikeln underlåter Sandgren att nämna att det är moderaterna som är det stora bromspartiet om redovsining av partistöd. Han ger beröm till en utnämningspolitik som annars får kritik för att "vara som förr". Och på tal om Täby; finns det inte mer klockrena fall just där som kopplar ledande politiker till märkliga affärer?

Att som i min rubrik tala om ett mutat institut mot mutor är möjligen något överdrivet. Men man blir onekligen rejält irriterad när så tydliga vinklingar används av en "institution" som borde vara för god för att ens kunna misstänkas ha partipolitiska syften. Det lyckas inte Sandgren med.

Fler som bloggar?
Mitt i steget

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,