”WHO har nu nära dialog med tillverkare av influensavaccin, och full kapacitet ska snart vara uppnådd för att försäkra största möjliga tillgång till pandemivaccin inom de närmaste månaderna”, hette det vidare.Det finns mycket att säga om detta. Jag tycker att vården och även medierna måste ha fokus på att hjälpa till för att nu stoppa smittspridningen. Men visst finns behov av en kommande granskning av hela förloppet med inköpsbeslut, socialstyrelsens agerande, varför rekommenderade två doser blev en dos med konsekvensen att vi i Stockholms läns landsting har köpt dubbel dos mot behovet. Det kan handla om vaccin till ett värde om drygt 100 miljoner mer är vad som skulle varit nödvändigt.
Jag har tidigare och försvarar fortfarande beslutet. Det fanns inget alternativ. Den som hade den informationen som landstingsfullmäktige fattade beslutet på tvivlar jag skulle ha agerat på annat sätt.
Att samarbete krävs mellan läkemedelsindustri och sjukvården är också ett faktum. Frågan är hur styrkan och kompetensförhållandet ser ut mellan de som beställer och de som har "pillren" som affärsidé med de speciella intressen som är knutna till det. SvD:s artikel berättar om hemliga rådgivande grupper till WHO. Ett förhållande som mer ser ut att vara en vanlig internationell företeelse där svensk öppenhet och offentlighetsprincip är det som skiljer ut sig.
Men att en granskning behövs, utöver SvD:s utmärkta: Det är solklart!
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, svininfluensan, sjukvård, socialstyrelsen, stockholms läns landsting, who
3 kommentarer:
@Peter:
Du skriver
Den som hade den informationen som landstingsfullmäktige fattade beslutet på tvivlar jag skulle ha agerat på annat sätt.
Jag förstår inte hur du resonerar. Vad för information hade man? Om den information man hade inte var tillförlitlig så kan man väl inte använda den för beslut???
Kan inte låta bli att det är precis så här man brukar starta krig (alltså inte blogg-krig utan riktiga). Man förlitar sig på den information man får. Och tror att man måste besluta utifrån den - trots att man inte vet om den är riktig eller ej.
Det här är, menar jag, riktigt, riktigt farligt. Det sätter vår demokrati ur spel. Någon som anser sig veta bättre sätter sig över oss. För att "skydda" oss. Så har alla diktatorer gjort.
LeoB: jag bloggade om det här.
http://peterlandersson.blogspot.com/2009/07/ett-delvis-ovaccinerat-folk-i-en.html
Vid fullmäktiges beslut var "pandemi" utfärdad av såväl WHO som Socialstyrelsen utan några mer omfattande beslutsunderlag i sak. Vaccinet fanns ju inte ens vid tidpunkten för beställningen.
En pandemi av det slag som svininfluensan är, är omöjlig att säkert säga något om. Men av tidigare pandemier i modern tid beräkades en tänkbart scenario där kanske 25.000 stockholmare kunde hamna på sjukhus och 2.500 dö.
Man kan notera att vi vaccinerar för väldigt stora belopp utan att dödstalen (tack vare det) är i närheten av dessa.
Du får gärna utveckla hur du skulle ha resonerat, kanske ställt dig upp och ifrågasatt utifrån dina ...kunskaper om medicin och vaccinutveckling, om det verkligen var nödvändigt? Du hade kanske haft känslan att "det räcker nog med en liten spruta". Erkänner villigt att jag inte har haft de kunskaperna men skäms inte särskilt mycket för det eftersom inte ens WHO, Socialstyrelsen eller medicintillverkarna har haft kunskapen vid beslutstillfället.
Jag vet inte, Du hade kanske varit "kall" och sagt "vi väntar. Än har ingen dött".
Jag var inte så modig. Det är jag glad för.
Det finns, som jag skriver,, stor anledning att fortsätta granska hela kedjanm, från beslut om att "pandemi" råder, över upphandling till att granska det kaos som råder i Sthml.
I övrigt har du helt rätt, om att information kan användas så. Just därför har jag några månader bloggat om en granskning och revision. Dagens granskning i Svenskan ...bekräftar att det är viktigt.
/p
Du får gärna
@Peter:
Hur jag skulle ha resonerat? Vad jag skulle ha gjort i den konkreta situationen?
Jag skulle ha ställt ett par frågor. De är pinsamt enkla, nästan förnedrande - men alldeles, alldeles nödvändiga. Det gäller trovärdigheten.
Eller ska jag säga "makten" i stället för "trovärdigheten"? För det är makt det handlar om. Precis på samma sätt som när Marx en gång ifrågasatte det ekonomiska tänkandet.
Du blir lätt ifrågasatt om du utmanar makten - och man känner sig ofta duktig när man följt den. (Vad ville du egentligen med "kanske ställt dig upp och ifrågasatt utifrån dina ...kunskaper"?)
Vägen är enkel: Fråga efter vad oberoende forskare säger om det här. Ta mycket mindre, helst ingen hänsyn till de åsikter som de som inte är oberoende. Ta inga beslut innan du vet vad oberoende forskare sagt. Varför skulle du göra det?
Naturligtvis ska kunskaperna hos de de forskare som inte är oberoende också utnyttjas. Men här blir det besvärligt. Vad är kunskaper och vad är åsikter?
Redan för tio år sedan påtalade en del vetenskapliga tidskrifter inom medicinska områden att de var tvungna att överge kravet på att de personer som granskade forskningsartiklar inte var beroende av läkemedelsindustrin. De hittade helt enkelt inte tillräckligt många oberoende forskare.
I stället för att öppet då erkänna att själva grundvalen för den medicinska vetenskapen inom de här områden försvunnit så fortsatte man review-processen med beroende forskare. De här vetenskapliga tidskrifterna överlevde, men deras själ var försvunnen. Ingen garanterar enligt min mening längre vetenskapligheten i artiklarna.
Det kan kanske ses som en petitess, inte särskilt viktigt. Men det får allvarliga konsekvenser. Människor skadas kanske för livet pga att viktiga fakta inte kommer fram.
Som ett fragrant exempel kan jag nämna ett område där jag läst åtskilliga forskningsrapporter och tyvärr blivit förundrad över bristerna. Det finns dåliga och bra rapporter inom området, förvisso, men de som är bra har svårt att komma fram. Det gäller inte enbart Sverige, men det verkar inte vara bättre här. Johan Cullberg pekade i Läkartidningen nr 42 2009 på några allvarliga rapporter:
Granska alarmerande fynd om neuroleptika och hjärnatrofi
De rapporter Cullberg nämner och som visar på att de här medicinerna troligen ger allvarliga permanenta skador har negligerats. De är välgjorda (jag har läst dem, grundligt), men nästan ingen refererar till dem. Varför? Såvitt jag förstår helt enkelt genom att nästan alla forskare inom området är uppbundna av läkemedelsindustrin. Det har gått ett par år sedan dessa alarmerande artiklar skrevs. Det syns inte ett spår av dem i Socialstyrelsens rekommendationer. Vad är orsaken till det är vet jag inte, men jag önskar att man kommer till rätta med det. (Och jag är övertygad om att det är oberoende forskare som ska var experter där. Aldrig de som är beroende av läkemedelsindustrin.)
Hur det står till när det gäller vaccin kan jag bara gissa. Vad jag ser är att farhågorna för autoimmuna reaktioner tycks tystas ned, men jag är inte helt säker. Det är inte min sak att säga det. Bara att man bör fråga oberoende forskare.
Och att göra något innan dess kan få fatala följder.
Naturligtvis har du rätt i att det behövs en granskning. Och det är väldigt viktigt att den görs av oberoende forskare.
Skicka en kommentar