Det förtjänar att upprepas: den krisdebatt som nu förs om socialdemokratins ställning görs i en tid då partiet tillsammans med v och mp ligger jämt med den borgerliga alliansen i opinionsmätningarna. Ibland får man intryck att det är S som riskerar att åka ut från riksdagen. I själva verket är det ju ett alliansparti, KD, som genom sin marsch ut ur riksdagen kan få Reinfeldt på fall.För den som ändå tar allvarligt på socialdemokratins tillbakagång finns en stor risk: Att försöka hitta en genial väg till vändpunkt och framgång. Jag tror att det politiska livet är betydligt mer komplicerat än så. Det finns flera förklaringar till fallet. Därför måste också lösningarna ligga på flera områden. Däremot har jag svårt att ta Lotta Grönings (AB) råd på allvar. Även om jag själv är stark antikapitalist så tror jag ledarskribenten är rejält ute och cyklar om diskussionen ska handla om lösningar för valseger 2010.
Mona intervjuas i SvD och har ett budskap:
Vi vinner val när vi har förtroende från väljarna och då måste vi slita, vi måste jobba, vi måste leverera, vi måste argumentera. Det är den fasen partiet måste in i nuSer det naturligtvis som en bekräftelse på att mitt blogginlägg i går låg rätt. Att berätta S-drömmen OCH det konkreta tror jag måste vara huvudfokuset. När krisen på allvar slår igenom i människors vardag är Reinfeldts regering en dålig kamrat. Har då socialdemokratin lyckats kommunicera ett alternativ som handlar om de jobb Reinfeldt glömde, den kamp mot utanförskapet som Reinfeldt sköt åt sidan och om den välfärd i kommuner och landsting som Reinfeldt sviker är förutsättningarna för valframgångar betydligt bättre. Då börjar jobbet nu - inte i en avlägsen framtid är vi internt känner oss "färdigpratade." En sån strategi kan bara leda ännu mer bakåt.
Läs också: Roger Jönsson, Henrik Alexandersson, Patrik Öhman, Kent Persson, Haningeposten, Röda Berget,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen, jobbävning,
