Man får väl ha överseende om de PR-konsulter som dömer ut partiernas satsningar på sociala medier gör det för att väcka tanken, "kanske behövs en konsult för satsningen...". En känsla jag får av mycket kring debatten om detta är teknikfokuset. Ingen skulle väl diskutera partiernas närvaror i tryckt och fysiskt läsbara alster? Om en stor del av Sverige flyttar in i cybervärlden så är det också en plats för partierna. Skam vore det annars.I DN-artikeln verkar det tyvärr som om experterna inte har koll på nyheter ens inom det egna området. Anders Mildner menar att partierna inte har fattat poängen och tar som exempel att mycket är envägskommunikation. Johan replikerar bra om detta i ett inlägg. En av poängerna med (S) nya webbplats handlar ju om det Mildner kritiserar: att få från nyhetsproducent till en självklar mötesplats som erbjuder både diskussioner på nätet - bloggar - och en direkt inbjudan till åtskilliga aktiviteter varje dag i hela Sverige.
Jag känner mig ganska ung. Ändå känns tiden inte alltför avlägsen då den självklara metoden för att "förmedla sitt budskap" var en högtalaranläggning på ett öde och inte sällan vindpinat torg. Onekligen känns det mossigt. Helt off från målgruppstänk. Totalt motsatsen till interaktivitet och dialog. Men tänker jag en gång till så vann faktiskt socialdemokratin val också då. Måhända har väljarkåren ändrat beteende, blivit rörligare och kräver mer. Jämförelsen med Obamakampanjen måste göras fullt ut: det är det politiska budskapet, framtidsberättelsen och kontrasten mot (i det fallet G.W Bush) motståndaren/alternativet som är det centrala.
Metoden ger kanske bättre eller sämre förutsättningar att nå ut till väljarna. Det parti som glömmer det i den ständiga kampen att vara i takt med ny teknik är dömt till undergång.
Kristian Krassman om detta här.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, sociala media, val 2010, bloggar, facebook, twitter,
