Ohyggligt allvarligt läge för (S)

Mitt i den värsta jobbkrisen på mannaminne visar opinionsmätningen från Demoskop att de styrande och regeringsansvariga moderaterna är Sveriges största parti. Trots de akuta hoten mot välfärdens kärna - skolan, vården, omsorgen om barn och gamla - och regeringens ovilja att göra något åt det, så har regeringsalliansen passerat de rödgröna. Trots den vansinnigt orättvisa föredelningspolitik som regering bedriver får man ökat stöd från väljarna, när man verkligen förtjänar det motsatta. Visst kan man känna förtröstan av det halva alliansen åker ur riksdagen.I hela landet är S nu enligt mätningen knappt över 30% och har tappat nästan 9 %. Moderaterna är nu Sveriges största parti och ökar från 26,5 procent i mars till 35,5. Väljarna uppger till 47% att de har stort eller mycket stort förtroende för regeringen, vilket betyder att förtroendet för regeringen är det högsta sedan valet 2006. I Expressen analyserar Anders Lindholm från Demoskop läget:

När dessutom förtroendet för S-ledaren viker uppfattas Socialdemokraterna inte som den lösning människor kan luta sig mot

Visst är det som partiet företrädare säger: debatten om bonusar, LO, Wanja påverkar. När arbetarrörelsens företrädare ens snuddar vid det som för borgerligheten är självklart blir slagen och straffet så mycket hårdare, från både medlemmar och media. Man förväntar sig annat, en annan moral, av arbetarrörelsens företrädare hur "skumma" borgarna än är. Jag är trots det övertygad om att det är annat som avgör mer. Trovärdigheten i att regera, den ekonomiska basen för regerandet, agerandet i kristider och de konkreta sakfrågorna avgör mer. Trots allt har uppenbarligen regeringspartiernas strategi varit framgångsrikt. Till stor del beror nog det på att svenska medier har begravt alla ambitioner att granska makten när den innehas av borgerliga partier. Sen kan lågt förtroende för ledare, "fel" frågor som speglas i medier osv påverkar onekligen hur budskapet om de viktigaste frågorna tas emot. Det är där "skandalerna" har sin största negativa effekt.

Nyckelfrågan är nu: vad ska socialdemokratin göra åt läget, delvis tillsammans med de rödgröna vännerna i koalitionen? Och framför allt: Vilken är framtidsdrömmen som ska berättas i krisen? Vilka konkreta förslag finns för att klara jobben och välfärden? Oppositionsrollen ska tas på allvar. Borgarna ska få det skäll de förtjänar. Men basen i budskapet måste handla om de egna drömmarna om Sverige. Helt klart är att det INTE räcker med partisekreterarens maning till fotfolket:

Det är en tydlig signal till alla Socialdemokrater att kavla upp ärmarna. Det här kommer bli ett jämnt val

Jaja, helt rätt om jämnheten. Och beträffande "uppkavlandet", så måste en partisekreterare säga så. Och självklart är det avgörande. Men det krävs mer. Det går inte att sätta sig ner på baken och förvänta att dörrknackare löser svårigheter som bara kan hanteras av ledarskapet. Den stora risken med den mörka opinionsbilden är att partiet tappar alla de som ska tala för partiet i vardagen. Ska socialdemokratiska valarbetare vilja och våga ta det respektfulla samtalen med väljarna så måste man kunna känna trygghet i det egna budskapet. Det borde finnas ett mastodont självförtroende hos socialdemokratin: Väljarna tycker faktiskt som vi i de absolut viktigaste frågorna. Regeringen för en politik som går stick i stäv med detta. Den berättelsen om Sverige som måste vara grunden för varje partiarbetares samtal är det partiledningens uppgift att mejsla ut, kommunicera och sprida vidare. Underlaget i form av svar inom rådslaget med tiotusentals engagerade partimedlemmar och andra är viktigt.

Visst påverkas bilden av partiet av de mer mörka som borgerlig press alltid försökt sätta. Läs Ulf Nilsson i Expressen, som kör det urgamla tricket att döma ut sittande partiledare och jämföra med tidigare. Så har borgerligheten försökt köra negative campaigning sen politikens barndom. Men det får inte vara en anledning till halt för den annars effektiva folkrörelsen. Tvärt om!

Samma dag som den mörka opinionsmätningen presenteras kan vi läsa att kulturpolitiken nu ska sättas högt på dagordningen som valfråga. Om det med "valfråga" menas att den är viktig för partiet: ja. Om det med "valfråga" menas att medierna kommer att lyfta den: jag betvivlar. Om det med "valfråga" menas att det är något som avgör vilket partis valsedel som väljaren stoppar i kuvertet bakom valbåset och som debatten därför borde föras om: Glöm det!

Läs mer i DN, SvD, Ekot,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Moderaterna, Centerpartiet, Opinionen, Demoskop, val 2010, Socialdemokraterna, Allians för Sverige, Alliansen, mona sahlin, fredrik reinfeldt,