"(S)luta deppa - börja jobba"

Har varit ute på Huddingedagarna och kampanjat för S och Åsa Westlund. (På bilden: jag själv med Ann-Marie H, oppositionsråd i Huddinge och Carina Moberg, riksdagsledamot från Huddinge) Känns det hopplöst? Känns det som jag saknar svar på huddingebornas frågor? Känns det som det suger i det svenska folket efter mer högerpolitik? Känns det som det är läge för socialdemokratin att låsa in sig ett halvår för att likt Fredrik Reinfeldts moderater slänga politik och värderingar på soptippen och komma ut igen våren 2010 med en radda valslogans? Svaret är nej.

I den upplevda opinionskrisens spår tar debatten fart om partiets förnyelsebehov. Jag har stor respekt för det och delar den synen om behovet. Som Åsa Westlund skriver:

Förnyelsen av partiet måste gå vidare, både vad gäller politik, organisation och metoder. Vi kan inte gå till val på samma politik som väljarna tackade nej till 2006

Vad gäller förnyelse av organisationen har jag skrivit mycket tidigare. Tyvärr kan jag bli något deppig över segheten i förändringstakten. Mer om det vid annat tillfälle. Förnyelsen av politiken är nu lika viktig: Som Åsa skriver så kan inte den politik som fick stryk 2006 ge valseger 2010. Men nyckelfrågan är väl vilken del och åt vilket håll politiken var fel. För mig handlar det mycket om finslipningar och uppdateringar som måste göras hela tiden. Som en självklar del av ett modernt partis arbetssätt och samklang med tiden. Att göra en Reinfeldt med hela det politisk programmet kommer inte att lyckas och är inte heller önskvärt! Det är den färdriktningen som har ett nästan totalt stöd hos svensk folket.

Fokus måste nu vändas: från inåt till utåt. Från en eftersläntrande valanalys till ett budskap inför 2010. Socialdemokraterna har en lång historia i att partikongressen året före ett val är något av startpunkt. Där formas politiken som ska "föras ut".

Det håller inte! Ska svenska folket få en bild av socialdemokratin som politiskt alternativ måste jobbet börja nu. Basen är en ganska brett förankrad S-politik som till och med moderaterna nu har kopierat. Låt för allt i världen originalet vara starkare än kopian!
Förändring och förnyelse ska ligga i politikens vardag och i dialogen med väljarna. Inte som resultat av PR-konsulters tips som inte alltför sällan ges med drömmar om att få välbetalda uppdrag för dem man oroat. Om behovet att förnya arbetet med politiken kommenterar Katrine Kielos för övrigt alldeles strålande på Aftonbladets ledarsida.

Newsmill har ett antal debattinlägg på temat "Mona Sahlins kris". Statsvetaren Ulf Bjereld ger hopp till S kampanjarbetare. "Sluta deppa - börja jobba" är hans råd till S. Han ger samtidigt en del tankeväckande kommentarer:

Socialdemokraternas rådslagsarbete och de nybildade rödgröna arbetsgrupperna innebär en risk att väljarna får vänta ännu längre på oppositionens alternativ inför valet 2010. Socialdemokraternas nedgång i opinionen är därför inte särskilt svår att förklara.

Ibland får jag intryck att självplågeriet har lätt att stiga i rörelsen. Samtidigt finns det de som lever på att vara kritiska. Göran Greider skriver på Newmill:

Det kom inga linjetal från Mona Sahlin, och än mindre från en Östros eller en Eneroth. Det kom dagspolitiskt gnäll mot regeringen. När den yttre sanningen mötte den inre fick partiet slutligen syn på sig självt och det obehagliga är ju att det faktiskt inte fanns så mycket att se

Anders Ehnmark avslutar sin Newsmillartikel med dessa ord:

Kritiken mot Mona är bara dum, tycker jag, men samtidigt finns det en fråga som vi borde ta itu med, oenighetens kärnfråga, nämligen vad vi idag kan mena med en fri stat och ett socialdemokratiskt samhälle.

Det Greider skriver har en poäng i kritiken mot "gnället" på regeringen. Visst: socialdemokratin har en uppgift och till och med skyldighet att kritisera regeringen. Det är en del av jobbet som opposition. Det är (inom vissa gränser) en demokratiskt krav att man också redovisar sin syn på alternativet. Men ska gnället vara berättigat måste det bygga på att man själv har ett alternativ. Det har socialdemokratin! Men det har definitivt inte nått in i stugorna.

Grunden tror jag Anders Ehnmark pekar på: Vad drömmer sossar om för samhälle? Vilka är stegen dit? Hur ska hindren klaras av? Hur tar vi oss dit? Vi kanske vet svaret. Det är inte helt fel om det också når väljarnas sinnen.

Newsmill
- Göran Greider, Anders Ehnmark,
- Intressanta blogginlägg från Solidariskt Sverige, Robert Noord,

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, förnyelse, mona sahlin, val 2010