I dag varnar Lärarförbundets Eva-Lis Sirén för stora konsekvenser av regeringens besked om statsbidragen till kommunerna. Det riktigt allvarliga är förstås att eleverna i svenska skolor får en sämre undervisning när lärarna sägs upp. Större klasser och mindre stöd till eleverna blir ett resultat av att regeringen bara skjuter till en del av de resurser som behövs. Men det har självklart betydelse också för jobben och för enskilda. Jobbkrisen slår på allvar mot välfärden med både ökade kostnader för arbetslösheten och sämre förutsättningar för många ungas framtid som följd.
Samtidigt som välfärdskrisen tornar upp sig kommer allt fler rapporter om jobbkrisen: konkurserna är i mars -09 hela 85 % fler än föregående år. Man räknar med att 2009 blir det mörkaste året på 2000-talet när det gäller företag som inte klarar överlevnad. Jobbkrisen slår nu också mot bemanningsföretagen som halverat sin verksamhet under det senaste året. Ytterligare en krissignal i dagens DN, papperstidningen, som visar på fortsatt nedgång i byggandet. Nyligen rapporterade NCC om en minskad orderingång med 39 %.
Jobbkrisens kostnader börjar nu synas på allvar. En undersökning gjord av TV4 visar på ökade kostnader för socialbidrag. Bland Stockholms unga har arbetslösheten stigit med 47 % det senaste året. Hos dem blir jobbkrisen extra hård. I deras fall finns oftast ingen annan väg en socialkontoret när arbetslösheten slår till.
En moderatstyrd regering som försökt ge sken av att vara "jobbregering" sitter fullständigt orörlig när jobbkrisen växer. Visst finns det delar i krisen som är mycket svåra för ett land att påverka när den internationella konjunkturen dalar. Men något borde man väl kunna kräva av en regering som faktiskt fått sin mandat på fler jobb och färre arbetslösa?? Byggandet av hyresrätter har exempelvis rasat därför att regeringen av ideologiska skäl har skrotat investeringsstöden. Och allvarligast: Regeringen har valt sänkta skatter före välfärdssatsningar, ett val som direkt får effekter på välfärd och jobb i välfärdssektorn.
Man ska inte bara klaga. Som opposition måste man bidra med sina förslag till en annan politik än den man kritiserar. Förslagen finns och är lagda i riksdag och runt om i landets kommuner. En hel del av jobbävningsinläggen hos bloggare berättar om S-förslag mot jobbkrisen. Det borde hos ansvarig regering kännas viktigt att samla Sverige kring en långsiktig och gemensam insats mot krisen, för fler jobb, för minskat - inte ökad utanförskap och för att se till att kvaliteten i skola, vård och omsorg kan behållas och förbättras. Jag ska erkänna att jag har små förhoppningar att det kommer att förverkligas.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobben, jobbävning, välfärd, kommuner, SKL, arbetslöshet, AMS, socialdemokraterna, regeringen, alliansen, skolan, byggandet, bostäder