tisdag 14 april 2009

"Det är nästan synd om alliansen"

Tidningen Expressen tycker (nästan) synd om socialdemokraterna. Ledarredaktionen verkar oroad över opinionsutvecklingen och analyserar läget i en diskussion på redaktionen. En första tanke som slår mig är att den krisstämpel som sätts på socialdemokratin inte har uns av koppling till den partivardag jag möter. Trots att sjunkande opinionssiffror kanske tynger sinnet på många så är det ändå fart på valplaneringen och på de politiska diskussionerna. Många medlemmar vill ut och prata med väljare inför det kommande EU-valet. Samtidigt tar vi redan nu sikte på valet i september nästa år.

Expressen är oroliga för att det så kallade förnyelsearbetet har kommit av sig. Som nästan alltid saknas helt och hållet något om vad detta förnyande skulle vara? Visst. S fick sparken av väljarna 2006. Därför har partiet jobbat igenom politiken i rådslag med väldigt många deltagare. Nej, det handlar inte om att som moderaterna kasta hela sin politiska ryggsäck i papperskorgen och "anpassa politiken till opinionen". Men ett parti som förlorar i val måste rannsaka sig själva. Om den omprövningen varit tillräcklig får svenska folket döma i september nästa år.

Jag är, precis som Expressen, orolig för det vakum som EU-ordförandeskapet kan innebära. Den perioden på ett halvår kan bli en socialdemokratisk Abborrbacke och den som sprungit lidingöloppet vet vad jag menar. Efter 2,5 mils hård löpning kommer denna backe som synes leda rakt upp i himlen. När man väl är uppe återstår en halvmils löpning. Om borgarna hinner före över krönet och sen kan skörda frukter av en daglig positiv rapportering om hur Sverige leder EU så har man ett rejält psykologiskt försprång inför valen 2010.

Expressen sätter fingret på en punkt är också borgerliga strateger ska vara uppmärksamma:
Men om oppositionen kan driva linjen att "Nej, nu börjar de göra en hemgjord kris här", och det verkligen börjar märkas i folks vardag, då tror jag att det kan börja rasa snabbt för regeringen
Det kanske inte är riktigt konkret för de flesta ännu. Men den våg av varsel som sköljer över Sverige kommer att märkas i många svenska hem. Den jobbkris vi är inne i med massarbetslöshet bakom krönet får stora konsekvenser. När kommunernas inkomster minskar och kostnader för bidrag ökar så lår det också mot välfärden. Kanske får "det internationella kapitalet" ta folks ilska idag. Men det kommer en tid när man också vänder sig till sin egen regering och frågar sig varför denna inte gör mer. Det kanske till och med kommer en tid när man jämför vad denna regering lovade före valet. Då har Expressen anledning att åter träffas för diskussion där temat möjligen är "Det är nästan synd om alliansen".

SvD-ledaren kommenterar idag.
Eva-Lena, Nyhetstorken,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Ulf Gustavsson sa...

Din blogg är intressant ur en synpunkt. Man får en inblick hur en som är född in i Sossekratin och uppväxt i SSU tänker och resonerar. Man får en smak av hur det är att leva i den andefattiga miljön som bara äkta sossar lever i. Man kan kalla det en sekt eller ett maffiasällskap. Det låga taket och den personliga förminskningen finns där. Bara gruppens eller partiets vilja gäller och det är alltid någon annans fel. Några egna brister och fel finns inte. Tänk om ni en gång kunde vädra ut Bommersvik och tänka en fri tanke någon gång. Du säger att du inte möter något agg mot sossarna när du är ute, kan det bero på att du endast möter likasinnade?

Morfar Lasse sa...

Ulf G,

det var en fantastisk bild du ger det socialdmokratiska partiet.
Min fråga blir direkt, "hur ser din bild ut av övriga partier?"Själv är jag gammal ljudteknier, som verkat på både "torgmöten och enskilda träffar" med samtliga riksdagspartier. Min uppfattnig liknar din, när det gäller alla sju. Det roligaste minnena kommer dock från "borgligheten", där samtliga aktörerna "pratar skit" om varandra. De mista "skitpratana" finner du hos sossarna, eftersom de oftaft är upptagna avden intern debatten.
Det tuffast toppstyrda finner du till höger, där sällan annat än partistyrets motionssvar accepteras. Sedan kan du vandra mot vänstern, för att finna de mest demokratiska årsmötena. Miljöpariet har jag bara mött ett fåtal gånger, men en öppnare intern debatt får du leta efter.

Peter Andersson sa...

Ulf: först: Bommersvik är (tyvärr) sedan många år.."utvädrat" på det sätt du avser. Nu för tiden är partiets andel av beläggningen endast en bråkdel när anläggningen (som jag fortfarande ser som "hemma" är inriktat på konferenser i stort.

Jodå. Jag träffar andra, utanför partiet. Ganska ofta.

Dina märkliga epitet om torftighet och andefattighet, sekt osv får stå för dig. Tror personligen inte att ett parti som präglas av det skulle klara att inneha regeringsmakten ( i den demokrati där folk röstar i hemliga val)så länge utan att det finns nån form av förankring också i samhället.

Morfar L: instämmer, kort och gott.