Det är lätt att snabbt bläddra vidare av ren instinkt: man vet på förhand att syftet knappas är gott. Men Peter Wolodarskis "Signerat" i dagens DN träffar något som stämmer överens med mina tankar denna morgon, redan innan jag såg artikeln. Tesen som Peter lägger fram kräver kanske inga större analyser: opinionsfallet för (s) började före AMF-pensionsskandalen. Det handlar i stället om effekter av ett koalitionsbyggande på "vänstersidan" som inrymmer ett antal svårigheter. Även om jag själv har en grundmurad tro på detta samarbete, byggd främst på kommunal erfarenhet än rikspolitisk, så krävs alltid att man prövar och omprövar, analyserar och drar nya slutsatser.
Inom borgerligheten har alltid drömmen om makt hägrat men alltför sällan har man lyckats nå den. Därför var ett mer enhetligt samarbete nödvändigt. Men väljarna har alltid strömmat fritt mellan de borgerliga partierna. Ingen större skillnad i politiken. Lite mer bistånd där, lite mer bondestöd här, lite mindre skatter där och lite mer skolprat här. Historien spelar också roll. Annars "shit the same". De dominerande moderaterna som bildades som valapparat för redan invalda parlamentariker. Till skillnad från socialdemokratin som bildades utestängd från riksdagen med målet om demokrati och rösträtt.
Inom den röd-gröna "framtidsalliansen" är det mer komplicerat. Där finns förvisso en gemensam grundsyn på många samhällsområden. Utan tvekan en potential att bilda en trovärdig koalition på en bas där rättvisa, det gröna folkhemmet och tron på allas lika värde avgör de konkreta förslagen. Men där finns också historiska konflikter mellan S och V. Många socialdemokrater har ägna livet till "kamp mot kommunismen", inte minst på arbetsplatserna. Där finns många väljare ur de viktiga grupper som S förlorade 2006 som antingen gillar Mp och har mindre sympati för V, eller omvänt. Där finns den "gamla hederliga socialdemokraten" med industriförankringen som sätter jobben med nödvändighet före miljöintressen och har svårt att se det gröna som något "nyttigt"." Där finns inte minst den sosse som tycker att partiet är tillräckligt stort av sig självt och definitivt inte behöver söka stöd av andra. "Efter valet kan vi prata om de sakerna".
Jag tror att redan partiledardebatten 2002 kan illustrera mycket av att samarbetet faktiskt har en framtid: i den kanske viktigaste händelsen före ett val uppträdde då Göran Persson- Gudrun Schyman och Peter Eriksson som ett samlat, röd-grönt alternativ. Det gick bra i det valet. Det går - trots historiska olikheter och bataljer - att förena "vänstepartierna" till något positivt och framtidsinriktat i väljarnas ögon.
På en avgörande punkt har dock verkligheten förändrats: Det alternativ som väljaren helst ska välja bort till förmån för det rödgröna. Då, 2002, en Lundgren-borgerlighet som skulle sänka skatter med 130 miljarder. Det skulle slå mot välfärden. Det röstades bort och valdes också retoriskt bort av den nyvalde moderatledaren något år senare. Retoriskt (inte i praktisk politik!) blir Reinfeldt "sosse" och föser sakta men säkert blockgränsen mot vänster och tränger ihop de tre partierna till vänster på en mindre yta. Medan som sagt regeringens politiska verkstad finns kvar någonstans där borta på den högra sidan.
Politik är val mellan alternativ. Man kan syna sakförslag och räkna budgetposter och granska citat och avslöja skandaler. Ytterst röstar väljaren för den färdriktning som blir tydlig i relation till de egna drömmarna och värderingarna. Peter Wolodarski har nog fel när han tror att bilder på miljöpartister och vänsterpartister på S hemsida är orsak till opinionsraset. Däremot pekar han på ett problem för en nybildad framtidsallians som de tre partierna har stor anledning att uppmärksamma. Inte minst för den som frågar sig "Hvad hvilja Socialdemokraterna?"
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, vänsterpartiet, miljöpartiet, regeringen, alliansen, fredrik reinfeldt, opinionen, val 2010, opinionsläget
4 kommentarer:
Du gör en intressant kommentar till frågan om samarbete. Vi möter i många sammanhang att man kritiserar samarbetet med V. Jag har lång erfarenhet av rödgrönt samarbete.Det har präglats av öppna pragmatiska diskussioner där vi sökt oss fram till gemensamma förslag. Har inte mött något inslag av den dogmatism som kunde prägla gammelkommunismer. Däremot möter vi nu i opposition i kommunen en hård ideologisk markering från höger när det gäller att utan någon kompromissvilja privatisera all kommunal verksamhet.
Vi har två sk allianser i den svenska valpolitiken där den rödgröna alliansen skulle vinna med omkring 4-5% mot det blåa blocket om det vore val idag(åtminstone en av KD och C åker ut!).
Men något som förvånar och upprör mig är att de borgerliga tidningarna hela tiden äger frågan om Monas och Wanjas personliga heder! Och att våra public-service-kanaler i Radio och TV så oförblommerat hakar på denna högerns mer eller mindre propaganda- och desinformationsdrive!
Ingenting om Fredriks, Anders och Tobias handel och vandel och avsaknad av skattemoral!
I press och TV, radio förekommer inga uttömmande analyser av vilka sociala konsekvenser den oansvariga låt-gå-istå- politik som högern för, får för de sjuka, arbetslösa, åldringar, barn m.fl utsatta och behövande grupper i samhället!
Nej, hela tiden av- och förleder de borgerliga spindoktorerna dessa frågor och gör dem till sedelpressfrågor för sossarna istället! Och som Radio och TV sedan som vanligt nappar på och i sin tur gör till sina egna sosseproblem-frågor?!
Som idag där panelen i Godmorgon Världen endast hade frågor om Mona Och Wanja och däre deras antagonist Lotta Gröning skulle företräda vänstersidan!
Det är som att sätta bocken till trädgårdsmästare.
Nej nu får vi försöka äga våra egna frågor i media istället!
Jag fick vatten på min kvarn direkt idag i radion.....
"Bilden av Mona Sahlin i medierna är betydligt mörkare än den var för Moderaterna, när de var i opposition. 27 procent av artiklarna var negativa. Det visar Ekots genomgång."
Det är helt enkelt så att inte särskilt många vill se Mona som partiledare. Har väldigt svårt att se hur S ska kunna vinna något val med Mona, oavsett allians och politik.
Det är nog dags att byta ut henne medan det fortfarande finns tid.
Skicka en kommentar