Kristdemokraterna är ett i väljarnas ögon ganska ointressant parti. Ja, i de senaste mätningarna samlar man inte ens tillräckligt antal väljare för att komma in i riksdagen. Lösningen verkar nu inte vara att se över den politik som får nobben av svenska folket. I stället ska det kristdemokratiska budskapet in i vardagsrummen genom TV-reklam. Bland schampoflaskor och hamburgare, bland smink och reklam för slipmaskiner kommer partiets kandidat till EU-parlamentet att dyka upp. Det avslöjar Kd-ledaren Göran Hägglund på DN-debatt. (Ekot)
Det kanske är en tillfällighet men att ett av de två minsta partierna enligt opinionen nu blir först att snuttifiera politiken. I sig handlar det inte om mediet i sig. Det som såg Barack Obamas 30 minuter långa reklam i valkampanjen inser att det inte är självklart att reklam saknar politiskt budskap. De flesta partier kör reklamfilmer via Youtube. Det är bara en hake: TV-reklam kostar väldigt mycket pengar. Därför har i princip samtliga partier varit emot eller tveksamma. Där har också funnits gemensamma ambitioner om att politik mer måste vara respektfulla samtal med väljarna snarare än att sänkas till en kosmetikanivå i Tv-reklam.
Jag ser att Kd har antagit några etiska riktlinjer. Det är väl bra. Men jag saknar en punkt: att kristdemokraterna klart och tydligt öppnar sin redovisning av vilka bidrag man tar emot inför valkampanjer. För om man i desperation över opionsläget väljer att föra in Sverige på Tv-reklamsbanan så borde också den som betalar kalaset få synas i sömmarna.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, tv-reklam, kristdemokraterna, eu-parlamentsvalet, valkampanjer,
