lördag 11 april 2009

Ett EU-val där jobbfrågan avgör?

Mitt under påskvilan läser jag DN:s artikel om en ny undersökning inför det ännu alltför glömda EU-parlamentsvalet den 7 juni. FSI som gjort mätningen gissar på ett valdeltagande på 39 %. Det är de EU-positiva som i högre grad röstar. Om detta finns väl inget annat att säga än att det för alla partier bara är att ge järnet för att prata EU-frågor och berätta om alternativen den 7 juni. Just den uppgiften missar DN och Henrik Brors när man spekulerar mer kring personrankning än sakfrågor och värderingar.

Att (S) i toppen har en tidigare partisekreterare ses som ett inslag i en kvarvarande ja/nej-debatt. I vilken mån det stämmer kan väl spekuleras i, om det är centralt. Jag tror att debatten om höger eller vänster, jobben, miljön och hur vi bygger ett solidariskt Europa är viktigast. Får valdebatten JA/NEj-inriktningen lär valdeltagandet verkligen bli katastrofalt.
DN pekar på att inrikesdebatten som avgör valutgången. Där delar jag analysen.

Vi vet att moderaterna kommer att ha ett nationalistiskt budskap, att man avstår från att prata jobb och arbetslöshet, att man gör allt för att använda det kommande ordförandeskapet som plattform och att det i stället för politik kommer att handla om kritik mot person. Om vi får en debatt om hur den svenska regeringen misslyckats med jobben ska inte jag beklaga. Samtidigt kommer exempelvis finansministern att kunna "glänsa" i EU-världen tack vare goda förutsättningar för svensk ekonomi som lagts av tidigare regering.

Mer relevant i kommande artiklar inför EU-valet vore att i stället för ja/nej-perspektivet ställa Marita Ulvskog mot Gunnar Hökmark (m). Vilka alternativ för EU-politiken har man? För hela EU och naturligtvis för Sverige är jobbpolitiken central. Jag läste om den hos Åsa Westlund här, men saknade den totalt hos Hökmark (m) här. Möjligen är det jobbfrågan som också ger Åsa en tydlig ledning i den bloggdebatt som pågår här.

EU-samarbetet spelar roll. Idag rapporteras att godistillverkarna backar (läs AB och DN , Ekot) om användningen av farliga färgämnen i godis. En fråga som är en framgång för Socialdemokraternas tredjenamn på valsedeln, Åsa Westlund som har drivit frågan denna mandatperiod i parlamentet. Läs hennes eget inlägg i frågan här. Jag hoppas på en verkligt saklig debatt om politiken i EU, inte om en kvarvarande ja/nej till medlemskap. Inte heller en debatt om EU:s uppbyggnad, beslutshierarkier och annat. Visst kan det vara viktigt ibland. Men inför ett val vore det som att vi i lokalpolitiken debatterar kommunfullmäktiges arbetsordning i stället för skolpolitik, förskola eller äldreomsorg inför ett val. Skulle någon förvånas om folk avstod att delta i ett sådant val?

Fler bloggar om färgämnen på Knuff.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


2 kommentarer:

Kraxpelax sa...

Insättning i sammanhan. Medan de rika skamlöst berikar sig i vårt land, vilket vi nu dagligen ser de mest förfärande exmpel på, gäller följande.

I nuläget har vi en katastrofalt tillspetsad motsaägelse mellan det allm änna ekonomiska intresset och det enskilda av det slag som kallas "fångens dilemma". Hushållens pessimism djupnar på goda grunder och medför ett snabbt fall i konsumtionen, vilket drappar företagen med nedläggelser och än säömre utsikter som följd osv i en ond cirkel. Samtidigt går det upp för allt fler att den ingrodda föreställningen att vi lever i ett välfärdssamhälle med rejäla trygghetsnät helt enkelt är falsk. Den arbetslöse och den sjukskrivne finner att han får sin ersättning indragen vid minsta förevändning och därmed blir blåst på de pengar han inbetalat till försäkringssystemen, och spocialbidrag uteblir om man har så mycket som en påse havregryn hemma. Det finns alltså numer ingenting som stoppar fallet, om man råkar illa ut. Ungefär vilken helt normalt svensk kan i dagens läge snabbt störta ner från en normal och betryggande ekopnomi till ren fattigdomsmisär av det slag vi förknippar med tredje världen. Efterhand som detta går upp för allmänheten, reagerar denna rationellt med ett alltmer extremt sparande, vilket förstärker den onda cirkel jag talat om. Det är en katastrofsituation för svensk ekonomi. Jag förutsäger en brant kris för detaljhandeln.

I rådande läge är skattesänkningar rena giftet för ekonomin. De ger ingen stimulans, eftersom pengarna således går raka vägen till privat sparande, medan däremot de offentliga finanserna ytterligare försvagas med ytterligare nedskärningar och ytterligare fördjupad kris som följd. Anders Borg har rätt i att statens finanser bör vara i ordning, men då skall han dra konsekvenserna därav och mots'ätta sig skattesänkningar. Det gör han emellertid inte, varför? Därför att han är POLITIKER och således intellektuellt korrumperad; honom kan man inte lita på.

På det politiska planet står vi inför ett jordskred. Oppositionen är grundligt diskrediterad och demoraliserad genom AMF-affären, vilket smittar över på alliansen. Det enkelt tänkande folket kommer i stigande desperation söka klara och tydliga patentlösningar, och härvidlag spelar den fullsständigt klara och korrekta föreställningen att invandringen i rådande läge drar en samhällsekonomiskt oacceptabel kostnad och alltså måste skäras ner maximalt. På den grunden förutsäger jag ett slutgiltigt genombrott för missnöjespartiet Sverigedemokraterna inom det kommande kvartalet. Hos ungdomen kommer att ske ett radikalt uppsving för nationalsocialistiskia rörelser.

Anonym sa...

(S) och (M) röstar ju lika i nio fall av tio i Bryssel (DN debatt). skillnaden är minimal mellan partierna... Junilistan är det EU-kritiska alternativet. Ja till samarbete när det gäller gränsöverskridande miljöproblem och ja till att göra det enkelt att resan, handla och studera i Europa. Men nej till budgethöjningar, euron, Lissabonfördraget (som ger EU mer makt) och EU:s slösaktiga jordbrukspolitik.