Att ett val ska hållas till en viktig församling nästan är okänt hos en stor del av väljarkåren borde vara en demokratiskt läxa för alla. Synovate har för Fokus räkning försökt ta reda på kunskaperna. Endast en tredjedel vet att det är val till Europaparlamentet den 7 juni. De äldre vet mer än de yngre. Borgare är mer insatta en vänsterblockets väljare. Som ofta en klassdimension i samhällsengagemanget.Hur kan det vara så här? EU spelar ju en allt större roll för samhällsutvecklingen också i Sverige?
Jag tror på två huvudförklaringar: 1) Frågan om man är för eller emot ett medlemskap i sig är så rotad att det fortfarande påverkar engagemanget. 2) Bilden av EU-politiken som den förmedlas av medierna och även av partierna: Fördrag och direktiv, domstolsbeslut och ibland sjuka att försöka detaljstyra är den bild man lätt får. De stora linjerna och viktiga sakfrågorna kommer oftast i skymundan.
Otydligheterna utnyttjas av bl.a. Junilistan som på DN debatt visar en sammanställning av hur partierna har röstat. Jag kan EU:s inre arbete alltför lite för att kunna bedöma om det är rimligt. Andreas Sjölander ger en bättre analys här. Men det räcker att gå till en svensk fullmäktigeförsamling för att se att i antal beslut med enighet ser det ungefär ut som i EU-parlamentet. De flesta beslut klubbas utan debatt därför att de inte inrymmer något ideologskt sprängstoff. Men lika korkat som det är att utifrån det säga att partierna tycker samma sak och att val inte spelar någon roll är bara okunnigt. Att visa vägvalet, alternativen och att det spelar roll hur man röstar ska bland annat lyftas fram i debatter. En första stor sådan har redan genomförts. Och på Europabloggen har Åsa Westlund (s) haft bloggduell mot Gunnar Hökmark (m). 56 % leder Åsa med mot Hökmarks 44 %. ÅW:s startinlägg Ett annat Europa är möjligt, tar upp EU:s viktiga uppdrag utifrån den jobbkris vi nu tvingas leva med. Sen utvecklas det politiska alternativet:
Dessa fem områden; jobben, klimatet, ordning och reda på marknaden, jämställdheten och EU:s roll i världen är de områden jag tycker är viktigast inför EuropavaletNär Hökmark gör samma startinlägg är taktiken slående. Hökmark undviker, precis som Reinfeldt, att prata jobbkrisen och arbetslösheten. Däremot vet han att sjukvården är den kanske andra viktigaste frågan för väljarna. Det är hans tema i ett inlägg som verkar rubricerat med den gamle MUF-ryggraden.
Partierna är i startgroparna. Inte minst handlar det om att synas på nya medier, med nya metoder för att samtala och övertyga. Åsa Westlunds blogginlägg bör läsas. Det spelar roll vem som vinner valet den 7 juni. Och för väldigt många EU-medborgare är det jobben som är viktigast, precis som den nuvarande svenska regeringen tyckte ända fram till valsegern 2006. Och precis som Reinfeldt då spådde blir nyckelfrågan om de borgare som styr i EU-parlamentet har klarat jobben eller om en socialdemokratisk majoritet fixar det bättre. Det tror jag.
Läs mer: Knuff med fler blogginlägg. Alexandras inlägg här.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu-parlamentsval, åsa westlund, socialdemokraterna, moderaterna, junilistan, jobbävning, arbetslöshet
4 kommentarer:
(S) och (M) har tillsammans sagt ja till alla EU-fördrag och därmed försatt Sverige i en situation där vi inte styr över vår egen arbetsrätt. Senast sa bägge partierna ja till Lissabonfördraget, trots att det inte skyddar arbetsrätten. Både (S) och (M) hyllar euron och de vill ha utrikes- och säkerhetspolitik på EU-nivå. EU ska till och med peta i rena detaljer enligt båda partierna, bland annat införa en EU-regler som styr professionell fotboll.
Märkligt att (S) försvarar att man röstar lika som (M). Skulle detta vara OK opå nationell nivå?
Visst spelar valet den 7:e juni roll. Varför frågar du inte vilket ansvar Public Service har? M skickar människor till EU-parlamentet som är så excentiska att de inte platsar i Sverige. Vi skickar människor som företräder vår ideologi. Det är den stora skillnaden och det är ett hygieniskt krav att avslöja hur M och t.ex. Junilistan röstat hittills i EU-parlamentet.
Jag tror på en annan förklaring: parlamentet är nästintill meningslöst eftersom ledamöter inte själva kan lägga förslag.
Därför har varken media eller medborgare någon större anledning att bry sig om vad som pågår där.
Därför kan inte blivande parlamentariker ärligen kandidera för att åstadkomma någonting - det bästa de kan göra är ju att modifiera eller rösta emot förslag som kommer utifrån.
Att parlamentet därtill har för vana att kompromissa om det mesta minskar ytterligare betydelsen av hur man röstar (och därmed även av om man röstar överhuvudtaget).
Så länge riksdagsvalet spelar större roll för EU:s politik än EU-parlamentsvalet så kommer det sistnämnda också att få dras med rejält lågt valdeltagande...
Förklaringen kan också vara så enkel att folk i gemen har avslöjat EU-parlamentet som den maktlösa institution det faktiskt är. Så länge EU är en mellanstatlig organisation så kan EU-parlamentet besluta vad de vill, makten att implementera besluten, eller inte implementera besluten, ligger helt och hållet hos de nationella parlamenten.
Skicka en kommentar