Kris vänds till straffspark för S när politikens vägval blir tydligt

Uppvaknandet denna varma vårsöndag blir till dubbla krisrepotage om socialdemokraterna och Mona Sahlin. Jag tänker på Karins blogginlägg för några dagar sen. Vore det val idag skulle Mona Sahlin ha god möjligheter att bli statsminister. Ändå är krisbilden fullständigt mastodont i medierna. Inte konstigt att partiets väljare lägger sig på soffan och partiaktiva har svårt med geisten. DN:s "Fokus" (ej på nätet) upprepar med rubriken "Därför flyr väljarna S". SvD beskriver "Panik i partiet".

Tråkigt. Sorgligt. Vemodigt. Kanske ännu mer om man känner att den positivare bild som Ewa Jansson beskriver faktiskt är mer sann. Att det är så bekräftar också den intervjurunda som DN har gjort med alla partidistriktens ordföranden: Jag noterar särskilt två meningar:

Ingen distriktsordförande kritiserar samarbetet (s.v.mp)

Alla distriktsordförande säger att Mona Sahlin skött sig bra som partiledare.

Man kan tycka vad man vill om detta. Men det är tack och lov vare sig SvD eller DN som väljer socialdemokratiska företrädare. Om partiet runt om i landet står för detta så kan borgerlig press köra hur mycket krisrapporter som helst. Förtroendet är en direkt sak mellan S och väljarna. Det saknar grund hos de i partiet som väljer partiordförande och som hanterar exempelvis samarbettfrågorna med andra partier.

På ett sätt har (s) drabbats av ett stort nederlag. Under alla år har politiken bedömts utifrån socialdemokraterna, ett nav som svensk inrikespolitik har cirklat runt. Visst har borgare klagat på det och ibland glömt att förklaringen faktiskt har varit att svenska väljare i val efter val har gett stöd till S. I Aftonbladet får Mona Sahlin råd av några tunga socialdemokrater. Damma av ideologin och ta ett steg till vänster. Förnya staben. Lägg in mer utrikespolitik. Bli inte en kopia av alliansen. Det är två råd utöver dessa som jag tror är viktigast: Det första är "Visa självförtroende", ett råd jag själv bloggade om för ett par dagar sen.

Det andra kanske viktigast tillsammans med att foga in en tydligare ideologi i en framtidsberättelse för Sverige: "Fila på utspelen":

 Rådslagen och samarbetet med V/MP har skapat ett politiskt tomrum. Väljarna vet inte vad Socialdemokraterna egentligen vill. Nu är det dags att sätta ner foten och komma med konkreta förslag som tilltalar väljarna

Det är också något som Sörmlands ordförande Hans Ekström upprepar i DN, något som stämmer överens med mitt eget blogginlägg i går:

" Vi kan inte titta varandra i naveln hur länge som helst. Väljarna har uppfattat att det inte funnits ett politiskt budskap...

Samtidigt ser SvD PJ Anders Linder en förändring av Sverige till ett "borgerligt samhälle". Om S marginaliseras så tillvida att det framöver kommer att vara Reinfeldt som styr hela den politiska debatten (främst i kraft av regeringsinnehavet) ligger här de största riskerna för S.
Hos moderaterna samlade till konferens i Örebro är stämningen på topp. Strategin som stakats ut att låta statsmannabilden sättas gratis av medierna före och under ordförandeskapet verkar tillämpas med kraft. Det gör att partiet moderaterna kan rikta 100 procent av udden mot socialdemokraterna. Inte mot politiken utan mot Mona Sahlin som person. Och Mona drabbas av det som alla tidigare partiledare har drabbats av: motståndaren som hyllar företrädaren inom S som ett sätt att förminska betydelsen av den sittande partiordföranden. Hedervärt att Dick Erixon antyder kritik mot detta.
Det är självklart att Moderaterna prövar kortet om "borgfred" under ordförandeskapet. Kan man förmå oppositionen att ligga lågt med opponerandet så ger det en chans att befästa bilden så pass stark på hemmaplan att den i praktiken är omöjlig att försvaga fram till valdagen 2010. Så tänker man nog. Det är bra att oppositionspartierna inte går i fällan.

Trots dagens krisartiklar är det jämt i politikens Sverige. Och oavsett hur mycket man än gastar i feta rubriker så kommer den politiska dagordningen och opinionen att svänga framöver. Om "spelfrågor" får dominera kan det bli svårt. Det stora hotet är massarbetslösheten och dess oundvikliga slag mot välfärden, när intäkterna faller i kommuner och landsting. Om detta har moderater eller regering inte ett ord att säga! När det berättas för "folket" är det upplagt för socialdemokratisk straffspark. Eller?

Läs också: Fritt ur hjärtat, Robert Noord, Jonas Morian, Jonas Morian om krisartiklarna,
Ekot drar åter upp krissiffror.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, val 2010, opinionen