Hur mycket socialdemokrat är Anders Borg? Hur socialdemokratisk är Borgs och Reinfeldts budget? SvD skriver ledare om det i dag. Analysen görs förstås med anledning av Stefan Fölsters uttalanden när budgeten presenterades. I sak är mycket redan sagt om denna "krisbudget". Och att beteckna dokumentet som "sossigt" håller inte: för lite aktiva insatser, bara bidrag och automatiska kostnadsökningar, allt för lite till välfärden. När nu de enskilda punkterna är genompratade kanske det finns tid att fundera över de mer ideologiska grunderna för politiken. Det är en debatt som jag gärna ser pågå ända fram till valdagen i september nästa år.Färdriktningen skiljer mellan rött och blått, tack och lov. Även om alliansregeringen gör allt för att hålla sig till framgångsreceptet att vara just "sossig" så skiljer sig samhällssynen. Och i mångt och mycket är det retorik, mer än praktisk politik. Fördelningspolitik, ett ord som skys som pesten i borgerliga kretsar är de punkter där det är en avgrund mellan rött och blått. Och trots allt tal om "nya moderater" kvarstår de gamla i praktiken. Anders Borg har snart sänkt skatten lika mycket som de tal som ledde fram till moderat valhaveri 2002 och partiledarbyte. Just där sker en mycket stor förändring av Sverige just nu.
Vi har inte riksdag och fullmäktigeförsamlingar därför att det är allmänt trevligt. Vi har det därför att ett samhälle ska styras och lagar stiftas. Samtidigt har vi gemensamt sagt att vissa värden ska påverka utformningen av samhället, som frihet, jämlikhet och solidaritet. För att nå dit har vissa uppgifter hamnat på det gemensamma. Skolan, vården, omsorgen, investeringar i infrastruktur osv är viktigt för hela samhället. Därför har Sverige som de flesta välfärdssamhällen valt att betala saker gemensamt över skatter. Ska alla, inte bara några, få ökad frihet så krävs jämlikhet. Inte likhet, men lika förutsättningar, att behov styr resurser. Det krävs solidaritet dvs att den som har mer betalar lite mer och omvänt.
Ibland områden som ger heta politiska och ideologiska diskussioner och har så varit under lång tid. Möjligtvis en fråga som trots allt sker på någon form av marginal, eftersom inget riksdagsparti kräver avskaffade skatter.
Dock: om vi nu har valt dessa värden som grund för samhället, borde inte mer diskussioner föras om hur samhället förändras om principerna rycks undan? Egentligen tillbaks till en mycket gammal fråga: frihet för vem och till vad? Om friheten ökar för den ena gruppen, vad sker med de andras frihet? Om vi byggt saker tillsammans som förutsätter "av var och en efter förmåga - till var och en efter behov": Vad sker om de Reinfeldtska förslagen rycker bort stora belopp från det gemensamma till det privata?
Politiken tar (ska ta) ansvar för att pengarna används klokt och till rätt saker. Skatternas nivå är (ska vara) intimt kopplat till ambitionerna för välfärden. Nästan alltid när en ny reform föreslås kommer också en diskussion om hur man ska betala den. I alla fall bör så vara. Varje krona i höjd skatt måste kunna motiveras inför väljarna som till sist alltid dömer. Om detta debatteras mycket.
Det omvända verkar vara ett icke existerande problem i borgerliga kretsar. Det vill säga den dag man väljer att föreslå mindre intäkter till det gemensamma, det vi kallar skattesänkningar. Debatt borde ju föras om vad som ska tas bort, vad som i stället för att betalas gemensamt ska betalas direkt av medborgarna osv. Den budget som lades i onsdags bygger på att 85 miljarder av de gemensamma intäkterna har skurits bort, från den gemensamma kassan till vissa grupper av skattebetalare. Diskussionen om hur det valet har gjorts, vad som ska väljas bort av välfärd och vilka effekter det får utifrån mål om allas frihet, om jämlikhet och om hur solidariteten påverkas i samhället saknas tyvärr i regeringens budget.
Nej, Stefan Fölster och Svd. Anders Borg är inte sossig. Han verkar möjligen så. Han låter möjligen så. Men de konkreta förslagen bygger på samma gamla värderingar som moderaterna säger sig ha gått ifrån. Borg är snart uppe i Bo Lundgrens nivåer av skattesänkningar. Om dessa ses utifrån ett helt samhällsperspektiv är det ganska omvälvande förändringar som sker av den värdegrund vi har byggt Sverige på. Om detta är tystnaden alltför stor.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, anders borg, regeringen, socialdemokraterna, vårbudget, idedebatt, frihet, stefan fölster
1 kommentar:
Men det jävligaste är att högern i rask takt ställer om välfärdssystemen från att vara i offentlig drift och lika för alla efter behov, till en kommersiell välfärdsmarknad där privata aktörer med vinstinresset som huvuduppgift träder in och där ekonomiskt attraktiva kunder efterfrågas och efterfrågar tjänster där antingen avgifterna höjs eller säljs ut till hugade kunder!
Det är i detta privatiserande av våra offentligt drivna välfärdssytem som paradigm-skiftet inom välfärden nu sker! Det är denna omvandling av välfärden som man med höger-retorik kan kalla den avskalade välfärdens ”kärna”
Flera med mig vet mycket väl vem som uttryckte sig så här för några år sedan …och jag vet att denna hans värdegrund inte ändrats sen dess!
” Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.”
Bengt Nilsson, sosse
Skicka en kommentar