En invändning mot tesen att (S) har rasat ihop

Den gissningslek och de spekulationer som medierna helt naturligt håller på med under (S) temporära krisbearbetning fortsätter i dag med ett bidrag av Aftonbladets Lena Mellin. I samma tidning varnar SSU:s Jytte Guteland för att dra in de falangstrider som så när har skjutit SSU i sank tidigare i partiet.

Lena Mellin har tokfel på en punkt och det skriver jag trots en rad egna inlägg med visss uppgiven underton om hur debatten har förts (?) under hösten. Ett socialdemokratiskt parti består inte enbart av en partiledare, partisekreterare, partistyrelse och riksdagsgrupp. En socialdemokrati som lever byggs upp av dess många medlemmar och av tusentals aktiva i kommuner och landsting. Min bild är verkligen inte att partiet där/här har "rasat ihop". Tvärtom finns en stor vilja att jobba framåt, ibland för att nå majoriteten vid nästa val och faktiskt att sköta den makt som partiet lokal har fått på många håll av väljarna. Lyssna av diskussionerna på de lokala träffar som ordnas. Följ debatten på facebook-gruppen som tycker till inför kongressen. Ta  del av tankar och analyser från den Öppna kriskommissionen. Lyssna idag på Ekots lördagsintervju med Marika Lindgren Åsbrink och hör en av många framtidsröster i socialdemokratin. S) är inne i en process att utse ny ledare, ja. (S) har hamnat i bakvattnet under hösten och försvagats som oppositionskraft mot Reinfeldt, ja. Men partiet har sannerligen inte rasat ihop på grund av detta.       

I Aftonbladet gissar en stor andel av "experterna" att det blir Sven-Erik Österberg som tar över som partiledare efter Sahlin. Få av dem vågar dock satsa egna pengar på sitt vad. Undantaget är Stig-Björn Ljunggren som lägger en femtiolapp på Österberg.

Utan att själv bidra med synpunkter på namn så kan man väl utan att skämmas göra analysen att Österberg möjligen kan ha utmanare om det som nu krävs är en totalförnyelse av socialdemokratin, omvänt ett namn som kan passa som "handen i handsken" om uppgiften är att inge trygghet i grundvärderingar och att "hitta tillbaks till rötterna". Under det halvår som har gått har i alla fall min bild av debatten på flera ställer stärkts i att det är just den linjen som partiets medlemmar (och väljare?) efterlyser. En svårighet i att avgöra detta är ju att valanalysen inte är klar på nationell nivå. Därför utgår jag från min egen "eländesanalys" och inget talar där för att tankarna om att "hitta sig själv" skulle vara fel.

Här bör också Jytte Gutelands perpektiv om falangstrider tas in. I SSU handlade dessa lika mycket om person men också om "kultur" som om politisk inriktning. Min bild av nuläget är att det finns en ganska bastant "matta" av inlägg från "vänster" medan det som skulle kunna beskrivas som "höger" är mycket frånvarande. Kanske har insikten spritt sig att det nu inte räcker med att tala om "förnyelse" utan att fylla säcken med innehåll. Där gäller också att inte dra iväg och förstora bilden av splittring. Ett exempel: att en av punkterna om omprövning är att vi i landstinget har skrotat förslag om skattehöjning och i stället föreslog oförändrad skatt tror jag att väldigt få upplever som en "högervridning". Att tillväxt och jobb måste skapas med goda villkor för företagandet men också med en mycket mer framskjuten plats för frågor om arbetslivets villkor och hållbarhet menar jag att det går att få mycket god uppslutning kring. Där är inte Svenskt näringslivs önskade politik vår utgångspunkt, oavsett Primeaffärer och annat...

Hösten 2010 må vara förlorad för socialdemokratin, både som tid för att bygga framåt men också som motkraft mot den borgerliga alliansen. Jag är dock inte helt säker på att det bara ska beskrivas i dystra nyaner, ens denna krishöst. Det kan och verkars växa fram något som nu grönskar ur detta. Vår är vår och det innebär att nytt får knoppar och börjar blomma. När den nu oåterkalleliga processen med partiledarval är klar kommer socialdemokratin att gå igång för fullt med valrörelsen inför 2014 där en omprövning av politiken under ett nytt ledarskap blir en viktig del. Ett raserat parti? Glöm det. En kraft att räkna med 2014? Jag börjar mer och mer känna att svaret är: "Självklart!!"


Mer bloggat:
- Eget inlägg om Expressens tes att Pär Nuder tar över.
- Eget inlägg om Aftonbladets tes att S-E Österberg tar över
- Eget inlägg om goda råd till (S) från Ulrica Schenström
- Sandro Wennberg om icke-behovet av triangulering
- Mattias Lundbäck om faran med produktanpassning.
- Roger Jönsson om en ny partiledare.
- Martin Moberg om uppskruvade mediala spekulationer.
- Stig-Björn Ljunggren om politikens begränsningar
- Peter Johansson med viktigt inlägg om icke-motsättningar
- HBT-sossen om en radioserie om riksdagens första 100 dagar.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, tillväxt, hållbar utveckling, mona sahlin, sven-erik österberg, partikongress 2011

Kloka politiska råd är värda guld!

Efter gårdagens "blicka framåt"-uppmaning av Jan Eliasson som jag skrev om, kommer idag nästa positiva bidrag till partiets förnyelsearbete. Någon kanske möjligen känner ett obehag i att konstruktiva och kloka råd kommer från Reinfeldts förre statssekreterare Ulrica Schenström. Råden i sig är värda att lyssna till och den känslige kan väl då trösta sig med att Schenström nu är fristående konsult. Jag hörde tillsammans med Alexandra Einerstam om hennes syn på läget för (S) vid ett seminarium nyligen och innehållet i dagens artikel är detsamma. Men oj så angeläget!

Till eftervalsanalysen om Eländesvalet bör vi skriva in lämpliga slutsatser om hennes slutsats stämmer: att en viktig förklaring till valförlusten var en tro på att svagheter hos alliansen skulle ge seger snarare än (S) egna styrkor som politisk kraft. Jag tillhör de som ofta hävdar att en del av partiers uppdrag är att ge sin bild av motståndarens politik. Det är en viktig del i demokratin. Men man kan bara vinna långsiktigt på egna meriter och genom att mest tala om vad man själv vill. Kanske fanns en tanke att det var enklare att vinna med skrämskott om sjukförsäkringen snarare än med egen jobbpolitik eller vårdpolitik.

Väljarnas bild och självbilden: Genom de valundersökningar som gjordes på valdagen visste vi ganska direkt efter valet en hel del om väljarnas bild av oss. Eller kanske snarare av alternativet "rödgrönt" contra "alliansen". På sju av tio viktiga frågor fick (S) och de rödgröna stryk i förtroende. Återstår tre områden och ett av dessa, miljön, var inte vårt partis starka fråga. Jag tror att självbilden i alla fall före valet var en helt annan.

Vilket är uppdraget? En fråga som fångar mycket av vad diskussionen måste handla om och på många ställen i partiet också har handlat om. Inte minst på lokal nivå och på nätdebatter. Där tangeras en annan frågeställning som Ulrica Schenström ställde vid seminariet: grundfrågan om det är en "förnyelse" som (S) ska genomgå? Eller om det i själva verkat handlar om att hitta tillbaks till det egna, sina rötter, hitta det vi som sossar blir förbannad över i samhället och vara tydliga i hur vi vill lösa problemet. Möjligen med ett viktig  tillägg om i vilken färdriktning vi önskar styra skutan.

Ulrica betonar så riktigt att fokus måste ligga på de stora frågor som partiet har att ta itu med politiskt.

Därtill måste vägen till den nya politiken stakas ut för att man inte ska fastna i interna maktkamper mellan vänster och höger eller motverkas av de negativa uppfattningar och fördomar väljare har om partiet.

I partiledarfrågan ger hon ett råd. (S) bör söka

en person som brinner för sina åsikter – en som vill förändra och förbättra för människor.

På en punkt, som dessutom är en ansvarsfråga, kan jag vara mer kritisk, där US lägger sig på samma, enkla utväg som intern kritik ibland gör: Den där "syndabocken", utanför, som det kan vara så frestande att hitta. En sådan syndabock är "PR-konsulten".

De PR-nissar hos S som trodde att detta skulle gå att övervinnas genom att kopiera alliansens tågresor, möten och begrepp i valrörelsen tänkte inte bara fel. De banade vägen för valförlusten.

Vi var väldigt många som trodde det skulle gå vägen. Vi slet och stred och gjorde vår kanske bästa organisatoriska valrörelse på länge, något som inte hjälpte. Därför har jag själv argumenterat för att den skyndsamma eftervalsanalysen och start av handling och "Gör det" med sikte redan nu på valseger 2014. När nu "processen" har kantrat till personliga ansvarsutkrävanden och extrakongresser med bekränsat med politik, blir väl i alla fall ett råd kvar: det är inte PR-konsulter som har det politiska ansvariet i socialdemokratin. Oavsett vilken byrå de nu får lönekuvertet ifrån.

Fler som skriver: 
-  Kristian Krassman , Mary Jensen, Rasmus Lenefors, Martin Moberg, Martin Moberg2,  Björn Andersson , Staffan Lindström,




Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, moderaterna, eftervalsdebatt, partikongress 2011, mona sahlin

En hemlig härva av kungamakare

En alltför intensiv nyfikenhet. Det var det som gjorde att jag idag, trots mina deklarationer tidigare om någon form av bojkott av publikationen Expressen, inte kunde motstå att klicka mig dit. Redan papperstidningens förstasida i matbutiken skvallrade om att Nuder vill ta över socialdemokraterna. Partiledare Pär Nuder, skulle det alltså bli efter partiets långa och utdragna krisbearbetning och efterträdarbryderier.

Expressen har "källor" som vet att Nuder till sin hjälp har de gamla polarna Larsson och Olsson. Och, som ett tredje starkt ben i en hemlig kampanjgrupp, också en av landets skarpaste pennor och hjärnor, tillika medarbetare på Den Stora Tidningen, Aftonbladet: Katrine Kielos. Den senare som på Aftonbladets ledarblogg också i kommentarsfältet bistår med verklig inside-information från en hemlig och i tid väldigt utsträckt lunch med den förstnämnde konspiratören, Larsson.

Vi åt viltfärsbiff (jag med sallad, Janne med potatismos). Sedan drack Janne en dubbel espresso och jag drack grönt te.

Visst: Pär har tidigare tackat nej till frågan om ledarskapet. Men ingenting säger att ett nej betyder "nej för alltid". Vi har sett tidigare att "nej" kan förvandlas till "Ja". En signal om att publikationen Expressen säkert har rätt är att Nuder har lyckats kapa åt sig en plats så talare vid kriskommissionens seminarier. Dessutom på det om Jobb och Tillväxt. Ett ämne som varit riktigt i hetluften de senaste veckorna. Måhända skriver Expressen en uppföljning på det temat med fler hemliga och spännande  kopplingar i detta konspiratoriska parti som har stort behov av partiledarkandidater men som för tillfället har lite brist på den varan. Om det nu inte i de hemliga skrubbarna döljer sig ett hav av hugade kandidater?

Oavsett det hemliga sällskapet, Larsson-Olsson-Kielos: det är bra att om det kommer fram personer som kan och vill leda och som deklarerar varför. Något ska väl valberedningen ha att välja på?

hmm: enligt tidningen lockar Nuder ett stöd från partidistriktet i Skåne med uppdrag som ordförande i Sveriges kommuner och landsting....låter som en "klockren" muta i sammanhanget :-)  

Mer att läsa:
- Staffan Lindström med vers.
- Alexandra Einerstam med skrivkram länkar andra i stället.
- Högberg ser en ny socialdemokrati...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, pär nuder, socialdemokraterna, aftonbladet, eftervalsdebatt

Det kan kosta dyrt att underskatta sossarna

Ett efterlängtad bidrag: Så kan man nog beskriva Jan Eliassons inlägg i den socialdemokratiska krisdebatten. Och utan att ens antyda en egen liknande storhet som Eliasson glädjs jag bara åt att han återger en rad av de synpunkter jag själv har tagit upp sedan i höstas i mina inlägg. Artikeln om framtiden avslutas:

Socialdemokratin måste hämta energi och kraft från sina rötter, göra en realistisk framtidsanalys och lägga en kurs framåt som skapar förtroende hos svenska folket. Socialdemokratins väljarunderlag är de många människor i Sverige som vill se en politik som skapar jobb och hållbar tillväxt men som också värnar om de svaga och utsatta i samhället - och som också är öppen för världen utanför våra gränser.

Socialdemokratin angår människor från alla kanter. Även igår ägnades ledarutrymme till att beskriva partiets läge, då på SvDs ledarsida.  Jag hade nog en första reaktion som var ungefär som Per Gudmundsons när jag först öppnade tidskriften Tvärdrags senaste nummer. Men sanningen är att det PG igår gjorde till huvudinnehåll i det i övrigt utmärkta underlaget för fortsatt debatt i partiet, begränsas till om inte pärmen så i alla fall ett mindretal av de många bidragen.

En av alla förklaringar till valförlusten var att (S) tappade förtroende när vårt tal om "nedskärningar" som skulle följa av de sänkta skatterna inte märktes i folks vardag. Inte mer än vanligt i alla fall. Och inte i skola, vård och omsorg som det verkligen märktes för de sjukskrivna. Där är förstås talet om "slaktmasken sätts på" helt snurrig, om man nu inte syftar på försämringen för många av de sjuka som säkert skulle beskriva läget så. De allra flesta bidragen är konstruktiva, förvisso kritiska men också med framtidsperspektiv. Kris, ja, men inte något nedtryckande. Kritik mot partiledning, ja, men också lösningar. Visst skriver, som sig bör, en och annan ung SSU-are om "klasskamp". Ett måhända ålderdomligt språk idag men i högsta grad relevant för samhällsutvecklingen.

Men om inte Per Gudmundson eller ens socialdemokrater känner sig bekväma med det språkbruket kan nog läget på arbetsmarknaden, de ökade klyftorna, arbetslösheten som bidrar till att flytta makt beskrivas i mer konkreta och moderna termer. Det verkliga är att det händer. Det viktiga är att socialdemokratin finns som en motkraft, när nu också den politiska makten ligger i samma händer som den ekonomiska.

Annars skriver Tvärdrags Maja Nordström om en rad unga i Sverige som är kritiska till samhällsutvecklingen, kritiska till socialdemokratin men också bärare av politiska idéer och ett "djävlar anamma". Lena Sommestad skriver om behovet av en egen verklighetsbild och analys men också om behov av att ta in forskning och vetenskap i det politiska samtalet. Magnus Nilsson, studentförbundet, noterar att Eländesvalet inte bara handlar om brist på ideologisk inriktning eller näringspolitik utan på att helheten brast. Ungefär som mitt eget budskap. Frida Andersson skriver om anpassningen för att "vara populär som gör att man förlorar sig själv. Johan Sjölander skriver om jämlikheten. "Prata mer om utbildning, arbete, -de frigörande jämlikhetesreformerna som inte handlar om att ge till de som det är "synd om" utan om att frigöra människors skaparkraft".

Emilia Wikström Melin skriver hur den facklig-politiska samverkan behöver få ny energi. Dany Kessel skriver om ett nytt skattesystem för jobb, jämlikhet och klimat. Johanna Pettersson skriver om att krisen för (S) trots allt har gett ett utrymme att "andas lite friare". Daniel Mathisen skriver om omprövning av synen på "förnyelse" som en självklar vandring mot mitten. "..verklig förnyelse varken handlar om anpassning eller återgång till forna decenniers anorektiska pragmatism." Efter en välmotiverad känga till dem som "gör utspel som mer tycks handla om att positionera sin egen person snarare än passion och glöd för politikens sprängkraft" skriver Daniel:

Vad vi behöver är en sammanhängande berättelse om i vilken riktning vi vill förändra samhället

Emilia Bjuggren och Emma Lindqvist börjar med något som skulle kunna vara citat från mina höstinlägg: "Socialdemokratin behöver ingen kriskommission, den behöver en framtidskommission. De slår fast, helt riktigt, att socialdemokratin ibland har värnat system framför människor. Och till skillnad från en del "krisanalytiker" blir de två SSUarna också konkreta i vad behovet ligger av politisk förnyelse och nämner jobben, bostadspolitiken och välfärden. Och Emilia/Emma är tuffa med den som till äventyrs redan nu säger att valet 2014 är kört. "De måste lämna sina uppdrag och tjänster. Vi har inte råd att vänta..."

SSU:s ordförande Jytte Guteland har ett bidrag som delvis är en fortsättning av det som har tagits upp tidigare i den offentliga debatten. Kravet på avgångar om "förnyelse" och en "ny generation" till socialdemokratins ledarskap: "Vi måste låta politiken kopplas till ledarskapet i VU och partistyrelsen". På den punkten har jag varit kritisk mot SSU. Det har kunnat tolkas som om vägvalet inte spelar ett dugg roll, bara det blir "nytt folk i ledningen". I inlägget i Tvärdrag lyfter Jytte fram politiska utmaningar vilket är viktigt och efterlängtat. Målet om ett jämlikt samhälle med fördelningspolitiken som verktyg. Trovärdigheten i näringspolitiken för jobb och tillväxt ett annat.

I Mattias Vepsäs inlägg finns också kloka synpunkter och analyser. Det faktum att 22 procent av de arbetande (13 procent i Stockholm) röstade (S) ger belägg för att "partiet kommunicerar inte i dagsläget med de arbetande utan med grupper som står utanför. Vår uppgift måste vara bredare än att vara ett tycka-syn-om-alternativ. Och där följer Mattias upp med en av de stora svaren på frågan i vad partiets nya framtidsberättelse måste handla om, mycket kopplat till och faktiskt återgång till Göran Persssons tal om det Gröna folkhemmet. Mattias skriver:

"Med en ekonomisk politik som handlar om att möta klimat- och miljöhot genom att våga ställa krav om förändringar av vårt sätt att producera och konsumera. I klimatfrågan finns en omvälvande politisk potential som socialdemokratin måste formulera en politik för omställning och hållbarhet kring.

Av de 56 unga skribenter som (återigen!) bidrar till socialdemokratins ideologiska debatt har ett par formuleringar av det slag som Per Gudmundson med iver kastar sig över i sin ledartext. Men i stort är bidragen oerhört allvarliga och bidrar till ett efterlängtat lyft av eftervalsdebatten. Det man nu möjligen kan hoppas på är att någon med framtida inflytande och politiskt ansvar i en ny ledning också samlar på sig allt klokt som sägs och skrivs. Socialdemokratin har inte råd att tappa bort den idédebatt som i grunden handlar om människors liv och vardag. Och om partiets överlevnad.

Fler blogginlägg:
- Högberg har också läst SvD-ledare
- Martin Moberg om borgerlighetens dilemma
- Johan Westerholm om borgerligas kamp för livet...
- Kent Persson om en politik som vaknar till liv..
- Katarina Nyberg Finn om en valberedares tankar
- Marika Lindgren Åsbrink med inlägg om tid och reklam för Ekots lördagsintervju
- Ulf Bjereld om S eftervalsdebatt..


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, socialdemokraterna, svenska dagbladet, per gudmundson, SSU, jytte guteland, tvärdrag

Ledarjakt och kandidattorka?

Jag vet inte riktigt hur många företag eller organisationer som idag skulle starta en viktig rekrytering med att bolla namn. De flesta skulle nog göra som den (S)-märkta valberedningen och partidistrikten delvis gör: Fråga efter lämpliga kompetenskrav. "Vad behöver partiet för ledare nu"? En ny S-ledare ska kunna lyfta partiet i en, som det heter, "ny samtid". Gissningsvis är viktiga kvalifikationer att ledaren kan folkrörelsen, är väl förankrad i partiets grundvärderingar, kan kommunicera med känsla och glöd och förmår visa en socialdemokrati som en stark utmanare till Reinfeldts moderater och allians. Och vad innebär det sen om partiet framöver ska ha ett tillväxtfokus, men kanske också sätta de växande samhällsklyftorna på dagordningen?

En global värld där Sverige på gott och delvis ont påverkas kräver en ledare med internationell utblick. Socialdemokratin är också internationell till sin själ. Och vad krävs av en S-ledare som förväntas bidra till en av de stora framtidsfrågorna, miljö- och klimatpolitiken som framöver kommer att växa i betydelse allt eftersom hoten blir tydligare för oss alla.

Till det ett antal personliga karaktärsdrag, inte alltid lätt att avgöra? En lyssnande ledare eller en med förmåga att peka med hela handen? Där finns säkert dem som också menar att kön har betydelse. Kanske också andra parametrar. Och där finns sprängkraft som kan förstöra mycket om inte hemläxan med valanalysen är gjord. De "vanliga parametrarna" kommer med säkerhet att föras fram som förankring i "hela landet", känsla för den "facklig-politiska samverkan" och annat. Håller det för en ny socialdemokrati? 

Det är mest medier som har fyllt på namnbanken. Efter julhelgen finns i alla fall en JA-tack-kandidat till en ledarroll. Ylva Johansson. Till antalet verkar minst lika många kandidater ha kommit fram på nätet som utanför detsamma. Bloggare som Peter Högberg ställer upp. Sandro Wennberg återtar kandidaturen. Han har läst om en ny kandidat, Charlie Hansson, bloggare, It-entreprenör och värmdöbo som fanns med på den sista platsen på S-riksdagslistan från Stockholms län. Hans personliga varumärkesbyggande handlar om "sonen till en hemlös som gjorde resan och blev miljonär". Lite av den amerikanska drömmen om du vill. Med fog kan man fråga sig hur gångbart det är i ett parti som socialdemokraterna. Dessutom följs säkert namnet för de flesta med tillägget: "vem fan är det"? Att bli ledare för socialdemokratin är i normalfallet helt uteslutet för någon som ingen vet något om. Oavsett det: Charlie har onekligen kvaliteter utifrån den kravspec jag skissar på ovan.

På facebook-sidan som (S) i Stockholms län har skapat verkar Charlie Hansson slå som kandidat. Om personlanseringarna inte den här gången räcker ända upp till toppen så ger det i alla fall ett tillfälle att märkas och synas. Det kan vara bra för framtiden, om inte annat.

Egentligen är det anmärkningsvärt att det fortfarande, med få undantag, är så totalt knäpptyst med positiva besked. "Jag vill delta". "Jag vill leda". "Min vision är...". "Jag brinner för...". För den som har varit med ett tag och kan kulturen finns möjligen förklaringar. "Så SKA det vara". Men jag undrar om inte världen utanför har förändrats och ställer nya och andra krav, något som den som litar till det gamla kan bli brutalt varse när tiden är inne.

Fler: HBT-sossen, Marika Lindgren Åsbrink om visionslösheten, Krassman, Rasmus Lenefors, Aurora Gullberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt, partikongress 2011

Going back to my Root(S)

Ett par begrepp har titt som tätt dykt upp i den socialdemokratiska eftervalsdebatten. Ordet "förnyelse" och som en svepande och till synes avancerad förklaring till Eländesvalet sägs att (S) inte "förstår sin samtid". Båda har en sak gemensamt: de förefaller uttryckas utan att något efterföljande krav på konkret innehåll ställs. Det vill säga: om lösningen "förnyelse" kan beläggas med trovärdighet i en valanalys att det bör genomföras: vad menas då med det? Konkret? Att förnyelsen ska genomföras förklaras också med denna brist på samtidsförståelse: Vad innebär det? Konkret? Få har lyckats ge mig en bra bild av denna analys, övergripande problembeskrivning och konkret handlingsplan framåt.

När Aftonbladet fortsätter sin välmotiverade debatt och siktar framåt, idag med hjälp av Karin Petterssons tangenttryckningar, betonas samtidsförståelsen men kompletteras också med konkreta illustrationer. De gör att jag åter funderar över vad som är nytt. Och åter får det mig att känna att de allra flesta ställer upp på de "gamla vanliga" värderingarna och fyller det med sakinnehåll som är ganska välkänt: prioriteringarna om jobb, kunskaper, om reformer för löntagarnas rättigheter utifrån ett modernt 2000-tal, om trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Åter tongångar som bekräftar bland annat Ulrika Schenströms analys av (S) utifrån en moderat bakgrund: partiet måste hitta sig själv och står för sin egen politik och värderingar. Men orka med att tala om helheten. Där brast 2010 så till den grad att väljarna såg (S) som ett parti för väldigt få och för väldigt utsatta.

Varför ska det vara så svårt att här återgå till den styrka vi alltid har haft i att tala om den generella välfärdens alla inslag? Och, som också en devis under 2010 berättade: socialdemokratins tillväxtpolitik sträcker sig långt tillbaka i tiden. Det är verkligen inte densamma som Svenskt näringslivs. Den behöver uppdateras med nya perspektiv, som hur tillväxten kan kombineras med en omställning till ett hållbart samhälle. Det finns oerhört mycket att gå vidare med för att, likt "jobbkongressens" beslut, stärka partiets profil om företagarfrågor, forma en modern, aktiv arbetsmarknadspolitik men också om innehållet i "det goda arbetet".

Karin Petterssons ledare tar också upp frågan om (S) förhållande till sin huvudmotståndare. Jag blir nöjd. En genomgående linje i mina inlägg har varit att visst, (S) måste ge svar om sin egen politik, men val är just val mellan alternativ. Om inte (S) beskriver sin syn på alternativet kommer det perspektivet att saknas för väljarna, något som knappast är demokratiskt önskvärt.

Moderaternas svar på frågan är enkel. Skattesänkningar, urholkad a-kassa, och raserad sjukförsäkring pressar lönerna och skapar en ny låglönemarknad. Och det händer nu: om två år kommer mindre än en fjärdedel av alla arbetslösa få någon a-kassa.Det är en djupt orättvis politik som ger upp om människorna. Det är också en politik som inte i praktiken rustar Sverige för framtiden. Nu behövs ett socialdemokratiskt svar. En analys som utgår ifrån att globalisering visserligen skapar välstånd, men aldrig jämlikhet.

För att hårddra och återkoppla till min snabbanalys av valresultatet: Är det så väldigt märkligt att (S) förlorade valet om det svar vi gav om allt (i en hårddragen tolkning av den bild väljarna möjligen fick av de många skiftande budskapen) skulle lösas med en bättre sjukförsäkring och avskaffad "stupstock"? I väljarnas ögon stod moderaterna för "jobb": solklart och tydligt. I väljarnas ögon stod (S) för väldigt mycket, något som blev till "väldigt lite". Man visste inte vad i denna spretiga bild av alla budskap som var "sossigt". Möjligen då sjukförsäkringen. Förhoppningsvis hänger fler med mig när jag nu lämnar grottandet i valförlusten och i stället lägger fokus på framtid och politiska vägval i mina inlägg. Så som Aftonbladet efterlyser. Att göra det med utgångspunkt "tillbaka till rötterna" kan, rätt upplagt, vara oerhört modernt, framtidsinriktat men också byggt på värderingar som väldigt många delar.

Fler som skriver:
- HBT-sossen om en politisk programförklaring
- Magnus Ljungkvist om samma saknad....
- Johan Westerholm med ett öppet brev...
- Eget inlägg om JA-kandidaten...
- Kulturbloggen om korken ur...
- Partistaten om en omröstning.
- Michael Granstedt om ett tecken på liv...
- Rasmus Lenefors om ett ja.
- Kent Persson om laget och jaget.
- Åsa Coenraads med rubriken "äntligen"..
- Tokmoderaten om ett parti....

Annat: DN, SvD,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, socialdemokraterna, mona sahlin, ylva johansson, ideologi, tillväxt, val 2014, partikongress 2011,

Socialdemokratiska logistikproblem

Framåt och bakåt. Det lär bli en hel del den kommande veckan. Året ska utvärderas och man ska gissa/spå/analysera det som står för dörren. Den svenska politiken ska möta samma utvärdering och för alla sossar blir det säkert en påminnelse om livets förgänglighet. Då är det skönt att Karin Pettersson finns. I dagens ledare skriver hon bland annat:

Därför vore en bra start på det nya året om socialdemokrater slutade hänga med huvudet och be om ursäkt. Räta på ryggen, ni har skapat ett av de mest anständiga samhällena i världshistorien.

Det bakåtblickande med stoltheten över vad socialdemokratin har presterat är knappast partiets svaghet. Desto mer har hösten gett intryck av att vägvalet för framtiden är så mycket svårare. Men är det så? Karin Pettersson nämner ett antal samhällsproblem som består och förstärks i dagens Sverige. Samhällsproblem som alltid har varit drivkraften för arbetarrörelsen. Valet i september verkar ha rumsterat om i tankegodset och osäkerheten om uppgift och mål förefaller nu total. Redan i det första steget blev detta tydligt: När en eller annan antydde att valresultatet var katastrof men att det nu var skäl att få vidare, se framåt, möttes det med retoriska örfilar: "Du har inte fattat krisens allvar". "Det är kris för f-n". Alla försök att vända framåt, vända till möjligheter, möttes av samma dask i baken. "Fatta att det är kris".

Man kan faktiskt ha läst på ganska bra om valresultatet men ändå se möjligheter för framtiden. Man kan också, vilket skrämmer en del, se framtid och möjlighet frånkopplad från persongalleri och annat. Visst; ledarskap påverkar politik (förhoppningsvis). Företrädare ger bilder av partiet, positiva eller mindre dito. Väljarna ser allt mer till person när det röstar men framför allt dömer de partiernas vägval ideologiskt och sakligt utifrån den bild dom har /får. Den som läser om eländesvalet 2010 borde inte ha så vansinnigt svårt att bredda analysen av valförlustens orsaker till ett mer avancerat resonemang.

Det Karin Pettersson skriver handlar om samhällsanalys och en vilja att förändra som drivkraft i politiken. Jag är helt övertygad om att de 1,8 miljoner väljare som trots allt röstade (S), hade någon förhoppning om att detta skulle driva partiet också efter årets val. Ibland kan jag känna att vi under hösten har svikit de väljarna i vårt inre kaos. Vi har inte levererat den tydliga opposition som borde ha levererats och som garanterat fanns förhoppningar om.

Låt dag ett på nästa år handla om framtiden, om samhällsproblemen och våra lösningar på dessa. Låt dag ett, oavsett ledarlöshet, valberedningsarbete, nej-tack-kandidater och annat, vara början på en "ny tidräkning" för socialdemokratin. Jag vet inte om de tongivande debattörerna som nu turnérar runt på det ena efter det andra seminariesamtalet om S-krisen, menar att det är brister i (S) förmåga att "leva i samtiden" som är orsaken till det fortsatta opinionsfallet under hösten. På ett sätt, självklart: Väljare vill veta vad partier vill. Väljare vill veta vilken politik man tänker föra. Väljare ser mycket sällan de interna spel som pågår inom partier och bryr sig tämligen lite om detta. Bara leveransen görs.

Det där är viktigt. Väljarna har beställt. Socialdemokratin har som leverantör inte plockat fram varorna ännu och i vissa delar inte ens tillverkat dem. Socialdemokrater har däremot ägnat mycket tid till att debattera lämplig förare för leveransen. Det säger sig självt att väljarens beställda varor aldrig kommer fram med ett risigt fordon, med punkterade däck eller till och med om motorn är uttagen. Leveransen når heller inte fram med aspackad chaufför, med bortslarvade leveransadresser eller med en förare som inte har behörigt körkort. I september beställde svenska väljare från en annan firma. Socialdemokratin kan bara konkurrera om logistiken ses över i sin helhet.

Läs också Johan Westerholm

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, socialdemokraterna,

Socialdemokraterna och God Jul - en möjlig kombination?

Jultider strax före socialdemokratiska extrakongresser verkar uppbåda mycket vånda och adrenalin. I alla fall var stämningsläget inför 1996 års extrakongress något liknande. Stenhård debatt och otrevliga personpåhopp förekom mellan det medier och andra kallade "förnyare" och "traditionalister". I Huddinge kände vi oro för utvecklingen där personlig position och den egna nunan i medier ibland verkade viktigare för en del än partiets framtid. Jag känner igen en del av de debattörerna också från dagens urspårade S-eftervalsdebatt. Eller vad saken nu ska kallas. Då bildade vi en "Framtidsgrupp" som skulle stimulera den politiska debatten och skriva förslag till kongresssen. En kongress som då till skillnad från nu handlade om politik även om partiledarval också stod på agendan.

Jag skrev då ett bidrag till Stockholmstidningen. Rubriken handlade om det stora uppdraget som socialdemokratin borde ha enligt min mening. Jobben och kampen mot den arbetslöshet som hade dragits upp av den bildtska regeringen som fick sparken av väljarna 1994. Det var kris i Sverige. Men också behov av att skapa efterkrisprogrammet. "Välfärden skulle komma första" var en ingång och det blev delvis krig mellan partivänster och partihöger, inte minst om a-kassan som hade sänkts i krishanteringen.

14 år senare är det jul igen. 14 år senare finnns facebook och det är delvis män och kvinnor från den tiden jag ser tycka till även idag. 14 år senare med en stor skillnad: Socialdemokratin hade då fått väljarnas förtroende att leda Sverige igen: Eller som Wiki berättar om valresultatet då:

					Socialdemokraterna    Ingvar Carlsson    2 513 905[1]    45,25    +7,54    161    +23     Moderata samlingspartiet    Carl Bildt    1 243 253[1]    22,38    +0,46    80    +−0

14 år senare ska en av de ledande i krisbekämpningens socialdemokrati på 90-talet, som fick mycket intern kritik för regeringsförslagen, avgå från posten som partiordförande, Mona Sahlin. Till skillnad från då har partiet inte makten i Sverige. Det har Fredrik Reinfeldts moderater som med tiden döpte om sig till "nya", vann ett kraftigt förtroende, förändrade Sverige och återvann förtroendet 2010. I ljuset av det är den socialdemokratiska eftervalshanteringen särskilt plågsam att följa.Och Björn Elmbrandt sammanfattar i Dagens Arena:

Fortsätter tomtarna i den här takten blir det snart 20 procent i Sifo, och United Minds kan säkert – med stöd från Svenskt Näringsliv – få ned siffran till 15 procent i sina opinionsmätningar. Visst, mor själv är på välförtjänt semester, så det är förklarligt att det råder ett ledarlöst tillstånd i verkstaden. Man kan ju ta det lite lugnt, i vart fall tills en ny tomtemor eller tomtefar hunnit väljas. Om det nu blir en sådan.

Aftonbladet berättar idag att en före detta SSU-ordförande möjligen hotas av uteslutning. En fortsättning på den "Primeskandal" som nu upptar partiets tid och kraft. Kanske speglar Västerbottenkurirens skribent Robert Johansson stämningsläget i ett inlägg: "Det är dags att vädra lössen ur den röda fanan". Just det där språkbruket oroar mig, oavsett hur rätt man kan ha i fördömandet av metoder för att påverka partiets politik. Jag skulle önska mig en rak kedja: Fram med fakta. Döm av och avgör "primefrågan". Gå vidare med det politiska programmet och de politiska debatterna. Och se till att få ledarskapet på plats.

På andra sidan blockgränsen verkar det ske som borde ske på min sida. Idag fortsätter SvD sina samtal om borgerlighetens politikutveckling. Intervjuad är Mats Odell, kd, som bland annat tycker "arbetslinjen" har gått lite för långt när det gäller barnfamiljerna. Och i DN är det ingen ordförandekandidat i (S) som intervjuas om framtiden och kommande reformer utan statsminister Reinfeldt. Han talar om ett nästa steg för att ge kvinnor ökade möjligheter på arbetsmarknaden.

Det är jul och, för många men inte alla, möjlighet till vila och återhämtning. Och kanske ger en tillfällig paus i det politiska Sverige lite insikt och ny energi. Som det nu verkar behövs det bäst och mest till Arbetarepartiet - Socialdemokraterna, det parti som ändå på valdagen fick så många röster att det fortsatte vara största parti. Men framtiden?

Mer: Johan Westerholm, Peter Johansson, Mattias Lundbäck, Paul Ronge på blogg och Newsmill,
Fredric Kjellberg, Hållplats Hådén, Kent Persson, Magnus Ljungkvist,


Läs mer på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt,

En kriskommissionärs tankar om jobb och tillväxt

Hur tror du att vi hade reagerat om någon för ett år sedan hade kommit fram till oss och sagt: "Socialdemokraterna bör driva frågan om jobben i valrörelsen. Den är viktig för att få förtroende". Själv hade jag nog ganska avmattat svarar ja. Saken har ju varit självklar länge. Möjligen hade jag betonat "JA" lite extra eftersom det var jobben vi förlorade på 2006. Hade samma person för ett år sedan fortsatt med: "Vi måste driva jobben och inte prata skatter. Skattesänkningar är inte vår dagordning". Jag hoppas att mitt svar även där hade blivit artigt och inte på något sätt nedlåtande. Men en sådan dagordning har aldrig varit vår vinnare. Jobben, trovärdighet i den ekonomiska politiken, samhällsansvar, tillväxt och dess fördelning. Och detta utifrån en samhällsanalys där vi ser samhällsbrister. Jag tror att åtskilliga av mina egna blogginlägg under valåret hade dessa teman. Att valrörelsen fick en helt annan debatt var också mina slutsatser den 2 oktober.

Nästan tre månader senare läser jag om den S-märkta kriskommissionens slutsatser eller möjligen formellt ännu Ardalan Shekarabis egna tankar.. "Jobben ska hjälpa S tillbaka". Min första tanke blir något i stil med: "Men Ardalan....." Det är förstås inget snack om att slutsatsen är riktig. Men som sagt, fanns svaret för länge sedan. Långt före valrörelsen började. Jag menar ändå att det är positivt att man upprepar partiets grundtanke även nu. Att jobba igenom sin syn på samhället är aldrig fel.

"Socialdemokratin tappade samhällskritiken", menar kriskommissionen (Ardalan). (S) hade utvecklats till mer av förvaltare än reformister. Även här träffar Ardalan rätt men även här kan man komplettera: en av väljarnas signaler verkar ju ha varit att det var lite väl mycket samhällskritik. Fokuset på "de sjuka" upplevdes möjligen hjältemodigt och bra men väldigt få i väljarkåren kände att det berörde de själva. "S- ett parti för elände" möjligen. Där tror jag minst lika mycket på de som menar att partiet saknade berättelsen om Sverige för de så kallat breda grupperna. Inte minst de som gjorde klassresan, som fixade utbildningen, som fick drömjobbet och som etablerade sig i villan, radhuset med familjen, kanske i en Stockholmsförort. Vilken berättelse hade socialdemokratin för dem många? Och är det där just ordet "samhällskritik som passar?

Nej! Glöm det! Socialdemokratin är en politisk kraft som kan ha fler tankar i huvudet samtidigt. Vi kan både stå för den mer positiva synen på politikens uppgift och hålla fast vid, utveckla och bli mycket bättre på att tala om att bryta samhällsklyftor. Ingen annan politisk kraft har en politik för att bryta den segregation som är storstadens andra sida av myntet. Inte heller där var socialdemokratin självklar, även om vi till och med gick fram i en del stadsdelar. Och vår styrka är att hålla ihop de två uppgifterna. Förr har vi talat om en generell välfärdspolitik som verktyg. Inte helt fel att återupprätta.

Samhällskritik behövs. Jag tror att det ligger mycket i den "öppna kriskommissionens" idépapper. Vi har under partiets tid talat mycket om de stora perspektiven. Men ibland blev vi försvarare för byråkrati och "system" snarare än stod på den enskildes sida. Där finns en hel del samhällskritiskt att göra. Och för att upprepa: även utifrån de kvarvarande och delvis växande samhällsklyftorna.

Tillväxten: Aftonbladets Katrine Kielos skriver om detta och slår tillbaka talet om att tillväxt är liktydigt med "högervridning".

Tillväxtpolitik kräver ett helhetsgrepp på utbildning, innovation, infrastruktur och finansmarknader.  Då krävs en politisk idé.  Tillväxt har historiskt varit en paradgren för svensk socialdemokrati, eftersom man har haft just detta:  En politisk idé.  Vad har hänt med den?

I samma anda skriver Anne-Marie Lindgren, delvis som en reflektion över den så kallade "Prime-gate"-härvans orsak. Att några ser behov av att påverka (S):s syn på tillväxt. För fyra miljoner....

"Tillväxtpolitik handlar om att skapa gynnsamma samhälleliga förutsättningar i alla de här avseendena. I dag kan man förmodligen ringa in de viktigaste frågorna genom två I och ett U – innovationer, infrastruktur och utbildning. Till infrastrukturen ska man räkna bostadsbyggandet och – som en intressant tanke från just unga s-debattörer – finansmarknaderna. Det är detta socialdemokratisk debatt ska vidareutveckla.

Socialdemokratin kan trots allt få ihop en politisk krisanalys som kan vändas till den där framtidsberättelsen vi så innerligt behöver. Ardalalans utspel är i mångt och mycket självklarheter men inte alls orimligt att upprepa i det läget vi är i. Förslaget om tjänstemomsen som tas upp är viktigt och något som har funnits med i programmet för Stockholms län ganska länge. Om partiets "förnyare" tar sitt ansvar och utvecklar resonemanget till en konkret dagordning så läggs en god grund. Om också de som hellre talar om "reformer" gör samma hemläxa finns goda möjligheter att, under en ny modern och initiativrik partiledning, få ihop något som bär in i framtiden.

Fler: Johan Westerholm, Thomas Böhlmark, 

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, kriskommissionen, socialdemokraterna, tillväxt, prime,

Brev till socialdemokraterna

Kära Socialdemokraterna


Jag blev medlem och mycket aktiv i dig strax innan det blev stadgeenligt tillåtet, så låt oss räkna från SSU-inträdet vid 14 års ålder. Idag är det drygt 30 år. De värderingar som jag hade då består i stort sätt idag även om jag hoppas att jag har följt med i tiden, ungefär som dina väljare har. Där tror jag en av de stora styrkorna med dig ligger. Du har aldrig fastnat i teser och tuggande. Du har varit fastgjuten i värderingar när det gäller målet med politiken. Samtidigt har du lyssnat till din samtid utan att känna behov av att skära av dina band och rötter. Du har lyssnat därför att du har haft en inre kompass som visat vägen. Och inte minst viktigt: Du har under alla år berättat om färdriktningen och fått stöd för den i val efter val.

Jag har varit med även i kristider. Det har alltid handlat om dåliga tider för Sverige. Du har gnetat på i opposition, hur trögarbetat det än har verkat. Och allt som oftast har du lyckats få stöd igen. Det har du fått därför att människor har sett att du lever i deras vardag och verklighet. Och visst har du haft olika känsla för detta, olika inställningar på dina känselspröt. När det har gått verkligt illa har du glömt mycket av de grundläggande värderingarna om rättvisa. Inte minst har det gällt i kristider. De signalerna har ibland stannat utanför kaptenshytten.

Problemet för dig är nu att du i valet som gick glömde alla dem som inte hade så uttalade behov av dig. I alla fall inte nu. Alla dem som tidigare gav sitt stöd trots att de själva hade det ganska bra. Visst: du hade ett program för jobb och tillväxt som du snickrade ihop under i det närmaste jubel i Älvsjö. Bristen hos dig var att du inte lyckades berätta om det. Du omprövade skolpolitiken till "stort jubel" också internt. Du lyckades inte berätta om det. Du hade en välfärdspolitik som svenska väljare tror på. Dina motståndare hade också det och kunde samtidigt, precis som du, betala för det trots sänkta skatter. Du talade mycket om "sänkt skatt mot välfärd": Problemet var att din motståndare lyckdes att - för tillfället - kombinera de två. Du blev ensam kvar försvarare av de som är sjuka och uppbär ersättning. Du ska ha all heder av det. Problemet är att de är få, och att det ställer dig utanför alla möjligheter att förändra och förbättra Sverige. Både för dem med sämst livssituation och för att också vara relevant och får stöd av dem de som har det bättre.

Och snälla socialdemokraterna: Du pratade så länge om hur viktigt det var att människor kunde utvecklas, stärka sig, göra den där "klassresan". Men var tog du vägen när någon faktiskt hade grejat resan? 

Du, socialdemokraterna, hade ett mål att nå 40 procent av väljarnas stöd. Du fick 30.66 och idag är det i mätningarna nere på 26.9. Din ledare ska avgå. Du har interna krav att fler besättningsmän och kvinnor lämnar. Du har inte någon som sagt sig vilja styra skutan framåt. Det spekuleras friskt om vem som ska leda dig men det kommer bara "nej tack-svar". Besättningen låter ibland som om den ena vill styra åt vänster medan andra vill höger. De stora skara av besättning och de som följer din resa tycker annars att du ska ta en trygg kurs mellan hindren. Att du ska vara sjöduglig oavsett väder. Det är ännu bara mumlanden i sosseskutans kabysser men ju längre resan går kommer skallen att höras högre om att byta färdriktning. Du har genom åren haft kaptener som lyssnat in rätt kurs mellan grynnor och grund, farleder som lett mot hamnen. Du har med det kunna segla på med god fart och de som predikat "hamnen är åt höger" eller "hamnen är åt vänster" har ändå till sist gjort sitt jobb för att hålla en trygg resa.

Socialdemokraterna: Du gick ordentligt på grund i september. Ditt skrov fick stora sprickor. Dina segelt revs bitvis i strimlor. Din besättning var alltför mångtalig för att du skulle kunna behålla alla. Och mitt i det hastiga reparationsarbetet av dig fanns det dem som fortsatte borra hål i dig. "Det är ju murket", säger dom och hackar vidare.

Finns det nu någon som vill hjälpa dig att hissa seglen? Finns någon som vill täta dina sprickor i skrovet och göra dig sjöduglig? FInns någon tekniskt sakkunnig som kan och vill justera kompassen? Finns i din besättning någon som kan förse dig med ett aktuellt sjökort som gäller för de vatten du nu tar dig fram i? I lastutrymmet har du en värdefull last, precis som du har haft under alla färder över haven. Finns det någon som tar ansvar för att den är ordentligt surrad? Och inte minst: Kan någon i din besättning få arslet ur vagnen och berätta att kursen är en aning skev i stället för att klaga på brister i förplägnad och obekväma sängar??

Socialdemokraterna. Du har ett problem till. Där framme på fastlandet står kaptenen från konkurrenten. Du trodde inte på ryktet att de transporterade samma last som du, i alla fall enligt alla dokument för resan. En gammal skorv, som du trodde, hade uppgraderats, bytt kapten, bytt kurs och nått fram före dig. Den skutan valde de öppnare vattnen där vinden var god, inte som du gjorde, riskera sig in i de smala vattnen där du försökte orientera dig.

Nya vatten för dig. Men med samma värdefulla last. Med kunnig besättning. Med en resa värd varje ansträngning. Förr seglade du alltid över de öppna vattnen med ditt stabila skepp. Gör den resan nu också och låt alla, alla, åka med.

Fler bloggar.
- Roger Jönsson, Johan Westerholm, Martin Moberg, Storstad., Rebella,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, eftervalsdebatt

Opinionsläget för (S) ger nya insikter och uppvaknande?

Instängd i hemmets värme, mitt i den halva snöstorm som drar fram över Huddinge, läser jag dagens helt väntade resultat för mitt parti i SIFO:s senaste mätning. Föga förvånande, alltså: det kom en liknande för ett par dagar sedan. S på 26,9 procent idag, Kd utanför riksdagen och moderaterna 34,2. Det förtjänas att skrivas igen: "Moderaterna 34,2". Analyser och debatter om det här är förstås tillåtna av alla intresserade.

På Svenska dagbladets ledare skriver Per Gudmundson något som i den första meningen bör ses som gott råd och läsvärt. Ja, det må kännas plågsamt men av de analyser av socialdemokratins läge som har kommit efter valet tillhör det här ett av de viktiga tillsammans med en annan från motståndarlägret. (visst. fler finns förstås som min enländesanalys och netroots valanalyser)

Pinsamt att "de" måste vägleda oss....När moderaternas Ulrika Schenström ger råd handlar det om något jag också tror på och som en absolut majoritet av de medlemmar jag har hört ger stöd för. Visst måste politik och budskap ses över. Det krävs om man förlorar trovärdigheten på i princip samtliga stora politikområden utom möjligen det som gäller sjukförsäkringsfrågan. I min värld handlar detta inte om några betydande omstöpningar a la nya moderaterna i politiskt hänseende. Det handlar mycket mer om tydlighet i värderingarna, att åter vila på grunden för socialdemokratin. Men, bör tilläggas, göra det med ett nytt ledarskap som får mandat att leda och driva en modern socialdemokrati. Det är också den förre moderate statssekreterarens råd. För att åter vara tydlig: en överdrift för att medvetet hårddra. Visst finns kloka inlägg också från socialdemokrater.. :-)

Svd-ledaren noterar att uteblivet lyft för (S) efter Sahlins avgångsbesked möjligen är tänkvärt:.

-De socialdemokrater som tror att valförlusten berodde på ledningen får tänka om. Inte ens med Mona Sahlin ur vägen och med Thomas Bodström på andra sidan Atlanten kan man locka väljare.

Nu tror jag att det där är fel i sak i dess andra mening. Efter valdagen har flera nya medlemmar kommit till det "krisande" Socialdemokratiska partiet. Hos de finns, precis som hos många av oss som engagerar oss lokalt, en stor vilja att gå vidare och en trygghet i värderingar. Och sakpolitiskt saknas inte uppgiften att opponera. Ett exempel bara från senaste veckan: Sverige och inte minst Stockholms län är på väg att få ett vårdsystem där vårdens aktörer får okey för att stänga därför att patienterna är för gamla och skröpliga!! Det händer i Sverige år 2010. Mitt stora invändning är när annat än dessa samhällsproblem blir den offentliga debattens fokus, som pseudodebatter om S är i kris (det är vi!)  eller inte eller - hur mycket rätt i sin kritik man än kan ha, om konsulter och annat. Red ut eländet men styr åter till samhällskritik och berättelsen om Sverige! Annars fortsätter vi mot botten!

Magnus Ljungkvist bloggar från fjärran land om att ingen kan klandra väljarna": Om ingen vill leda vill heller ingen följa". Huvudet på spiken.

Mer läsvärt:
- AB om dagens SIFO
- AB  om förslag från Monica Green: "Gör Eva Nordmark och Annika Nilsson till radarpar.
- DN, Lars Ohly om ett räddhågset parti...
- Magnus Ljungkvist om behovet av stark ekonomisk politik.
- Niklas Nordström replikerar i Aftonbladet
- Peter Johansson om sängkamrater
- Peter Högberg om höger-vänster
- Mats Engström om "Prime-gate".
- Thomas Böhlmark om trotsbarn och Ohly.
- Sandro Wennberg om PR-firmor.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, eftervalsdebatt, opionionen, opinionsläget, socialdemokraterna, mona sahlin

Socialdemokrater, PR-konsulter och vägen framåt

[uppdaterad]Bara så att det är sagt: Den diskussion som Mats Engström tar upp i ett inlägg i Aftonbladet är inte pseudodebatt eller något icke önskvärt. Tvärtom: i en politisk värld som ser ut som den gör behövs en levande diskussion om hur man som parti, eller offentlig institution, förhåller sig till alla dem som har som yrke att påverka i olika samhällsfrågor, som vill påverka ens tyckande och tänkande. Fler bloggare tar upp samma tema, som Johan Westerholm och Alexandra Einerstam.

Men med det sagt känns det ändå som att socialdemokraters självförtroende verkar vara rejält i botten. Tänker här på de reaktioner som har kommit om att partiet i olika skepnader kan ha påverkats av konsulter betalda av huvudfienden Svenskt Näringsliv. Är det relevant? Är det farligt? Är det ett svek? Borde inte socialdemokrater som nu måste utveckla politiken vara öppen mot omvärlden i ännu högre grad?

Det är förstås helt oacceptabelt om partiet i formella former presenterar underlag med de syften som Aftonbladet redovisar som något "objektivt". Kanske till och med framtaget av en valanalysgrupp eller kriskommission som i personskepnad förbinds med kampanjer för Svenskt Näringsliv. Då har inte aktörer av olika slag lyckats hålla i sär sina engagemang. Ett fulspel i sammanhanget är också om det medvetet ges intryck att man agerar som sosse men i själva verket inte har stämplat ut från PR-uppdraget för ex en stark näringslivsorganisation. Då är det illa.

Det stora och farliga i sammanhanget blir ändå om kritikstormar och energiflöden fastnar vid detta. I ett läge när socialdemokratin behöver framtidsdebatt, behöver utveckla politiken och ge direktiv om hur ett nytt ledarskap bör se ut, måste helt enkelt detta vara fokus. Tyvärr riskerar de nya "avslöjandena" bara att förlänga eftervalsprocessens redan inträffade haveri på olika sätt.

Dagens Aftonbladet avslöjar något som egentligen borde göra oss som tidigare har varit anställda för att skriva för partiföreträdares räkning mer upprörda än andra. Utan att överdriva mina egna kvaliteter kan man nog med fog säga att konsultbetalda artiklar eller tal knappast har en kvalitet som i förhållande till priset är så värst mycket högre än medarbetarskrivna produkter. Men att detta skulle vara en central del i en socialdemokratisk eftervalsdebatt och om rädsla att påverkas av "utanförstående"? Klantig upphandling, ja. Skandal. knappast.

En del (ganska många) ger sig på enskilda personer i "härvan". Jag tänker inte göra det. Det är socialdemokratin själv som måste ta ansvar för sin eftervalsdebatt. Att krafter vill påverka partiets inriktning borde ses som en signal att det finns hopp. Inte ens Svenskt Näringslivs verkar döma ut (S) till en säker död utan har uppenbarligen valt att investera ganska mycket pengar i att påverka inriktningen. Om det genom personkopplingar finns material i (S) eftervalsanalyser som har betalts av näringslivet är det partiets ansvar!

Magnus Ljungkvist skriver sitt första inlägg på länge om detta, möjligen vid någon strandkant på varmare breddgrader.

Om inte PR-branschen klarar av att skilja professionalismen från prostitutionen kommer även denna typ av blogginlägg inom kort vara svåra. Om fyra veckor börjar jag jobba som PR-konsult. Kommer det betyda att folk tror att varje åsikt jag har är köpt? Om det blir fallet så har Niklas Nordström et al. gjort både mig och hela branschen är rejäl björntjänst. Deras egna varumärken som socialdemokratiska debattörer är väl redan rimligtvis rätt skadeskjutna.

Som man brukar säga: "Words"!

Länkar till stor del stulna av Alexandra och Sandro (Tack Partistaten). (tack tillbaks)
Peter Högberg: Vad kostar socialdemokratin?
Johan Westerholm: Socialdemokraterna: Vem i hela världen kan man lita på
Utsikt från ett tak: När det stormar i ett vattenglas
Mats Engström: (S) behöver regler om PR-firmorna
Badlands hyena: PR-byråer påverkar partier
Peace Love and Capitalism: Niklas Nordström på Stureplanscentern
Alliansfritt Sverige: Svenskt Näringslivs plan för att köpa S
Makthavare: Erik Laakso: "Jag bloggar om vad jag vill"

AB om en fyra miljonerskampanj
AB, intervju Tove Lifvendahl
Röda Berget om illamående.
Peter Högberg om att söndra inifrån
Calle Fridén om kontakter direkt med facken
Krassman om opinionen
(och här kommer några egna)
Tokmoderaten: ROSORNAS SMUTSIGA INBÖRDESKRIG ...
Mats Engström: En märklig undersökning och Början på en valanalys
Petter Larsson: Så blev jag lurad av Prime
Martin Moberg: SN: "En socialdemokrat kostar"...?
Resumé: Prime försökte styra (S) – redan 2006
Tvärdrag: Om tillväxt
Lena Sommestad: En egen samhällsanalys ger styrka
Erik Laakso, Köpt eller ägd.
Ab: Prime-skriven debattartikel
- Lena Sandlin i Västerbottens folkblad.
Peter Högberg om lobbyism och ärlighet
Janne Sundling skriver i Resumé

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, lobbyism, eftervalsdebatt, socialdemokraterna, prime,

En syndabock utanför (S) kan inte rädda skinnet

I krislägen är det väldigt lätt hänt när det verkar trögt inom det egna hägnet: En varg som ylar utanför, som hotar och bådar ond, bråd död, kanske kan ena. "En motståndare där ute: Titta". Det har ganska ofta fått vara "konsulter" som blir socialdemokratins hot utanför. Lätt att skylla nedgångar på. Om än med tydliga ansikten hos några så ändå ett ganska diffust kollektiv.

Faran nu för det socialdemokratiska partiet är att detta blir hotet med stort H. Att debatten internt och i samtal med "Sverige" mattas ytterligare. Att omprövning och förnyelse stänger ute intryck från de väljare och grupper som socialdemokratin borde företräda, lyssna till och lära av.

Jag har samma syn på lobbyism som Sandro Wennberg. Där har jag inte heller det minsta kritik att rikta mot Svenskt Näringsliv. De som andra intresseorganisationer får använda sina resurser efter hur deras medlemmar bedömer det. Om det innebär köp av konsulttimmar är det inget jag kan kritisera. Inte heller konsulterna förtjänar offentliga "avrättningar". Det är en etablerad bransch och den är viktig för de samtal som måste ske i samhällsfrågor. Det finns mycket stor anledning att öppna upp och göra synligt delar av "lobbyistsverige", inte minst när det sker på de formella samhällsarenorna. Men att däremot skåpa ut företeelsen är helt enkelt inte min grej.

Här med en reservation. Jag har tidigare skrivit inlägg i eftervalsdebatten om vikten av att stärka tillväxtperspektiv och faktiskt att Socialdemokratin borde satsa på att bli Sveriges bästa parti för småföretag, inte minst de som startar nya. Om vi, som skriver på fritid, också får "konkurrenter" som avlönas är det förstås upp till var och en. Men jag vill inte se en utveckling där misstanken om "avlönade inlägg" blir något som slår mot alla bloggare. Det här inlägget är exempelvis INTE sponsrat av Svenskt näringsliv eller ens av Prime PR.

Socialdemokratins stora hot är om artiklar som den i dagens Aftonbladet leder till en fortsatt frånvaro av egen idé- och framtidsdebatt. Att nyheten om Prime, United Minds och Svenskt näringsliv kommer samma dag som socialdemokratin mäter sitt sämsta resultat i opinionen någonsin, (?) är kanske en särskild omständighet att fundera över. Det är på ett sätt viktigt att tidningen har artikeln: Man måste få veta om det är partiets egna tankar som någon föredrar eller om tankarna har ett syfte att möta en annan parts intressen. Det vet man i direktkontakter med villaägare, företagare, facken eller hyresgästerna. Sådant som presenteras som förment objektivt men som har tydliga syften ska verkligen inte förbjudas ens i partiets egna diskussioner men det måste redovisas, inte finns infogat i formella partidokument, om nu så skulle vara fallet.

Men risken är om vargarnas ylande, om det nu upplevs så, leder till att stängslet blir högre, elspänningen mer pådragen, vallgravar grävs och nya tankar och perspektiv stängs ute. Det är det absolut sista partiet behöver!

Mer att läsa:
- AB om en fyra miljonerskampanj
- AB, intervju Tove Lifvendahl
- Röda Berget om illamående.
- Peter Högberg om att söndra innifrån
- Johan Westerholm om öppna kriskommissionens oberoende.
- Mats Engström om en uppförandekod.
- Anders Nilsson om vänster första våningen.
- Eric Sundström skriver om Dagens Arenas engagemang i valanalys.
- Martin Moberg med eftervalsanalyser.
- Calle Fridén om kontakter direkt med facken
- Krassman om opinionen
- Johan Hedin om stureplanscentern

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, Prime, united minds, konsulter, svenskt näringsliv, lobbying,

En opinionssignal som väcker någon?

Det är närmast kusligt hur morgonens opinionsmätning bekräftar mitt inlägg i går som jag (lovar) skrev helt utan förhandsinformation. Ett miljöparti på offensiv framåt, ett i den mediala logiken och möjligen praktiken ledarlöst (S) och en personförvirring omkring framtida ledarskap har lagt den grunden tillsammans med ett antal andra ingredienser jag skrev om. Dock menar Novus att Sahlins avgångsbesked inte verkar ha påverkat opinionen. I sak kanske inte men visst har det förlamat opponerandet. Alliansregeringen lämnas ensamma på spelplanen och de skillnader i politiken som finns har svårt att ge avtryck utåt. Mot den bakgrunden är mätningen bara en logisk konsekvens.

En sak gör mig riktigt orolig, delvis beskrivet i gårdagsinlägget. Den eftervalsdebatt om politiken som borde föras har knappast kommit igång. Visst har FRA nämnts av någon, liksom fastighetsskatt och en eller annan kärnkraftsreaktor. Men i övrigt är det svagt. Och när så småningom något startar på allvar är det inte självklart - för att vara försiktig - att den diskussion fortsätter i konstruktiv anda. Redan under hösten har signalerats "höger-vänster-strid" och det är mycket tveksamt om det kommer att ge lyftet. Detta såväl som partiets traditioner gör att det tydliga mandat som behövs för en ny ledning att förändra och förnya politik, bild och budskap riskerar att bli alltför svagt. Och om inte annat: med det valda lösningen blir extrakongressen en "politikfri" tillställning, undantaget det man lägger in i mandatet till de nya.

Att ge Per Gudmundson, Svenska dagbladet, rätt i sin analys av socialdemokratin vore förstås mig helt främmande. Men illa om det är fallet. Exemplet handlar om en vilja hos (S) att göra upp med regeringen om kärnkraften, detta med det rödgröna (?) arvet som utgångspunkt. Det berättar "partiets näringspolitiske talesman", Lars Johansson.

Socialdemokratin hade i höstas målet att nå 40 procent av väljarna. För att uttrycka det milt: Det misslyckades. Då valde 1.8 miljoner svenskar att tro på politiken, trots allt. Tyvärr har eftervalsdebatten haft en ton som kan tolkas som att det är ett alltför gott valresultat för att ens erkännas. "Det är kris för fan" har många önskat inpränta och i takt med detta och en mental vägran att diskutera framtid och politisk berättelse väljer väljarna andra alternativ. Inte alls märkligt. Nu har ni er kris. Förbannat sorgligt.

Fler som bloggar:
- Staffan Lindström om partibränder..
-Rasmus Lenefors om ett parti som inte borde vara sämre.
- Sig-Britt Ahl som efterlyser Mona...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, eftervalsdebatt,

Dags för rödaste varningsflagg, (S)

Först var det senfärdigheten i valanalysen. Eller "Därför blev valet ett elände". Sen bidde det en kriskommission. Sen kontrade en Öppen kriskommission. En del i eftervalanalysen blev en djup forskningsuppgift om 20 år framåt och 20 år bakåt. Sen var det avgångsbesked. Sen en politisk och möjligen organisatorisk tomhet. Nej, nej och nej och bara icke-kandidater. Sen kom lite av politik men kanske inte de omprövnings- och förnyelseområden man kunde önska eller i alla fall inte tillräckligt (fastighetsskatt och FRA??? )  Det stora, berättelsen om partiets värderingar och drömmar, finns i hjärta och hjärna hos väldigt många. Om hur det borde vara, alltså. Men lite av det verkar komma i skrift. Om det nu inte är som en del tror: i grunden finns det. I grunden håller det. Misslyckandet ligger i att förmedla att vi faktiskt tycker det vi tycker och att skapa trovärdighet. Bristen ligger att vi (sossar) har drunknat i skuggan av ett samarbete, att vi haft för få som tala för oss, att dagordningens skattefokus var fel från början och att vi förstärkte det med en orimlig skevhet i budskapet: Mer åt "eländesparti" än "framtidsparti för alla". Och mer än detta.

Mitt i allt detta gör valets vinnare i samma, tidigare politiska lag, miljöpartiet, det som (S) borde vara fullt av. Engagerade företrädare som presenterar sina ambitioner och sin vilja att leda partiet framåt. Den socialdemokratiska kongressen hålls i mars. Miljöpartiet har sitt ledarskifte ett par månader senare. Idag finns också en formell manlig kandidatur från Gustav Fridolin. Ett antal kvinnliga mp-företrädare har tidigare meddelat detsamma.

Lokalt, regionalt men även på riksplanet finns förvisso goda initiativ: Stockholms Arbetarekommun och Veronica Palm med sina frågor till medlemmarna. Partidistriktet i Stockholms län mer konstruktiv eftervalsdebatt och nu också en (som komplettering till mer formella kanaler) grupp på Facebook där medlemmar och sympatisörer kan göra inspel om krav på en ny partiledare. Och visst finns kandidater: Jag är i och för sig rent privat sur på Makthavare.se för att inte tillhöra de som det spekuleras i. Men där finns konkurrens av bloggare: Sandro Wennberg, Peter Karlberg, Peter Högberg.

Alexandra Einerstam blir "grön av avund" av den offensiv som (mp) verkar vara inne i medan motsatsen känns mindre stark (!) i (S). Jag är orolig för att det finns en betydande majoritet av oss som mentalt VET att socialdemokratin alltid, säger alltid, kommer att vara ett stort parti. I den mentala bilden är opinions- och inte minst valresultat under 30 procent inget som händer. Och om det skulle hända - mot förmodan - så kan man säga att det var tur att det hände när det hände för sannolikheten för en upprepning är så liten att den knappast finns. Men bara lite...

Så är det inte. Alla partier måste vara relevanta för att överleva. Där finns det de som menar att även om socialdemokratin blev knappt största parti med 1.8 miljoner väljare så ska det inte påminnas om. Mitt i Miljöpartiets positiva offensiv och ledarskifte och mitt i Reinfeldts dolda styre av Sverige, till en del beroende på en socialdemokrati som intet når ut med sitt opponerande, så ska det fan i mig pratas KRIS och det länge och det bestämt.

Jag såg ett tweet i går från Helle Klein som efterlyste just framtidsdebatten och visioner. Det måste väl finnas många fler som ser det som en ganska akut uppgift att mejsla fram? Andra kör nu om.

Svd om mp:s ledarskifte.

• 9/12 Valtersson vill bli språkrör Nämner migrationspolitiken som en fråga att bli tydligare kring
• 25/11 Tre vill bli MP-språkrör Åsa Romson, Bodil Ceballos och Gunvor G Ericson har alla gått med på att nomineras.

Bloggar.
-  Westerholm om en artikel i en olänkbar tidning.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, eftervalsdebatt,