En statsminister som helst drar från Sverige

Det blev minimalt med framtidsberättelser i debatten. Kanske tanken på att det skulle hinnas med vara lite patetiskt av mig, i ett tidigare inlägg. Ändå ligger det en färdriktning också i de besked som ges i sakfrågorna. Ska samhället ta ansvar för jobben, för välfärden? Eller ska den "osynliga handen" själv ordna detta till största lycka för alla? Sätter vi resurser till vård, skola och omsorg först? Eller använder vi det till sänkta skatter?

Fast å andra sidan: någon höjning av det nästan skämtsamt låga taget i a-kassan kan det inte bli, för statens kassa blöder. Å andra sidan igen betonar Reinfeldt vikten av statsmannaskap och ansvar och drömmer sig tillbaks till det överskott i statsfinanserna han ärvde av förra regeringen.

Mona var kanon på ett ödmjukt och balanserat sätt. Samtidigt knivskarp mot bristerna i Reinfeldts resonemang. Jag tycker Fredrik Reinfeldt klarade sig undan viktiga frågeställningar om de värderingar som vägleder honom. Illustrationen blir så tydlig i talet om att de arbetslösa inte kan få det bättre medan Reinfeldts egna grannar hemma i Täby förses med reform efter reform. När ska den granskningen av regeringens förda politik börja?

Två saker tycker jag var "stora" i debatten. Den totala frånvaron av resonemang om utanförskap och jobbpolitik från Reinfeldts sida. Och det som också många medier uppmärksammar: det svek mot kommunerna som kan vara på väg. Med rätta lyfter Aftonbladet fram Reinfelds tveksamma svar om extra stöd till kommuner och landsting. SvD gör samma sak till debattens huvudnummer. Undrar om han fattar att det är miljoner som krävs i besparingar i kommuner och landsting? För Huddinge kommun handlar det om 60 miljoner som ska bort från verksamheterna.

Jag reagerade också på det ständiga resandet bort från Sverige som statsministern gör. Oavsett om det är klimathot, arbetslöshet, finanskris eller annat, så ska det lösas av alla andra än den regering han själv leder. Där ligger en stor svaghet hos Sveriges statsminister.


Läs Erik Laaksos debattkommentarer här, här, och summering här.
Krassmans löpande debattnoteringar här och läsvärda reflektioner från Sjölander här.
Dn, Henrik Brors analys.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, val 2010, debatt

Reinfeldt halverade vallöftet om 1000-lappen...

Det blev en kort, sansad debatt med stor laddning. Mona med en första utsträckt hand om att gilla jämställdhetsbonusen om Reinfeldt skrotar det totaltokiga vårdnadsbidraget. Moderatledaren avvärjde med viss försiktighet inviten med hänsyn till allianskamraterna. Jobben var den stora bataljfrågan, under den korta tiden. Här bekräftade Reinfeldt lite av min egen teori. Att vi sossar kommer att ha problem att reda ut för väljarna vad som är effekter av vår politik och vad som är resultatet av allianspolitiken. Nu tog Reinfeldt vårt gamla uttryckssätt. (igen) Jobben kommer, hävdade han. Monas upprepningar av frågan som ställdes hela valrörelsen vägrar Reinfeldt fortfarande svara på: Dvs, hur kan slag och sparkar på arbetslösa ger fler jobb. Mona poängterade i stället utbildningen och arbetsmarknadsolitikens betydelse. Hon pekade på hur viktigt det är att bekämpa diskrimineringen. Hon ville stärka, inte försvaga de som ska söka jobb. Där undvek moderatledaren igen att svara. Reinfeldt tog som väntat upp Monas tal på kongressen och hävdade att hon också ville ha rätt OCH PLIKT. Där kontrade Mona starkt med att betona att först måste man stärka människor, sen kan kraven ställas. Inte tvärt om.

Under debatten halverade Reinfeldt löftet om att alla ska få en tusenlapp mer genom att hänvisa till att man uppfyller det för dem som är två!

Klimatfrågan avverkades lite väl snabbt för att vara så viktig. Där fick Mona fram att Reinfeldt inte vill gå före. Hon lyfte fram att klimat- och miljöpolitiken är viktig för framtiden och att det ger möjligheter för Sverige att gå först. Reinfeldt drog ett lamt svar om basindustrins villkor och metallarnas jobb. "De har också barn" påminde Mona om. De nyfödda debattparet hann också med ett snabbt varv om betygen.

Någon kan säkert ge mig en korrigering på punkten; men har verkligen Reinfeldt uppträtt utan slips i tidigare debatter? Avslappnad eller en markering...

Intressant Andra bloggar om: politik, debatt, mona sahlin, fredrik reinfeldt, moderaterna, socialdemokraterna

Uppladdning inför debatt Sahlin - Reinfeldt

Inte någon större chans att kommunfullmäktige är slut i tid till vare sig Fiktelius Ordförande Persson eller debatten Mona-Fredrik i kväll. Så man får begagna gammal hederlig VHS video-teknik. Oavsett det kan man både spekulera och hoppas inför debatten. Vad jag förstår hoppas moderatledaren på mer av samtalsklimat än debatt. Förvisso god ambition men sannerligen behöver debatten föras. Hårt, skarpt, tufft och tydligt. Mona kommer från kongressen. Nyvald, upplyft av ombuden, sugen på uppdraget. Reinfeldt direkt från Umeå, med "kvinnoturné" inledd och ett nyupptäckt engagemang för miljö och klimat i bagaget. En inte helt trygg bas för debutmötet mot MS. Som "god sosse" kan man hoppas att Mona för tillräckligt med tid för att återupprepa kongressbudskapet. Vi står i början av en vandring som ska fyllas med steg. En fortsättning och utveckling av på vår politik. Där finns en slående kontrast till Reinfeldt vars start som partiledare började med att kasta hela det politiska arvegodset över ända. I alla fall retoriskt. Debatten kommer säkert att spänna över en rad områden.
Ideologi; Hoppas att Mona får tid att berätta vår frihetssyn, inte minst utifrån människors perspektiv. Kopplingen till jämlikheten. Trygga vågar. En generell välfärd som alla står bakom som förutsätter skatter. Där Reinfeldt redan när han blev vald slog fast att skattenivån markerar frihetslinjen. Ju mer skatt, ju mindre frihet. Där får han stora problem när han pressas.

Förnyelse: Mona kan peka på bred uppslutning för våra idéer. Till och med Reinfeldt har insett dess styrka. Men förnyelsen behövs alltid. Samhället har alltid brister där politiken måste stärkas för att kunna möta bristerna. Sektors- och systemtänkande i offentlig sektor, en kraftigare markering av entreprenörskapets värde. Utan att ställa det i motsats till "arbetarklassens" intressen. Men kanske förnya arbetet för delaktighet på arbetsplatserna.

På temat förnyelse är frågan vilken Reinfeldt Mona kommer att möta?? Det var en viktig kommentar från Mona under kongressen att Sverige varken behöver nya eller gamla moderater. Jag hoppas äntligen få svar på hur det är möjligt för en person att aldrig behöver utveckla hur man kan överleva politiskt om man har suttit 10 år i riksdagens finansutskott, gång på gång har lagt moderata förslag enligt den "gamla linjen, upprepade tillfällen skrivit böcker och artiklar om att moderat politik inte ska förändras utan bara ta längre tid och en gång talat om maktens härlighet med insikten att man måste bli lite sosse för att fånga de "mentalt handikappade svenskarna". (ja, han var faktiskt riksdagsledamot när han uttryckte detta)

Jobben, där Mona kan lyfta fram resultatet av s-politiken, också med ödmjukhet om att arbetslösheten biter sig fast i vissa bostadsområden och landsdelar. Där måste vi göra mer. Då behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik, utbildning. Att Reinfeldt lyfter fram den där tusenlappen, som väl inte ens blev en hundralapp för vanligt folk, är troligt. Attackerna på a-kassan får den så välkända retoriska vändningen att det är bättre att få hundra procent (enligt teorin att slag mot arbetslösa ger fler jobb)

För både Mona och Reinfeldt (!) är miljöfrågor och jämställdhet aktuella. Den senare med ett helt nyfött intresse för detta. Moderat syn på jämställdhet har fram till sådär förra veckan setts som en allmän frihetsfråga som inte kräver några speciella insatser. Där ska man uppenbarligen ta fler steg. Att konkurrensutsätta i vård och omsorg framhåller han säkert som viktig, liksom jämställdhetsbonus. Som dock ska ses tillsammans med kristdemokratiskt vårdnadsbidrag. Go´natt!

Gissningsvis och om tiden medger lär ledarskapet tas upp, om inte annat av eventuell debattledaren. Där ligger den stora skillnaden i de båda partiernas tradition. Socialdemokratin med sin folkrörelsetradition, de demokratiska preludierna, debatterna och samtalen. Moderaterna med ett ledarskap byggt på en form av VD-roll som ledaren verkar upprätthålla.
Som sitter kvar så länge "marknadsandelen" är tryggad". Det ska onekligen bli en spännande debatt.

Intressant: Andra bloggar om: politik, mona sahlin, fredrik reinfeldt, socialdemokraterna, moderaterna, debatt