Absolut. Dessa kanaler är bra för att mobilisera sympatisörer och för att bygga långsiktiga relationer med väljarna. Men det måste vara interaktivt, de sociala medierna fungerar inte som broadcasting, eller envägskommunikation.Internet är ett "sekundärmedium", menar Strömbäck.
47 procent - nästan hälften - av de tillfrågade angav tv som viktigaste informationskälla för att hänga med i som händer i svensk politik. 24 procent angav dagstidningar och först på tredje plats kom internet med 13 procent.Nedslående, måhända, för oss politiska bloggare. Men utöver Strömbäcks "positiva undantag" - mobiliseringen - menar jag att varje läsare, oavsett antal, är en läsare. För mig är den vetskapen värt den tid som jag ägnar till bloggande. I en demokratin är varje röst och varje text välkommen, inte oönskad som en del kritiker av bloggandet i bland kan uppfattas mena. Dessutom gissar jag att forskningen inte har kommit så långt när det gäller kunskaper om hur bloggdebatter påverkar "gammelmedierna". Och för egen del, tillsammans med bloggkamraterna i Netroots, tror jag att vi oavsett den här kartläggningen kommer att jobba vidare för attfå en motvikt till den så kallade "högerns eko-kammare". Det behövs. Vi gör faktiskt skillnad.
Läs också om mina sju punkter för framtiden och de sociala medierna...
Fakta från undersökningen.
- 8 procent av de tillfrågade har läst en blogg som handlar om samhällsfrågor och politik.
- 6 procent har skriftligen kommenterat eller diskuterat frågor på nätet som rör samhälle och politik.
- 5 procent har besökt en hemsida som tillhör ett parti.
- 4 procent har följt en politiker eller ett parti på Facebook.
- 2 procent har följt politiken via Youtube.
- 2 procent har bloggat själva inför valet.
- 1 procent har följt valet via Twitter.
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, val 2010, val 2010, medier, kommunikation,
