Precis som det regnar utanför mitt fönster så regnar också åtskilliga tankar och uppslag om politisk förnyelse nu efter valet. Det gäller kanske främst "förlorarpartier" som mitt eget. På den andra sidan blockgränsen finns kristdemokraterna och centerpartiet som tillhör detta nu ganska dystra gäng. Den svenska väljarkåren består efter valet av 46.585 färre centerpartister, av 32.302 färre kristdemokrater och av 115.128 färre socialdemokrater. Detta i ett val där 378.266 fler röster lämnades än förra valet. Ett riktigt skitval eller eländesval om du så vill. Å andra sidan finns nu 335.752 fler moderater i Sverige. 146.314 fler miljöpartister. Och skrämmande nog 177.147 fler som har stött ett främlingsfientligt parti.
Vad göra? Om detta har både jag och många andra försökt bidra till i olika debattinlägg. Många av oss utgår från det som möjligen är en devis som kan tillskrivas moderatledaren Reinfeldt: "Förnya eller dö".Så viktigt och riktigt. En överlevnadsfråga. Men inget nytt. Jag går inte tillbaks för att leta citat men uttrycket "vi gjorde hemläxan" och "vi förnyade oss" har upprepats i alla tänkbara sammanhang de senaste fyra åren. En av denna förnyelsens högtidsstuder var Älvsjökongressen där alla mandatperiodens debatter och konkreta förslag spikades ihop till en politisk helhet. En framgångskongress. Eller som Expressen skrev i en bildtext: "Mona Sahlins succékongress". Alla spekulationer om ett starkt splittrat parti kom på skam. Två områden där jag tror att alla som lämnade Älvsjö kände både stolthet och att förnyelsen var påtaglig handlade om synen på företagandet och skolpolitiken, den senare punkten något som startade direkt efter valförlusten 2006. Ändå blev krisen och katastrofen ännu värre.
Så...
...vad ska vi nu "förnya"? Vad måste vi nu göra om? Konkret? Är det politiken eller organisationen? Kanske både och? Är det politik eller person? Var hittar vi framgångsreceptet? Och vilken är egentligen uppgiften? Ska analyser och debatter mynna ut i en strategi som lägger fast vår politik utifrån våra idéer där uppdraget blir att tala för varan på ett bättre sätt? Eller handlar det om att, som Reinfeldts nya moderater, överge det man själv tror på till förmån för ett mer vindflöjelsbetéende? Att springa efter opinioner och väljarströmmar snarare än att driva det egna?
Basen i form av verkliga väljare är att 1.827.497 valde (S). På andra sidan, succévalet för moderaterna, som fick 1.791.766. I förnyelsens tecken är den kunskapen trots allt viktig. Vilka punkter i programmet borde partiet vara försiktigt med att förändra om inte tappet hos den väljarbas på nära två miljoner som röstade på oss i eländesvalet ska vända ryggen till?
Det där med popularitet och inre övertygelse är en avvägningsfråga. Eller kanske en ärlighetssak? Låt oss säga att väldigt många väljare tappar lite av solidaritetstanken. Att allt fler börjar se "politiken" som i stället något individuellt. Frågan om en bra skola blir inte politik utan beror på ditt eget val. Det är ditt ansvar. Frågan om arbete och arbetslöshet är inget "politiken" kan lösa. Det där dina val som avgör. Och kanske också: Frågan om klyfor mellan människor är förvisso inte kul men ändå något som var och en ansvarar för. "Jag röstar på det som ger plus i min plånbok, ger bra för mina barn och ger min familj en god sjukvård". Den som ligger där i fåtalets grupp och som lever med fattigdom, arbetslöshet och utanförskap konkret och påtagligt men som aldrig blir flest väljare på valdagen: vem ska de vända sig till? Vem har svaren och lösningarna på deras situation?
En socialdemokrati som inte förmår vinna "de flestas stöd" kommer aldrig att klara av att föra en politik för "de få utanför". Men jag tror att socialdemokratin förlorar mycket av sitt existensberättigande om det sista ledet förloras. Jämlikheten och att med politikens hjälp skapa bättre levnadsvillkor och livschanser för alla, måste vara en bärande del av politiken, oavsett slutsatser av valanalyser.
Mona Sahlins tal inför LO:s höstmöte hade en central punkt där många av oss har fått ett rejäl uppvaknandedask i ändan: Endast 22 procent av de som har ett jobb har valt "arbetarepartiet". Att jämföra med 32 procent som valde "kopian", det nya arbetarpartiet utan e: moderaterna. Hon berörde "den stora akilleshälen": att vi kanske talade om jobb men inte om hur det är PÅ jobbet. Så viktig och så rätt och kanske till och med nya insikter (!) Men Sahlin talade före det om det som politik och val ytterst handlar om: förtroende och att "återvinna förtroende".
Det spelar ingen roll för valresultatet hur mycket (S) förnyar sig, skriver nya program, gör om rutor i organisationen, knackar dörrar, skriver insändare, lägger motioner eller debatterar i fullmäktige om inte förtroendefrågan ligger som bas. Det spelar ingen roll hur mycket vi reviderar jobbpolitiken, ser mer positivt på företagande, lägger förslag som bryter segregationen eller förbättrar sjukvården om allt detta goda vi ville göra möts med iskall kyla från väldigt många väljare.
Eftersom valresultat är en följd av att kloka väljare har jämfört alternativ ligger det en självklarhet i att i ett skede fundera över hur "starkt partiet varumärke är i jämförelse med andras". Men före det måste komma analys om samhället och inte minst funderingar över hur människor - fler väljare - ska vara mottagliga för budskap om vårt alternativ. Inget val vinns på historiska segrar. Och ingen är intresserad att lyssna på våra kloka förslag om vi inte också uppfattas som ansvarstagande, trovärdiga, moderna och nytänkande av de vi gärna vill få stöd. Och gör verkstad av alla vackra ord. Tyvärr är det mycket svårare och måhända knepigt att visa i människors vardag om man har fått alltför få röster i ett val.
Mer att läsa:
- Fokus: "Därför var Reinfeldt snabbare"
- Fokus, Ulrika Schönström: "Så byggs de nya socialdemokraterna".
- Dagens Arena: "Partiet som föll på eget grepp".
- Storstad: "Arbetarepartiet utan arbetare.
- Johanna Graf om en organisationsutredning...
- Lena Sommestad om behov av nya idéer...
- Peter Högberg om förnyelsearbetet - Facket.
- Torbjörn Jerlerup om nya partier...
- Alexandra Einerstam om öppenhet...
- Johan Westerholm med en SAS-Carlzon-devis...
- Sara Gunnerud, Rebella - om ideologisk förankring.
- Martin Moberg om en kärnfråga...
- Annika Högberg om oförutsägbarhet...
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, val 2014, socialdemokraterna, eftervalsdebatt,
