Att det sedvanliga mediala drevet som rullar på kring Sofia Arkelstens fortsätter är inget att förvånas över. Jag har själv en skarp kritik och säg gärna "bedrövelse" när det gäller en del av hela "affären". Min utgångspunkt är där oljebolaget Shell som under femtio år har gjort upprepade miljösabotage i exempelvis Afrika. Jag skrev, utifrån ett inslag i Ekot om det för ett tag sedan. Här borde det inte finnas någon som helst partiskillnad i riksdagen. Alla borde enigt kunna ta det politiska ansvaret gentemot globala ekonomiska intressen som idag faktiskt skiter i att man låter oljan flöda i delar av Afrika. Jämför, som Ekot också rapporterade, med den uppmärksamhet som BP:s oljehål utanför USA:s kust fick. Samma volym av utsläpp eller mer som sker i världens fattiga delar får inte i närheten av den mediala uppmärksamheten som känns berättigat och viktigt. Då behövs politiker i alla parlament som tar kampen för miljön och mot det som sker av starka ekonomiska intressen. Som miljöpolitker borde Sofia Arkelsten ha mycket bra koll på detta.
Men om Arkelsten gjorde en jättetavla och inte tog bolagets rena brottsliga miljöförstöring som intäkt att säga nej till "utflykt" med dem, och dessutom tog Shell som gott exempel i riksdagen, så finns det absurditeter i det mediala drevet. Senast nu lånet av en BMW några dagar. En resa med RFSU. Och så ett styrelseuppdrag som i och för sig ger mycket extrapengar men som delas av en stor del av riksdagen.
Om detta kan man säga mycket. Visst är det upp till en enskild ledamot att bedöma utifrån sina värderingar vad som är acceptabelt. Men det räcker inte. "Affärerna" visar också en brist i riksdagens ledning där man inte har gjort tillräckligt för att tydliggöra vad som gäller. Riksdagsstyrelsen och även partierna själva, måste skärpa till sig när det gäller att vara tydlig med vad som gäller. Det blir absurda effekter annars.
Ser att folkpartiets Nina Lundström skriver ett inlägg om hennes egna resor under riksdagstiden. Skulle alla ledamöter i riksdagen göra detsamma blir listan lång och kanske är ändå idén om en öppen redovisning bra. Men jag gissar att mycket av innehållet skulle handla om konferensrum, backar med Loka, halvtaskigt kaffe med mjuka havreflarn i stället för mer luxösa inslag. Sverige behöver förtroendevalda som inte bara sitter i sina egna boningar utan också finns ute i "omvärlden". Där finns ibland svåra avgränsningar och där måste både sunt förnuft och tydliga regler vägleda förtroendevalda.
Trots mediers ambitioner att ständigt återbefästa sin roll som "medborgarnas riktiga företrädare, (journalismen) fick faktiskt politiken i årets val ett uppsving förtroendemässigt. I årets val, om man tror VALUn, har förtroendet för politiker ökat dramatiskt, med 30 procent sedan 2006. Det är välkommet och glädjande. Jag börjar faktiskt få tron och förhoppningen att de mediala dreven kan genomskådas av väljarna. Och det är faktiskt viktigast i en demokrati.
För övrigt ser jag att Alexandra Einerstam precis som jag, gärna går på Handelskammarens bloggträff. Och själv har jag tackat ja till morgonkvällens "galamiddag" med avgående landstingsfullmäktige på Grand Hotell, något som sker en gång vart fjärde år. Mig veterligen har inte vi politiker beslutat om platsen för evenemanget men kostnadsposten ligger med all säkerhet inlagd som en del i en större budgetpost. Det är utan tvekan ett medialt case. Jämför bara med "svettig" och usel mat som patienterna får från samma landstings leverantör!
Fler av alla som bloggar:
- Mats Engström om politisk etik.
- Maria Hagbom om "Rör inte min partisekreterare".
- Staffan Dopping med läsvärt inlägg.
- Alliansfritt, Martin Moberg, Nemokrati, Robert Noord, Essbeck, Peter Högberg, Annika Högberg, Mitt i Steget,
- Ser att Lena Mellin är "återuppväckt" kritiker också av alliansföreträdare. De var ett tag sen.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skandaler, moderaterna, riksdagen, shell, miljö, klimat. mutor
