Jag har ibland frågat mig vart alla andra håller hus. Alla dem som inte var sossar. Alla dem som trodde på andra värden än generell välfärd, betald genom skatter. Visst förstår jag att de måste finnas men det har varit otroligt tyst. Den mer teoreritiska delen av de "gamla moderaterna" kan möjligen Kristdemokraterna ha försökt återuppta i sitt prat om "verklighetens folk". Ett misslyckat projekt som har pressat KD ned mot riksdagsspärren. Dagens kolumn av Martinsson visar att det ändå finns några som i alla fall till hälften och lite mumlande företräder en annan samhällsmodell.
Martinsson skriver om effekterna för det vi kanske kan beteckna som borgerliga läror:
Vi betalar för Alliansens framgångar med att det inte längre finns ett genuint borgerligt alternativ i svensk politik.
Priset är alltså att Moderaterna accepterat den socialdemokratiska idén om en generell välfärdsstat, den socialdemokratiska jämlikhetstanken, den socialdemokratiska synen på staten som progressiv, den socialdemokratiska synen på skolan som en plats där barn ska fostras till progressiva medborgare och socialdemokratins familjekritiska genusperspektiv.Det är, ärligt talat, lite av det som nuvarande moderatledaren, Reinfeldt, trodde på som ung. (Men icke att förglömma, ändå riksdagsledamot) "Välfärdsstaten är en omöjlig konstruktion", menade den yngre Fredrik.
Martinsson skriver:
den generella välfärdsstaten är en dålig idé; jämlikhet är ett dåligt politiskt mål; den progressiva staten är i grunden antidemokratisk; föräldrar har rätt till sina barns uppfostran; tradition, religion och en borgerlig livsstil garanterar en dynamisk kapitalism och ekonomisk tillväxt.
Detta, att högern faktiskt har rätt, spelar väl fortfarande roll?Just där kanske man ändå ska stanna upp och tänka till. Visst såg jag att kloka personer som Niklas Nordström och Johans Nygren menade att den moderata förnyelsen inte bara var en fasad utan en ärlig förändring. Och det kanske till och med är så att bara genom att leva med "det mer socialdemokratiska" växer insikterna om politikens styrka. Samtidigt har Reinfeldt varit ganska tydlig med varför retoriken måste förändras och politiken läggas om åt vänster. Det går inte att vinna val i Sverige om man inte gör det.
Även moderaterna är inne i en eftervalsdebatt. Till skillnad från "andra" utan krisstämning, tvärtom. Partiet ska fortsätta "förnyas". Hade samma det varit (S) är det mycket troligt att de ideologiska debatterna hade blommat ut i en vacker bukett med talespersoner för olika kulörter. Av de så tidigare stolta värderingarna om ett annan samhälle verkar mycket lite återstå. Än så länge bara Roland Poirier Martinsson....Eller finns det fler som "bubblar under ytan"?
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, fredrik reinfeldt, timbro, liberalism, nyliberalism,
