Första morgonen på ett par veckor som jag vaknar upp i ett Sverige som nyligen har haft val och som har en skadeskjuten arbetarrörelse förpassad till ytterligare tid i oppositionsrollens otacksamma harvande. Ska framöver försöka få en bild av det jag missat i eftervalstankar. Men borta i "värmen" på Mallorca fick jag i alla fall ihop ett dokument som jag kallat "valanalys", en del i netrootsbloggarnas samlade tankar och i min värd en uppställning av "eländen". Någon kanske kan uppfatta det som en alltför negativ ingång till något som borde vara framtidsinriktat. Då är det lätt, väldigt lätt, att i stället ta till ordet "Förnyelse". Så är saken biff. Programmet klart. Nya segrar i antågande. Är det så enkelt?
Nej, självklart inte. Och ibland känner jag behov av att varna för att det ofta stannar efter besvärjelseordet "förnyelse". Men vad är det konkret? Vad innebär det för politiken? Vad utgår förnyelsen från för värderingar och samhällsanalys? Här kan mycket göras lockande, spännande och bygga något starkt. Men om man stannar vid begreppet blir det noll och intet.
Tre perspektiv på detta med "förnyelse" som jag tror det finns anledning att fundera över. Skolförnyelsen, välfärden och vinster och så ett område där (S) förnyelse kan ställas i stark kontrast mot den borgerliga: synen på "arbete" och "bidrag" som det avspeglats i sjukförsäkringsdebatten.
Redan förra gången det begav sig (det där med "förnyelse) sattes skolfrågor högst upp på förnyandeagendan. Så skedde också i ganska rask takt och jag vill minnas att väligt få kritiska synpunkter kom fram. Vi var alla ganska nöjda med att kunskaper nu sattes i fokus. Min egen, mindre invändning, var att jag menar att socialdemokratin är mer avancerad än att bara ha en sak i huvudet samtidigt för oss borde den benfasta betoningen på kunskaper också innebära att vi lyfter fram det som är skolans största "misslyckandeproblem". Att skolan avspeglar ett klassamhälle där en del elever utifrån klass hamnar efter. Men i stort var programmet både bra och starkt.
Tyckte väljarna det? Ja, i den mån de kände till att vi hade förnyat oss så visades ingen tacksamhet på valdagen. Skolan, den fråga som var den viktigaste för väljarna enligt VALU:n, blev ingen stark S-fråga. Enligt samma VALU (hela dokumentet här) var frågan lika viktig 2010 som 2006. I årets val tyckte 52 procent att allianspartierna hade bäst skolpolitik medan 40 gillade den rödgröna.
Om det är dags för "förnyelse" i valets viktigaste fråga- igen - vad innebär då det??
Det andra perspektivet: Om skolan var den fråga där förnyelsen var konstruktiv och genomgripande blev nog (min gissning) den mest synliga delen av förnyelsen i debatten det som under förra sommaren debatterades flitigt: ska (S) acceptera vinster i välfärden eller inte? Och som ett brev på posten för den debatten nästan alltid tillbaks till grundfrågan, som enligt min mening är ganska "ute" nu med tanke på hur verkligheten ser ut: "accepterar (S) alternativ i välfärden". Partikongressen var enig om att "resurserna ska stanna i verksamheterna" men debatten som föregick beslutet fördes i termer av "förnyelse" eller inte. Om man nu ser valresultatet som ett sätt för väljarna att visa omdöme om (S)-politiken på välfärdsområdet: vilka är våra slutsatser?
Det tredje "förnyelseområdet" är en kontrast mot de borgerliga som enligt min mening hade ett oerhört trist motsatspar som också bryter mot mycket av de solidaritetstankar som har byggt välfärden: "arbete" kontra "bidrag". Konkret uttryckt i försämringar av sjukförsäkringen som enligt ett nu före detta statsråd var nödvändiga för att finansiera sänkta skatter. Det som möjligen skapade trovärdighet för alliansens linje var ett trummande av det felaktiga påståendet att den tidigare (S)-regeringen "bara" hade förtidspensionerat människor och inte satsat på rehab. Oavsett verkligheten var det nog detta, snarare än slag på de sjuka, som väljarna röstade för. Samtidigt berör frågan det som har varit arbetarrörelsens kärnområde under hela sin historia: arbetet som grunden för välfärden. Också med en moral om att "arbeta för brödfödan". Kanske blev bilden hos väljarna också den som alliansen ville sätta om ett "bidragsparti" när det i grunden handlade om att slå vakt om tryggheten för den som hamnar i sjukdom eller arbetslöshet men där arbetslinjen var och är en självklarhet.
Vad innebärt "förnyelsen i synen på arbetslinjen kontra trygghet vid sjukdom?
Förnyelsedebatten och eftervalsanalyserna må gå vidare och alla kloka förslag måste fram. Men ibland känner jag behovet av en större tydlighet i debattinlägg. Talar vi förnyelse - vad menar vi då? Med värderingarna? Med sakfrågorna? Med folkrörelsen Socialdemokraterna som parti och i vårt sätt att jobba? Det är inget snack om att förnyelsen behövs men låt debatten också lyfta mer än rubriken.
Mer läsvärt.
- Kajsa Borgnäs artiklar om valförlusten.
- AiP intervjuar Anna Johansson.
- SNS eftervsalsseminarium med bla. Eric Sundström.
- Monica Green med eftervalstankar.
- Lena Sommestad om Aftonbladets "förnyelsekrav". (ledare)
- Peter Högberg med lördagsbetraktelse
- Johan Westerholm med krönika.
- Kent Persson om förnyelse i politiken.
- Björn Elmbrant i LO-tidningen - eftervalstankar.
- Åsa Westlund med eftervalstankar.
- Mary Jensen med lördagstankar.
- DN om "uppslutning kring partiledare"
- Rebella om "slacker-attityder".
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, valanalys, eftervalsdebatt, mona sahlin
